Gråt inte, mamma kommer snart och hämtar er

Tvära kast mellan scen och fattigdom

Igår gick jag igenom mitt bildmaterial från min senaste reportageresa till Lettland och idag håller jag på att redigera mina bilder från en musikfestival som ska användas i PR-syfte för festivalen. Jag ska även plocka fram några högupplösta bilder till en spirande engelsk sångerska som eventuellt vill använda mina bilder till sitt kommande livealbum!

Det är tvära kast mellan olika genres. De flesta känner mig säkert som dokumentärfotograf och har säkert sett mina bilder från Kina, Lettland och Ryssland, men jag har även ett stort musikintresse och fotar gärna konserter när tillfälle ges. Bandet på bilden heter Royal Tailor och tack vare deras stora scennärvaro var det riktigt kul att fota dem.

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved

Medkänsla är grunden för bra bilder

För mig är medkänsla viktigare än själva berättelsen och det har hänt många gånger att jag har avstått från att ta en bild av respekt för mina medmänniskor. Även om bilderna säkerligen hade kunnat föra mig upp i det fotografiska rampljuset för en liten stund valde jag att istället sänka kameran.

Jag hade aldrig kunnat få med mig bilden som pryder det här inlägget om jag hade stövlat fram som en flodhäst i ett vardagsrum. Nyligen lyssnade jag igenom intervjun eller rättare sagt samtalet som jag hade med den unga ensamstående tvåbarnsmamman på familjecentret Grace i St. Petersburg, Ryssland. Inledningsvis var hon väldigt blyg och försagd men ju längre tid som samtalet pågick desto mer öppnade hon sig och till sist försvann de där sista små resterna av blygsel. När den rätta närvarokänslan infann sig passade jag på att ta bilden som illustrerar den här artikeln. 

Sedan jag bestämde mig för att både skriva och fota har närvaron ökat markant in mina bilder. Genom skrivandet bygger jag relationer med dem som jag intervjuar, relationer som gör att jag i nio fall utav tio får med mig precis de bilderna som jag vill ha till artikeln. Jag är väl medveten om att det som är rätt för mig kan vara helt fel för någon annan. Min intervju- och fotostil fungerar perfekt för mig medan andra reportrar har valt andra vägar för att nå sitt mål. Men jag tror att det viktigt att du försöker hitta din egen stil och uttryck om du inte redan har gjort det.

"Humanity is the foundation of any image. Then comes the journalism aspect, and then the photography." - Edmond Terakopian 

Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.

Blogga aldrig på en weekend

Jag har märkt att antalet läsare sjunker ganska så drastiskt under veckoslutet. Vad det beror på vet jag inte riktigt men jag hoppas att det beror på att mina läsare väljer att vara ute i friska luften istället för att sitta inne framför datorn.

I vilket fall som helst hoppas jag att mitt antagande att de är ute stämmer, men det korrekta svaret på min fråga är nog att många passar på att läsa min blogg på arbetstid. I vart fall är det vanligt att olika företagsnamn dyker upp som adressater i besöksstatistiken under vardagarna. Även om jag är medveten om att trafiken går ned under veckoslutet så hindrar det inte mig att publicera ett och annat matigt inlägg på helgerna. Jag bloggar ju först och främst för att det är kul och inte för att få så många läsare som möjligt. 

Under våren kommer jag att färdigställa min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland och jag håller det inte för omöjligt att jag kommer att fortsätta att lägga upp texterna både här på Fotosidan och i min andra blogg chasid68.blogspot.se. Bilderna kommer jag främst att ladda upp på Flickr. Appropå Flickr har antalet besökare till mitt flickkonto passerat 5000 på bara tre månader, om det är en bra eller dålig siffra vet jag inte, men i vilket fall som helst tycker jag att det är kul att nå ut till en i såpass stor publik med mina bilder.

Det börjar att se lite ljusare ut för mig på arbetsmarknaden och jag har haft en del frilansjobb som redigerare och grafisk formgivare de senaste veckorna. Jag har även en del marknadsförings idéer för hjälp- och biståndsorganisationer som jag tror skulle kunna fungera riktigt bra i praktiken och hjälpa till så att de får större avkastning på sina insamlade medel. Det är tyvärr inte allt för ovanligt att mina idéer har kopierats utan att jag har fått något för det. Och för att se till så att arbetaren får den lön som han förtjänar denna gången har jag bestämt mig för att  byta idéerna mot ett arbete.

Bilden som illustrerar inlägget, men som inte har något med texten i övrigt att göra tog jag på Jönköpings station för ett par år sedan. På den tiden kallade jag mig fortfarande för gatufotograf. Jag stod helt öppet mitt i folkvimlet och jag hade en kamera med ett 28mm objektiv som var inställt på bländare 8 och 2 meter. Självklart hade jag kameran för ögat.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved. 

Att visa respekt i det avgörande ögonblicket

Att fotografera handlar bland annat om att snabbt kunna läsa situationer och att fånga de avgörande ögonblicken av tid när de dyker upp. Men att fotografera handlar även om att bygga relationer, visa respekt och inte tvinga sig på någon med sin kamera.

Det finns några olika skolor inom dokumentärfotografi. I en av skolorna används kamerorna och objektiven som jaktvapen och fotograferna är ständigt på jakt efter nya troféer att visa upp på olika plattformar. En annan skola inom dokumentärfotografi handlar om att visa respekt och att umgås fram sina bilder och precis som i kärlek så tvingar man sig inte på varandra.

När jag fotar umgås jag fram mina bilder. Efter ett tag är det ingen som tänker på att jag har en kamera. Bilderna blir till på lika villkor mitt i brytpunkten av det ömsesidiga mötet. Det är på så vis som jag bygger upp närvaron i mina bilder och jag kryddar dem gärna med en målande text som förstärker och lyfter fram människan i bilden och blåser mera liv i henne, allt för att jag ska kunna ge en så rättvis bild av henne som möjligt.

Jag har svårt för att förstå fotografer som likt utsvultna rovdjur kastar sig över sina byten. I press- och yttrandefrihetens namn släpar de fegt fram sina försvarslösa byten till allmän beskådan. Genom åren har jag fotograferat många utsatta människor men det har alltid skett på deras villkor. De gångerna som jag har låtit bli att fota av respekt för mina medmänniskor är många. Bakom min kamera är jag stark men när man är stark så måste man också vara snäll.

Det var min nyfikenhet på människorna bakom bilden som fick mig att börja skriva. Till dags dato har jag gjort en hel del reportage i text och bild om underbara människor som jag har mött och umgåtts med. En del av de reportagen hittar du här: Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland 

Text och Foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.