Prisvärda Carl Zeiss T* objektiv för Sony α7

För det första vill jag varna känsligare läsare för att det här inlägget lutar åt det lite mer objektivnördiga hållet. Ni som följt min blogg över tid vet att jag vurmar för objektiv som är gjorda med glas från Schott AG i Mainz. En tillverkare som använder sådant glas är Zeiss och jag vågar påstå att det är just det glaset som ger den speciella Zeisskarraktären. Zeiss och dyrt brukar vara synonymt men om du fortsätter att läsa kommer du att upptäcka att så inte alltid är fallet.

Jag har inte en Sony α7. Men jag har kört med Zeissoptik för Contax med kvalitetsadaptrar på fullformatskameror såsom Canon 1Ds MK II, Canon 5D och 5D MK II i många år.  Med den erfarenheten i bagaget kan jag varmt rekommendera Carl Zeiss T* 28/2,8, 35/2,8, 45/2,8, 50/1,4, 50/1,7, 85/2,8 och 135/2,8 till Sony α7. Dessa objektiv går att hitta på begagnatbörserna för runt 1500 kronor styck och ser man till bildresultatet som är i absoluta toppklass är det småpotatis i sammanhanget. 

Carl Zeiss T* 21/2,8, 28/2,0, 35/1,4 och 85/1,4 är också fantastiska objektiv som jag har ägt eller testat och jag är övertygad om att även de objektiven kommer att göra ett gott jobb på Sony α7. Men de är inte riktigt lika prisvärda då de kostar från 5000 kronor och uppåt. 

Även om jag inte är så förtjust i det uppskruvade konsumtionssamhället och personligen har valt att skruva ned på takten vad gäller mitt eget konsumerade, vill jag ändå passa på att ge en eloge till Sony som har släppt en kamera som riktigt uppmanar till återanvändning av gammal fin optik.

Bilderna i inlägget är tagna med ett Carl Zeiss T* Distagon 28/2,8 som monterats med adapter på en Leica M8. Kombinationen funkar finfint och objektivets speciella karaktär gifter sig perfekt med kamerans smått egensinniga sensor. Givetvis har jag inte använt mig av stativ. För mig är ett stativ en pryl som effektivt tar död på min kreativitet och spontanitet.

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Piratobjektiv från Leica och Carl Zeiss

Ibland dyker diskussionen om original- kontra piratobjektiv upp. Det kan stundtals bli en ganska så hätsk debatt där båda sidor oftast har sina små poänger.

Fördelen med originaloptik är att den oftast har samma kontrast och färgteckning. Fördelen med piratobjektiven är i stort sett alltid priset och i många fall är skärpan både likvärdig eller bättre men å andra sidan brukar det vara lite Scoby doo över färgteckning och kontrast, vilket medför en hel del pyssel med olika färginställningar och profiler i ACR:en innan jag hittar rätt och det är inte någon sysselsättning som jag tycker om att lägga min tid på.

Till min Canon har jag tre piratobjektiv från 28 till 90mm som tillverkats av Carl Zeiss och Leica. Med de objektiven får jag de färgerna och den kontrasten som jag är van vid och tycker om. Att skärpan förmodligen är något bättre än originalobjektiven är positivt men det spelar en underordnad roll i sammanhanget. Det är främst 3D-effekten och färgerna som jag vill åt och den får jag inte med Canons originaloptik.

Något märkesfreak är jag inte och de som känner mig vet att jag inte bryr mig om vad det är för märke på objektiven så länge som det ger mig de färgerna och den konstrasten som jag är van vid. Till mina M-kameror har jag några Voigtländergluggar, en Konicaglugg , en Leica- och en Zeissglugg. Objektiven fungerar bra för mina ändamål och trots att jag vet att det förmodligen finns optik som är snäppet bättre så är jag ändå nöjd med det som jag har.

Samtidigt har jag full förståelse för att det finns andra som tycker annorlunda än mig och gärna kör med originaloptik till sina kameror. Så länge som man använder det man trivs med så är det bara bra, gör man det så brukar inte heller kamerorna eller optiken ställa sig i vägen för motiven.

Bilden som pyntar dagens inlägg är tagen med en digital M-kamera och ett Summicronobjektiv. Det bästa med den kombon är att jag inte behöver lägga så mycket tid med ACR:en. Det är i stort sett bra att framkalla DNG-filen, trycka på auto i Photoshop och sedan är bilden klar.

Text och foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Ett spontant rave-party vid Hornborgasjön

Det har gått över 15 år sedan jag senast var vid Hornborgasjön för att titta på tranor. Då var det också i början av april och i den ljumna vårvärmen hade över 10.000 tranor samlats för att ha ett spontant rave-party på ängarna.

