Leica M; Gräset är oftast grönast där du står!

Det har varit en hel del snack om Leica M och objektiv i bloggarna den senaste tiden. Det är nästan som att jag börjar tro att Fotosidans blogg är sponsrad av Leica, eller att en ljusskygg lattedrickande Leicasekt använder Fotosidan som en plattform för att värva nya medlemmar :)

Ni som inte är intresserade av att läsa ett långt inlägg som till stor del lutar åt det tekniska hållet får gärna dröja kvar och titta på bilderna, de är alla tagna med ett objektiv för under tusenlappen. Bilderna är tagna under ett besök i Lettland i december 2008, då jag bodde på ett slitet Hostel/studenthem i utkanten av Riga som skämtsamt brukar kallas för Riga Hilton! Klicka på bilderna för att se dem i större format.


Utsikt från Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Det är många som är frestade av Leica M-kameror och jag kan förstå varför. De är robusta, pålitliga och håller för många års användning. Men å andra sidan kostar Leica M enligt mig på tok för mycket och nypriserna på orginaloptiken är nästintill orimlig. Även om analoga Leica M är klassiska kameror för fotojournalister så är de tyvärr allt för begränsade för min arbetsmetod och att köpa en Leica M6 med en 35´a att bara ha som en flanörkamera och ta runt tio rullar film med per år är inte riktigt ekonomiskt försvarbart för mig... En digital Leica är tyvärr allt för dyr och begränsad för mig. För andra fotografer kan dock en Leica M vara ett viktigt redskap för bildberättandet, det beror helt enkelt på vad man vill ha sagt med sina bilder och vilken metod man väljer.


Utsikt från Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Leica M är suverän med vidvinkelgluggar men så snart man går över 50 mm så är det mycket svårt att sätta skärpan rätt. Hade Leica varit lite mer affärsmässiga hade de kunnat utrusta sina digitalare med skärmvisning och då hade skärpeinställningen med ett 90 eller 135 mm varit en barnlek. Men tyvärr är inte Leica M8 och M9 så vidare värst bra på höga ISO och ett M9 hus kostar mer än hela min kamerautrustning.


Utsikt från Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Blir det då bättre bilder med Leicaoptik? I mitt tycke så levererar Leica och även Carl Zeiss aningen bättre bilder än ex. Canon. Med bättre bilder menar jag faktorer som snygg oskärpa, motljusegenskaper, distorsion, vinjettering, kontrast, hög- och lågdagerteckning, de faktorerna är faktiskt viktigare för mig än om ett optik är knivskarpt i mitten. Faktum är att jag inte behöver jobba lika mycket med RAW-bilderna när jag använt Leica eller Carl Zeiss optik som när jag använder Canon optik.


Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Leica det är dyrt tycker säkert de flesta men faktum är att jag bara betalat mellan 600 kronor och 2500 kronor för min manuella Leica-R och Carl Zeiss optik! Det går att fynda riktigt bra optik! Men begagnat priserna är tyvärr på väg uppåt. Det är många Canon fotografer som har upptäckt förträffligheten i att använda gammalt tyskt glas på sina kameror och då framförallt vid filmning. Jag har tre olika hus som jag använder som bakstycke till min Leica och Carl Zeiss optik. Ett s.k. fullformatshus, ett hus med 1.6 ggr förlängning och ett hus med 2 ggr förlängning två av dem är utrustade med Live View.


