"Måla med ljus"
En riktig fattigmansleica
Det är många recensenter som gärna använder sig av begreppet fattigmansleica eller Leicadödare när de ska beskriva nya digitala kameramodeller som i sin utformning kanske liknar den legendariska tyska mätsökarkameran.
Det är lite konstigt då Leicas största kännetecken är den kopplade mätsökaren och så vitt jag vet är det bara Epson som har byggt en liknande digitalkamera. Jag har alltid gillat mätsökarkameror men det är först under de senaste åren som jag har tagit steget fullt ut och köpt ett par stycken. När jag köpte min M3:a fastnade jag rätt så ordentligt i mätsökarträsket. Det är fantastiskt kul att fota med M3:an men att framkalla och scanna filmen är fruktansvärt tråkigt och därför bestämde jag mig för att köpa en digital mätsökarkamera när rätt tillfälle erbjöds.
För ett par veckor sedan dök det rätta tillfället upp och jag rådfrågade först en amerikansk kollega som kört med digitala Leicor i många år om det var ett bra köp? Utan att tveka gav ha mig rådet: - Buy it and start smiling :). Det är många som har förutfattade meningar om Leicafotografer att de skulle vara snobbar och rika, jag är varken eller. Att jag hade råd att köpa en Leica M8 beror på att jag har sålt av större delen av mitt Canonsystem och trots en smärre förlust räckte pengarna till en Leica M8 och en resa till Egypten för hela familjen.
Det som jag gillar mest med M8:an är att jag inte har behövt läsa en rad i instruktionsboken. Det var bara att plocka upp kameran och fota som om jag aldrig hade gjort något annat. Jag önskar att fler tillverkare kunde tänka sig att göra kameror som är lika lättanvända och som inte kräver en ingenjörsutbildning för att man ska kunna hantera dem.
Framförallt gillar jag att det är jag som bestämmer och inte kameran. Det är lätt att ställa skärpan med hyperfokal och ljusmätningen kan jag sköta med hjälp av Sunny 16 metoden. Det enda som jag saknar på kameran är en sensor i småbildsformat men det kostar mig minst 40000 kronor att köpa en begagnad M9 och därför kan jag leva med den bristen. Förhoppningsvis kommer Voigtländer eller Zeiss Ikon med en riktigt digital mätsökarkamera i framtiden och då kanske jag får råd, men fram till dess så duger min riktiga fattigmansleica gott för mig.
Leica M8 och Leitz Summicron-C 1:2/40 är en utmärkt combo och fler objektiv behöver man egentligen inte.
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.
No, I'm not a Russian mobster. I´m a Swedish journalist.
I interviewed a Russian woman in Latvia a few years ago. She thought that I looked more like a Russian mobster than a Swedish journalist. I learned the phrase: "Нет, я не русский гангстер. Я шведский журналист" which means "No, I'm not a Russian mobster. I´m a Swedish journalist" to prevent future misunderstandings.
It's easier to look cool and dignified when you have a Leica rangefinder camera in your hands. © Mikael Good, 2012
Text och photo: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.
MARCH ISSUE ON LINE NOW: www.lifeforcemagazine.
Bildkritik kan göra mig förvirrad
Bildkritiken som jag har fått från andra fotografer rör oftast bara tekniska aspekter, såsom skärpa, ljussättning och komposition och även en del kryptiska kommentarer om att bilden innehåller många lager. Men den typen av kritik säger mig egentligen ingenting alls utan gör mig bara förvirrad.
Jag vill få reda på vilken känsla som betraktaren får när de ser bilden, vad betraktaren ser, upplever och känner. Den bästa bildkritiken har jag inte fått från andra fotografer utan från konstnärer och konstkritiker. De tittar främst på bilden och läser den som om den vore en öppen bok. En bild som en annan fotograf direkt lägger undan för att ljussättningen inte föll dem i smaken eller att skärpan inte satt riktigt där den skulle kan konstkritikern spendera en lång tid med att analysera och försöka röna ut. De ser så att säga bortom tekniken och väljer att fokusera på vad bilden säger.
- Det syns att du målar. Sa en konstkritiker till mig när han granskade bilden av den lettiska månskensbonden.
