Nybörjare, lär dig hantverket först!

Jag får en hel del frågor om foto av nybörjare. Mitt råd till dem är att alltid lära sig hantverket först. Köp en analog kamera, gå en fotokurs och lär dig hantverket, från filmframkallning till kopia! När detta förfarande sitter i ryggmärgen, då först är det dags för dig att eventuellt ge dig in i den digitala djungeln!

Fördelen med det här receptet är att du lär dig att tänka först och fota sedan, du lär dig sambandet mellan tid och bländare och slösar inte lika mycket med bilderna som du skulle gjort om du började fota med en digitalkamera. Jag hade själv mycket nytta av mina mörkrumskunskaper när jag tog klivet från det analoga mörkrummet till det digitala för drygt femton år sedan och jag fotograferar oftast "analogt" med mina digitalkameror, jag ställer objektivet i hyperfokalläge och syftar ljuset.

<Edit> När jag skriver ett inlägg i min blogg så utgår jag alltid från att läsaren förstår att det främst är mina egna tankar, åsikter och min smak som lyfts fram i min blogg. Jag presenterar inte några patentlösningar som jag tycker att alla ska rätta sig efter och följa, utan det är bara mina tankar bland 6,5 miljarder andra. I rubriken till min blogg står det bl.a.: "Det som jag skriver i min blogg är mina högst privata funderingar och tankar" <Edit>

På tal om digitalkameror så har jag en till salu! Den funkar utmärkt för både avancerade användare och för nybörjare (som först har gått en fotokurs), som grädde på moset ger kameran bildstabilisering med gamla fina gluggar från ex. Carl Zeiss och Leica: http://www.fotosidan.se/classifieds/view.htm?ID=122270


In the Darkroom

Dagens låt: Ali Farka Toure & Toumani Diabate - Gomni!

//Chasid

En bild för omslaget till Fotosidan magasin?

Debatten om en viss typ av bilder har blossat upp på Fotosidan och den har vissa stunder varit riktigt het med pajkastningar åt än det ena och det andra hållet. Egentligen har jag inte tid med det här jag har fullt upp med att skriva och plocka fram foton, men frågan är såpass viktig att jag gör det ändå. Igår skrev jag att jag inte skulle spinna vidare på detta ämnet men sedan den bloggposten där jag skrivit en hel del kommentarer tagits bort av författaren väljer jag att sammanfatta mina svar samt några nya tankar här istället.

Jag har en idé för hur bilderna skulle kunna sållas på Fotosidan! De fotona som går att ha med i Fotosidan magasin får vara kvar. Hur tror ni exempelvis detaljhandeln skulle reagera om Fotosidan Magasins omslag pryddes med en av de omdiskuterade bilderna eller om de upptäckte dem inne i tidningen? Även om redaktörerna bakom skulle hävda konst skulle detaljhandeln hävda något annat och snabbt plocka bort tidningarna eller ställa dem bland de andra gynekologtidningarna långt borta från nyfikna barn- och tonårshänder.

Kom inte och säg att foto är konst för det är det inte, bildkonst kan jag gå med på. Konst är något som inte mekaniskt går att upprepa, konst är något som är unikt, ett fotografi kan upprepas in absurdum medan en målad tavla är unik. Visst en mörkrumskopia som är gjord av fotografen själv är på sätt och vis unik, men det är ändå en viss form av mekanisk upprepning. För mig är ett foto ett foto och det är jag nöjd med! Fotografer och konstnärer som har som enda syfte att provocera sig fram till en karriär bryr jag mig inte om, även om de allt som oftast lyckas med sitt värv och tränger djupt in i de fina salongerna och får kulturelitens inställsamma ryggdunkar som belöning.