Parkeringen vid Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Trots att jag sitter på en hel del bra optik till mina kameror så använder jag främst ett grått Canon EF 24-85 mm objektiv när jag jobbar. Det objektivet köpte jag billigt på Tradera för ett par år sedan och det levererar bilder av förvånansvärt hög kvalitet som räcker gott och väl till affischer i A2-format och för uppslag i magazin. Jag har valt en liten zoom som arbetsverktyg trots dess begränsningar främst för att jag inte vill se ut som en julgran med flera kameror och objektiv runt halsen när jag är ute på jobb och jag vill inte heller ha ett stort tungt zoomobjektiv som skrämmer slag på människorna som jag möter. Det är lättare att se cool ut med en liten kamera och ett litet objektiv :)


Bästa 35´an till Canon? © Mikael Good, 2009

Kom ihåg att det viktigaste är inte vad man har för utrustning, det viktigaste är vad man vill säga med sina bilder och hur man får det sagt och det kan man lika väl göra med en kamera och ett objektiv för ett par hundralappar som med en kamera och ett objektiv för runt 100 000 kronor. Det är vanligt att jag får frågor om vad jag har för kamera och objektiv till mina bilder men jag har konstigt nog aldrig fått frågan om vad jag har för penna och diktafon till mina reportage.

Välj den kameran och det objektivet som passar bäst för just ditt berättande, men kom ihåg att gräset oftast är grönast där du står!

Som avslutning kommer här en kort instruktionsvideo om RAW-formatets stora fördelar gentemot JPG: RAW Power - The Stooges

//Chasid

Chasid´s foto & låt del 23 (Dogma)

På väg till Bernards © Mikael Good 2007

När jag kollade Dogmapoolen för ett par dagar sedan upptäckte jag att mitt foto "På väg till Bernards" var det första fotot som var inlagt i Dogmapoolen: Fotot finns här . Nu har jag på skoj lagt ned lite mer tid (ett par minuter i PS) på att bearbeta fotot med lite mera skuggning och efterbelysning, resultatet kan du se här ovan.

Jag är dålig på att ladda upp foton i Dogmapoolen, men det beror främst för att jag har så svårt att bestämma mig för vilken optik jag ska använda, 35´a, 45´a eller 50´a det är frågan? Kan inte någon tillverkare göra ett manuellt och kompakt 40/2 som passar till Canon EOS så att mitt Dogmaval blir lite lättare :)

Dagens låt: Billy Jack - Curtis Mayfield

//Chasid

Det är något speciellt med Summicron 35/2.0!

Jag kan inte riktigt förklara det men så fort som jag har monterat på mitt Leitz Summicron-R 35/2.0 på kameran så händer det något. Det låter nog lite konstigt men jag upplever det som om objektivet tillför den där extra levande känslan i bilderna och lockar mig till att anstränga mig lite mer i mitt bildskapande.



Om jag ska vara ärliga så tycker jag inte att Leicas R-kamerahus är så vidare värst fantastiska, de gör sitt jobb kort och gott men är inte så roliga att använda. Annat är det med Leicas objektiv det är något speciellt med dem! Leica objektivens alla kvaliteter är inte mätbara i tester, jag brukar inte bry mig så mycket om MTF kurvor utan letar istället efter objektiv med känsla. Leicas objektiv har det där lilla extra som ger bilder som lever - Ni som använder Leicaobjektiv känner säkert igen er i mitt resonemang, Leica känslan går inte att beskriva den finns bara där i bilderna! Jag förstår att Leica inte moderniserat sitt Summicron-R 35/2.0 sedan det introducerades år 1976, varför ändra på ett vinnande koncept?



Leicas objektiv är tyvärr inte så speciellt billiga. Ett nytillverkat Leica Summicron-R 35/2.0 ROM kostar 21.250 kr och ser man bara till priset så är exemplevis ett nytt Canon 35/1.4 för 13.000 kr ett riktigt fynd. Men det går att fynda Leica (Leitz) objektiv på begagnatbörserna och då kan man om man har en rejäl portion tur hitta dem för en betydligt billigare peng! Upp till 5000 kr tycker jag att det kan vara värt att spendera på ett fint begagnat Leitz eller Leica Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar. Det äldre Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 som tillverkades fram till 1974 är också ett bra objektiv och det är värt att betala upp till 3500 kr för ett fint begagnat exemplar. Jag har haft båda versionerna och jag kunde inte se någon direkt skillnad på bilderna, möjligtvis har det nyare objektivet något bättre motljusegenskaper. Att de Canadatillverkade Leitzobjektiven höll lika hög klass som sina tyska motsvarigheter från Wetzlar såg Walter Mandler till.



Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 från 1974. Med sitt snygga rektangulära motljusskydd från Leitz Wetzlar. Jag har precis sålt objektivet på bilden, jag medger att jag hade en liten tår av saknad i ögat när jag skickade iväg det, men jag tror att objektivet kommer att få ett bra hem! Mitt Leitz Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar säljer jag dock inte.



Som du säkert vet så använder jag mitt Summicron med hjälp av en Novoflex adapter på en digital Canon EOS, skärpan och bländaren får jag ställa manuellt men jag tycker det är skönt att slippa hårdplast, chip chop och autofokus och retrofota med ett finmekaniskt mästerstycke av yppersta klass! Jag upplever autofokus som en nackdel när jag gatufotar. Med Summicronet inställt på bländare 8 eller 11 och 5 meter så har jag hyperfokalskärpa från 2,5 respektive 2 meter till oändligt och exponeringen sker utan fördröjning i exakt samma ögonblick som jag trycker ned avtryckaren. Ljusmätningen sköter jag genom att slå en spotmätning i handflatans skuggsida och ställa in exponeringskompensationen mellan -0,5 -> -1.5 beroende på ljussituationen. Att vara både bakåtsträvare och frammåtsträvare på samma gång är en svår kombination men det pressar mig samtidigt framåt i mitt bildskapande! 





Alla fotona är tagna antingen med ett Leitz Canada Summicron-R 1:2/35 eller ett Leitz Summicron-R 35/2.0 från Wetzlar. Det går givetvis att ta ungefär likadana bilder med betydligt billigare objektiv. Jag gatufotade i många år med en Konica T3 & ett 40/1.8 en utrustning som inte hade kostat mig mer än 175 kr. Men känslan är viktig för mig och känsla det finns i Summicron, både i handhavande och i bildresultat!

Leitz Summicron-R 35/2.0 är helt klart mitt favoritobjektiv för gatufoto! Det är något speciellt att gatufota med ett Summicron, objektivet riktigt andas gatufoto. Har du inte upplevt den speciella Leica känslan ännu så tycker jag att du ska prova på att gatufota med ett Summicron 35/2.0 antingen med R-versionen på en digital fullformatare från Canon eller med M-versionen på en liten smidig analog M-Leica! Men jag lyfter ändå ett varningens finger till dig, det är väldigt lätt att bli biten när man får smak på den speciella Leica känslan! För det är ju något speciellt med Summicron 35/2.0, vare sig om man har R- eller M-versionen!

Dagens låt: Caliente - Bomba De Tiempo

//Chasid

Ps: Detta inlägget är inte sponsrat av Leica, men skulle Leica vilja sponsra mig med en M8 och en 28/2.8 så får de gärna göra det! Jag är gärna testpilot för den kommande digitala fullformataren i R-serien om Leica vill! (Den där sista meningen var en viskning, jag vill ju inte avslöja några av era företagshemligheter i förtid, vi väntar till hösten istället...)

Mitt favoritobjektiv har inte någon röd ring!

Ni som har läst mina blogginlägg och tittat i min kameraväska har säkert förstått att jag har en viss fabless för knivskarpa Carl Zeiss och Leitz gluggar men min största favorit bland alla min olika ljuspenslar är inte något skarptecknande Summicron, Planar eller Sonnar utan ett ploppande plaströr med en dåligt slipad plastlins i:

Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro
Efter en lång tids experimenterande med olika softningsmetoder, hittade jag en kartong innehållande ett avlångt plaströr med en plastlins i en fyndlåda. Jag köpte den märkliga tingesten för 10 kronor, tog hem den och monterade en T2-adapter på den och fotade en rulle med objektivet monterat på kameran, cyklade ned till fotolabbet och lät framkalla rullen. När rullen sedan kom på posten dagen efter så insåg jag att jag äntligen hittat det jag sökte när jag experimenterade med olika softningsmetoder. Fotona blev precis så dåliga som jag eftersträvat! Sima objektivet har varit ett stort hjälpmedel för mig i jakten efter mitt eget fotografiska uttryck. Jag vet inte riktigt om jag vill kalla mina Sima foton för fotokonst, fastän andra har gett dem det epitetet, min strävan har istället varit att få till ett bildpoetiskt uttryck snarare än ett konstnärligt.