Då som nu var det inte fåglarna som fachinerade mig mest, utan alla fågelskådare och fotografer som klungades för att se små prickar hoppa runt kring horisonten. I och för sig hade många av dem kraftiga tubkikare eller objektiv som gör att det kommer lite närmare. Mitt 50mm förslår inte så lång jämfört med ett 600 mm men jag kommer å andra sidan lite närmare än med mitt 28mm :)



Trots att det var den första april så fanns det bara 17 tranor på plats och du behöver nog spetsa dina örnögon ordentligt för att se dem på bilden nedan. Alla 17 finns dock med på den bilden som för övrigt är taget med ett onödigt skarpt objektiv som brukar kallas för örnögat. Enligt statistiken var det 17.000 tranor på plats vid samma tid förra året, men statistiken jämnades ut något under dagen då 36 tranor till anlände. Men 53 tranor gör ingen fest...

Något som jag tycker är fachinerande är alla som åker upp till Hornborgasjön för att bo i husbil eller husvagn och samtidigt titta på tranor, en del av dem är långväga gäster. På grund av den sena våren var jag där lite för tidigt, men jag skulle kunna tänka mig att det myllrar av fågelskådare, fotografer, husbilar och husvagnar vid Hornborgasjön idag. Förmodligen är de fler än tranorna, för enligt statistiken var det bara 1740 tranor vid Hornborgasjön igår. 

Även om du inte är intresserad av att titta på pippifåglar som har rave-party kan jag ändå rekommendera ett besök vid Hornborgasjön. För mig är det framförallt en upplevelse att se alla människor som vallfärdar dit. En ny giv för Hornborgasjön vore kanske att införa kändis-spotting. Många kända naturfotografer brukar synas vid Hornborgasjön. När jag var där monterade den tyske naturfotografen Carsten Linde upp sitt stora stativ och ett fett objektivt. Om jag inte hade surfat in på www.grauerkranich.de hade jag dock inte haft en aning om vem han var. 

Alla bilderna i inlägget är tagna med en mätsökarkamera och ett Carl Zeiss T* 50mm. Även om det inte är en optimal utrustning för fågelfoto så är det en utmärkt kombination för dokumentärfoto.

Det kanske ändå är som en bekant uttryckte det: - Ingen vår utan Hornborgasjön!

Text och foto: © Mikael Good, All Rights reserved. 

Surf City Here We Come

Dude, The Surf's Always Up in Jönköping. Well it´s hard to use a surfboard in conditions like this but on the other hand is ice and snow never a obstacle for a real surfer :) I´ve used a Leica M8 and a adapted Carl Zeiss T* 28/2,8 C/Y for the pictures. The lens is not coupled so I use hyperfocal focus. The image quality with the Zeiss-lens is almost as good as the stellar lens Leica 28mm f/2 ASPH.

I recommend that you listen to this tune while looking at the pictures:
https://www.youtube.com/watch?v=ZDHJjkocGJs

Foto: Mikael Good. All Rights Reserved 

Ps: Jag har uppdaterat gårdagens artikel med ett nytt stycke. Det var en liten pusselbit som saknades för att säcken skulle kunna knytas åt: internets-detektiver-foljer-dina-digitala-fotspar

Carl Zeiss Distagon 28mm f2.8 på Leica M

För ett tag sedan började jag fundera på om det inte skulle gå att använda mitt Carl Zeiss Distagon 2,8/28 T* för Contax på min Leica. Att det är ett riktigt, riktigt bra 28mm objektiv visste jag redan. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det bara är Leica 28mm f/2 Summicron-M ASPH som är bättre bland 28mm objektiven. Men det objektivet kostar 18.000 kronor begagnat och skillnaden är nog högst marginell och kan nog bara ses under lupp.



Efter en del googlande hittade jag och beställde en Contax till Leica M-adapter från USA som jag nu har fått hem. Jag har testkört Zeiss-objektivet på min Leica M8 och även om objektivet är lite klumpigt på kameran så blir bildresultatet helt fantastiskt bra. Givetvis fungerar inte avståndskopplingen mellan objektiv och mätsökare med vad gör väl det när det finns hyperfokal att tillgå. Vad gäller närmare avstånd är det ganska enkelt att syfta avståndet från 1 till 2 meter.



Trots att jag körde digitalt har jag fått lägga en hel del tid på retusch, anledningen är att kamerans sensor är rätt så dammig och i desperat behov av en grundlig rengöring. Nu har jag en sensorrengöring att se fram emot under eftermiddagen. Först ska sensorn blåsas så ren som det går med en blåstuta och sedan swabbar jag den för att bli av med de finaste små partiklarna som brukar samlas i hörnen av sensorn.



Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.