Kom nu inte dragandes med lätta filosofiska knep för att försöka snärja mig, jag går inte på dem! På Fotosidan läser och skriver jag bloggar, ibland går jag in på Dogma 07, Gatufoto eller Slussen och kollar läget men när jag tittar på foton väljer jag andra sidor än Fotosidan och helst ser jag på foton i böcker eller på väggen. Hade jag inte tipsats om de omdebatterade fotona av Therese hade jag nog fortfarande varit lyckligt omedveten om deras existens, men nu när jag är medveten om dem så håller jag inte käften och då blossar den revolutionära glöden åter upp inom mig!

Jag är inte kommunist, socialist, humanist, feminist, macho, mjukis eller mes jag är en man helt enkelt och en riktig man visar respekt för kvinnor och trycker inte ned dem!

Läs gärna mitt inlägg i debatten om nakenfoton innan ni kommer dragandes med lätta filosofiska knep om silikonstinna och kråmande kroppar i utmanande poser: Nakenfoton
Tyvärr så stämmer inte slutklämmen i inlägget längre...

Tack för ordet! Nu ska jag återgå till att skriva färdigt reportaget om en hårt kämpande fattig ung änka med mycket skinn på näsan. Kom ihåg att visa stor RESPEKT mot varandra oavsett om ni är på Fotosidan, på jobbet eller i hemmet!


Ansiktet © Mikael Good

Dagens låt: Respect - Aretha Franklin

//Chasid

Deadlinen födde en ny profilbild!

Igår satt jag och skrev färdigt en krönika till ett magasin, som vanligt jobbade jag mot klockan för att hinna färdigt med krönikan och ladda över den på en ftp-server innan deadline. En krönika ska även illustreras med ett foto på den som har skrivit den och då jag är ganska bra på att undvika kameror så blev det en riktigt djupdykning i arkiven. Till sist hittade jag ett foto på mig som passade till krönikan. När jag var färdig med fotot, packat ihop det med krönikan och skickat iväg det på ftp´n. Tänkte jag att det här fotot har jag vidare användning för och gjorde även en liten och en stor webbversion av fotot till min fotosidan profil och till min portfolio.

Man kan säga att deadlinen födde en ny profilbild, profilbilden finns att beskåda i större format här nedan. Den uppmärksamme läsaren har säkert sett att jag även justerat texten i min presentation till bloggen. Nu står det: "Frilansande journalist, fotograf, grafisk formgivare, originalare, informatör och samhällsdebattör. Det som jag skriver i min blogg är mina högst privata funderingar och tankar".

Det har varit en hel del debatterande om hurvida Fotosidan ska tillåta porrbilder eller inte. Jag tänker inte själv spinna vidare på detta ämne i min blogg utan skriver istället under på Johan Ericsons välformulerade text i ämnet: Borde Fotosidan införa V.I.P.(läs P.O.R.R.) medlemskap?


Mikael Good © Mikael Good, 091110

Nu ska jag kasta mig över nästa reportage, ett reportage som förhoppningsvis kommer att publiceras över ett uppslag i en morgontidning mot mitten av månaden. Bildreportaget är dött - länge leve bildreportaget :)

Dagens låt: We´re an American Band - Grand Funk Railroad

//Chasid

Konsertfotograf för en kväll

Jag är inte speciellt van att jobba under tidspress. Mina bilder får oftast mogna färdigt innan jag skickar iväg dem. Igår fotograferade jag under konserten Hopp för Haiti som tillkommit på Carola Häggqvists intiativ. Det är en del tidningar som har hört av sig efter bilder. Dagstidningar vill ha bilderna nu och inte om ett par veckor eller månader, därför blev det lite stressigt för mig att snabbt få fram material.


Carola Häggqvist (c) Mikael Good, 2010

Carola Häggqvist (c) Mikael Good, 2010

La Gaylia Frasier (c) Mikael Good, 2010

Sarah Dawn Finer (c) Mikael Good, 2010

Hopp för Haiti konserten var faktiskt betydligt bättre än förväntat och artisterna lyfte sig några nivåer vilket gjorde att tillställningen blev riktigt trevlig. Framförallt blev jag riktigt positivt överraskad av Samuel Ljungblahd, den mannen har Soul och det är det få vita män som har! 