När han hade tittat igenom fler av mina bilder, sa han:
- Ditt bildspråk är tydligt och direkt gripbart samtidigt som bilderna bär på ett stort känslomässigt djup. Men din äldre lite ruffigare stil tilltalade mig mer. Dina nytagna bilder är allt för tekniskt perfekta. Om du inte passar dig och söker dig tillbaka till ditt eget unika uttryck kommer du snart att utvecklas åt fel håll och bara bli en simpel kvällstidningsfotograf som bara går på ren rutin. Rutinen är kreativitetens dödsfiende och den har redan fjättrat allt för många konstnärer. Mitt råd till dig Mikael är att du skyr rutinen som pesten och omfamnar kreativiteten med ett öppet sinne.
Jag tog konstkritikerns ord på högsta allvar. Kritik som är på djupet lyssnar jag på och när jag får sådan kritik slår jag inte dövörat till. När orden hade landat i mig bestämde jag mig för att arbeta med enklare kameror och försöka återerövra lekfullheten och kreativiteten i mitt fotograferande. Det händer att andra fotografer försöker ge mig råd om vilken typ av bilder som jag ska ta och hur jag ska ta dem och vilka projekt som jag borde ge mig in i. De ger säkert råden i ren välvilja, men jag vet redan vad jag ska göra och framförallt vad jag inte ska göra.
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.
Den perfekta fickkameran med sökare och utbytbara objektiv.
Jag har sagt att jag inte ska skriva något om teknik i min blogg och det tänker jag hålla på. Jag har bara med en bild på en fotoapparat för att visa några som tillhör de förrycktas skara att det faktiskt finns små smidiga och kompakta jobbkameror som inte gräver allt för djupa hål i plånboken.
Bilden visar den perfekta digitala fickkameran med optisk sökare och utbytbara objektiv, storleksmässigt är den något mindre än en Leica CL med 40 mm optik. Jag är som ni säkert redan vet inte någon vän av överkonsumtion och förodrar att man ska köpa sina prylar begagnat. Det bästa är att det går att hitta en liknande kombination som den på bilden för ett begagnatpris av cirka 3500 kronor. Genom att köpa begagnat kan vi motverka överkonsumtionen och spara på vår miljö så att den räcker till kommande generationer
Text och foto: © Mikael Good, 2012
Jag behåller objektivet ett tag till
För ett par veckor sedan la jag ut mitt Leitz Summicron-R 35/2,0 till försäljning. Jag har haft ett par intressenter på objektivet och en av dem ville att jag skulle skicka honom några exempelbilder så att han kunde se vilken bildkvalitet som objektivet levererar.
Det är egentligen ganska så farligt att göra ett sådant test. Jag vet av tidigare erfarenhet att jag brukar ångra mig när jag får se bildresultatet. Summicron-R 35/2,0 är ett helt manuellt objektiv men genom att ställa ASA på 320 och kameran i manuellt läge så kan jag enkelt klara av ljusmätningen själv. Objektivet har inte autofokus men det har tydliga avståndsskalor som gör det enkelt att ställa in hyperfokalen vilken är den klart snabbaste fokuseringsmetoden när ljuset räcker till.
När jag kom hem och detaljstuderade bilderna som jag tagit kom jag fram till att jag ska behålla objektivet ett tag till. Jag tror inte att jag någonsin kan få tag på en bättre 35:a och priserna på begagnade Summicron-R 35/2,0 har stigit betänkligt de senaste åren. Det är framförallt filmare som har upptäckt att Leicas R-objektiv är mycket bra att filma med. Jag är även övertygad om att det någon gång i en nära framtid kommer att dyka upp en systemkamera med digital sökare. Då kommer 35:an att bli än mer användbar och jag har bestämt mig för att hålla hårt i mina Leitz- och Zeissgluggar för Contax, de kommer säkerligen att bli mycket användbara i framtiden och det är svårt att få tag på objektiv som levererar bättre bildkvalitet än dem.
Bilderna som illustrerar dagens blogginlägg är dagsfärska och de är så kallade testbilder. Jag tycker inte om att fota tegelväggar när jag testar objektiv utan försöker att använda objektiven till det de är tänkta att användas till.
Alla bilderna i inlägget är varsamt framkallade i ACR 6.6 och jag har inte meckat med dem i Photoshop.
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.