Nu har jag använt mig av Simat i 13 år och rätt använt så är objektivet fantastiskt! Jag har modifierat mitt Sima till att ge mer mättade färger och lite större överstrålning, men jag kommer inte att berätta hur jag har gått tillväga med modifieringen, det är faktiskt rätt så skönt att ha ett alldeles unikt objektiv vars effekt ingen kan kopiera!



Här följer en subjektiv recension av Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro, ni som inte är intresserade av teknik kan scrolla förbi texten det kommer fler bilder på slutet:

En stor fördelen är att objektivet går ned till skala 1:1, det har också en skön softning som tar bort besvärande skärpeintryck. Det har total avsaknad av skön mekanik, objektivet påminner om två ihopsatta plaströr som försetts med en lins från ett förstoringsglas i mitten. När man fokuserar objektivet så hör ett ljudligt "plopp" då plaströren slår ihop. Objektivet tål att köras i diskmaskin, men jag brukar diska det för hand. Objektivet är även bra som barnleksak när andra sådana saknas, min lilla dotter älskar att leka med Simat. Skulle du sakna en kaffekopp när du är ute och fotar så fungerar även Simat enligt uppgift utmärkt som en sådan!

Det går att använda objektivet på digitala systemkameror med 1.5 eller 1.6 i förlängningsfaktor men fullformat eller filmbaserade fotoapparater är helt klart att föredra. Om du vill förvandla din fina dyra systemkamera till en enkel Diana kamera och alla dess negativa fördelar så har du hittat helt rätt!

Sima objektivet är rent ut sagt uruselt, men för mig är det precis det drömobjektiv som jag har letat efter med ljus och lykta i många år. Jag har använt ett modifierat Sima till mängder av bilder under årens lopp och har lyckats få fram just den poetiska känslan i mina bilder som jag vill ha.

Vill du ha skarpa fina bilder så är Sima inget för dig, men strävar du efter drömlika abstrakta bilder där du får leta efter eventuell skärpa då är det helt rätt! Som grädde på moset kan jag förtälja att Sima objektivet blev totalsågat av en svensk fototidning på 80-talet - det är respekt, fet sådan!

Det har ibland felaktigt påståtts att Sima objektivet tillverkades i Sovjetunionen eller Kina i början av 80-talet det påståendet är fel. Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro tillverkades av det amerikanska företaget Sima Products Corporation Chicago, Illinois U.S.A. i början av 80-talet och det blev väl inte riktigt den succé som företaget hade hoppats på utan försvann från marknaden efter ett par år. Men Sima objektiv går att få tag på begagnatbörserna och det är störst chans att hitta det på eBay.

Nu blev det teknik igen i min blogg igen men när det handlar om Sima så tror jag att även den gode Kenneth har överseende! Men jag lägger ändå in lite foton så att även ni som inte är teknikintresserade kan få ert lystmäte, alla bilderna är tagna med ett Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro och ljusbildsfilm..













Fler foton som är tagna med mitt Simaobjektiv kan ni hitta på min hemsida: http://hem.passagen.se/chasid tryck på Photo Portfolio och under flikarna Dance, Nature och Paint with the light finns det många bilder som är tagna med Simaobjektivet!

Do you want to read this articel about the Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro in English? Copy the browser adress and paste it into: http://translate.google.com/translate_t?hl=en

Dagens låt: Assouf - Tinariwen

//Chasid