Samuel Ljungblahd (c) Mikael Good, 2010

Förra gången som jag fotade på en konsert var Black Sabbath på Hultsfredsfestivalen 1999 och då hade jag 15.000 headbangande hårdrocksfans som tryckte i ryggen. Hopp för Haiti var en betydligt lugnare tillställning och det fanns gott om utrymme att fotografera J

Alla bilderna är tagna i befintligt ljus med hjälp av Sunny 16 metoden,  för er som undrar så går det utmärkt att Dogmafotografera på en konsert som bild nummer två visar! Jag har fått en del erbjudanden att fota på konserter men för mig räcker det att vara konsertfotograf för en kväll!

Dagens låt: Turn it on - Samuel Ljugblahd

//Chasid

Gatufoto för dummies

Bakom rubriken så döljer sig en sammanslagning av två tidigare inlägg om gatufoto för nybörjare. Tanken är inte att jag ska köra med repriser i min blogg, men efterfrågan på en reprisering av artikelserien Gatufoto för nybörjare har varit såpass stor att jag faller för trycket och kör en repris, jag lovar att det här med reprisering inte ska bli någon vana i min blogg och jag kommer bara att reprisera om det finns en stor efterfrågan efter ett tidigare inlägg bland mina läsare! Denna gången har jag valt att lägga ihop de båda artiklarna till en enda och ge dem den nya rubriken Gatufoto för dummies del 1 & 2 som en av mina läsare föreslog. Texten är dock redigerad och en del foton har bytts ut.

Det är nu 27 år sedan jag började med gatufoto och lite av det som jag lärt mig genom åren tänker jag nu dela med mig genom artikeln Gatufoto för dummies i min blogg.



Gatufoto har blivit populärt och antalet gatufotobilder på olika hemsidor har ökat de senaste åren. Men tyvärr så har kvaliteten på gatufotobilderna blivit sämre. Suddiga, avhuggna och sneda bilder tagna bakifrån på gamla damer med rullator eller farbröder med hatt tycker iallafall inte jag är speciellt bra gatufotobilder. Enligt mitt sätt att se så ska en bra gatufotobild innehålla någon form av händelse eller ett avgörande ögonblick som fångar betraktaren, det får gärna vara med en smått humoristisk ton. Trots att gatufotografi har ökat i popularitet och antalet utövare har ökat kraftigt de senaste åren så är många av de gatufotobilderna som jag ser idag av mycket dålig klass, jag tror att digitalkamerornas intåg delvis är en orsak till detta, det är alldeles för lätt att filma av ett antal rutor från höften utan eftertanke. På filmtiden höll man mer på bilderna och slösade helst inte sin film i onödan. Den bästa medicinen mot kliande avtryckarfingrar tror jag är att köpa sig en analog kamera och lära sig att fota analogt från grunden, med allt vad det innebär av framkallning av film och mörkrumsarbete, när detta förfarande väl sitter i ryggmärgen - ja då är det dags att eventuellt börja gatufota "analogt" med en digitalkamera.

Vad ska man ha för kamera vid gatufoto?

Är en fråga som ofta ställs. Svaret är helt enkelt en kamera som du trivs med och känner utan och innan. En del föredrar mätsökarkameror, andra små smidiga analoga- eller digitala kompakter medan andra föredrar antingen analoga eller digitala systemkameror. Jag har oftast fotat med systemkameror, då jag föredrar spegelreflexsökare framför mätsökare. Men spegelreflexerna har en stor nackdel i att de låter betydligt mer än mätsökarna och det kan vara en nackdel om man vill vara diskret, men jag smyger inte när jag gatufotar och då spelar inte slutarljudet så stor roll för mig. Men fotar man mycket från höften så kan en tyst och diskret mätsökarkamera vara att föredra eller varför inte en fickvänlig digital kompakt med liten sensor och stort skärpedjup!

Vad ska man ha för objektiv vid gatufoto?

Är en annan fråga som ofta ställs. Också detta val är en smaksak men jag rekommenderar den som gatufotar att använda ett fast objektiv med brännvidd mellan 24 och 85 mm för småbildsformatet eller likvärdiga brännvidder med Crop-kameror, men det kan även vara rätt så kul att experimentera med extrema vidvinklar som fisheye. Själv så föredrar jag den klassiska gatufotobrännvidden 35 mm. Valet av fasta objektiv kontra zoom är ganska så enkelt då fasta objektiv gör att man måste vara mer rörlig och aktiv i sitt gatufotograferande och det är alltid att föredra och att ställa in fasta objektiv i hyperfokalläge är mycket lättare än med zoomar.

Vad ska man fota respektive inte fota?

Personligen så tycker jag att man inte ska fota människor som är i nöd på ett eller annat sätt inkräktar i andra människors intigritet. Gatufoto får inte gotta sig i andra människors problem eller lidande. Låt bli att fota utslagna, missbrukare, nödlidande eller kändisar såvida de själva inte ber om att få bli porträtterade. Om inte vi gatufotografer kan reglera detta själva så kommer vi kanske snart att genom ny lagar att bli ganska så inskränkta i vårt fotograferande. Så är det redan för gatufotografer i en hel del länder...

Får man arrangera sina gatufoton?

Nej! Nej! Nej! Att arrangera sina gatufoton på plats eller i Photoshop är helt förbjudet och sådana foton är ej att räkna som gatufotografi. Gatufotografi handlar om att fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid!

Låt dig inspireras!

Ett bra sätt att lära sig gatufoto är att titta på mycket gatufoton och därigenom låta sig inspireras av dem. Det har tagits många fantastiska gatufoton genom åren och många av gatufotopionjärernas fotografier finns till beskådan på internet. Kolla gärna min favoritlista där finns många av de gamla och nya gatufotohjältarna representerade! Nästa steg är att köpa fotoböcker och gå på utställningar för inspirationens skull, för dem som bor utanför Stockholm, Göteborg och Malmö så är det tyvärr snålt med fotoutställningar och då är det bra att internet finns! På internet finns det mängder av bra fotoutställningar att ta del av. Våga vidga vyerna och plocka in influenser från konstvärlden. Jag brukar ta med mig min lilla dotter och gå och titta på utställningarna i Galleri Smedbyn som ligger en dryg km från mitt hus, de brukar ha en del spännande konst på sina utställningar, konst som även har inspirerat mig i mitt gatufotograferande! Ett annat bra inspirationsmedium för gatufoto är film, det går att lära sig en hel del om människor, kameravinklar och ljussättning genom att titta på film. Jag har en gedigen proffessionell videokurs i bagaget och den har tillfört en hel del till mitt fotande och bildberättande.

Lär dig se!

En fotograf som har influerat mig mycket i mitt bildskapande är Christer Strömholm, jag kom i kontakt med hans bilder och berättelser när jag läste Aktuell Fotografi på biblioteket som 14 åring. Jag hade förmånen att få träffa Christer i samband med en av hans utställningar i mitten av 90-talet. Jag ställde bl.a. en kort fråga till Christer:
- Vad är ditt bästa råd till mig som ung bildskapare Christer?
Christer spände blicken i mig, och sa kort och rappt på typiskt Strömholmskt sätt:
- Lär dig se!

Hur fångar man de snabbt flyende ögonblicken av tid?

Tyvärr så finns det inte någon patentlösning för hur man lär sig att exponera i exakt rätt sekund. Själv så har jag övat, övat och så har jag övat tills jag lärde mig det helt enkelt, medan andra har en medfödd förmåga att fånga de snabbt flyende ögonblicken. Ett bra sätt att lära sig är att registrera situtioner är att "fotografera" utan kamera, det är ett bra sätt att lära sig att se olika situationer på och när man väl har lärt sig att se situationerna, ja då är det dags att börja fånga dem med kameran.
Att vara engagerad och intresserad av människor är ett måste vid gatufoto och det är även bra att ha viss kunskap i beteendevetenskap. Men tyvärr är det som så att alla inte har det som krävs för  att bli gatufotografer.

Se men inte synas

När man gatufotar ska man vara som en fluga på en vägg, det gäller att se men inte synas. Om du drar blickarna till dig så är det svårt att fånga ögonblicken. Osynliggör dig genom att inte klä dig inte som en fotograf, lämna kameraväskan eller fotovästen hemma och jobba med enbart en diskret kamera och ett objektiv och försök att smälta ihop med omgivningen så gott som det går. Vad gäller kläder så brukar jag klä upp mig något när jag gatufotar. Men det kan vara svårt att vara en osynlig gatufotograf i länder där de inte har sett en vit man tidigare, som bilden ovan visar.

Gå närmare eller håll dig på bekvämt avstånd?

bland väljer jag att gå nära och ibland väljer jag att ta några steg tillbaka för att fånga människan i miljön, en del gatufotofundamentalister påpekar gärna att man alltid ska gå nära, men för mig så är människan i miljö viktig i mitt gatufotograferande och jag försöker kombinera ihop både människor och miljö så gott som det går. Oftast så är jag ganska så rörlig och försöker aktivt att röra mig "in mitndringen" (mitt i händelsernas centrum) men det händer att jag tar mig tid och letar upp en plats där jag blir stående ett tag, väljer ut ett utsnitt, ställer varsamt in tiden och bländaren och ställer kameran i hyperfokalläge för att sedan vänta in rätt ögonblick. Vid hyperfokalfoto så ställer man in en viss bländare och fokuserar på ett visst avstånd så att bilden blir skarp från halva fokusavståndet till oändligt.

Exempelvis så så ställer jag in bländare 8 och avståndet på 5 meter och har då skärpa från 2,5 meter till oändligt, hyperfokal är betydligt snabbare än autofokus! Men det gäller att objektivet har en tydlig avståndsskala annars är det väldigt svårt att fota med hyperfokal, fasta objektiv och fullformat (35 mm) är helt klart att föredra vid hyperfokalfoto. Men de små digitalkompakterna i Ricoh GR-D serien är en fröjd att hyperfokal fota med då skärpedjupet på bländare 4,5 räcker från 1 meter till oändligt!

Gatufota på hemmaplan eller bortaplan?

En del föredrar att gatufota på hemmaplan och andra på bortaplan. Att gatufota på hemmaplan kan vara ganska så svårt, särskilt om man bor på en mindre ort, men tar man sig bara vanan att bära med sig en kamera så släpper snart den initiala nervositeten, visst man kan stöta på en del personer som undrar vilken tidning man jobbar för, men möten med människor är alltid kul oftast kan det leda till en intressant pratstund, är man rädd för att möta människor så ska man inte hålla på med gatufoto. Att åka till ett annat land för att gatufota kan vara riktigt uppfriskande. Jag gillar möten med för mig nya människor, kulturer och företeelser och det smittar nog av sig på mina bilder.

Får man manipulera sina gatufoton i ett bildbehandlingsprogram!

Svaret är ett trippelt NEJ! All form av kloning och annan borttagning eller tillägg i gatufoton är fullständigt förbjuden, gatufotografer som håller på med detta är inte längre gatufotografer utan illustratörer. Många gatufotografer anser t.o.m. att det är manipulation att beskära en bild, men fullt så drastisk är inte jag, jag kan tänka mig att beskära en bild om det skulle behövas!

Får man använda blixt vid gatufoto?

Det bästa är att så långt som det är möjligt att använda sig av befintligt ljus, men om situationen kräver tycker jag att det är ok att använda sig av en blixt. Jag använder mig av blandljusautomatik för att få fram en bra blandning av befintligt- och blixtljus, sköter man denna inställning rätt så är det faktiskt svårt att se att en blixt varit inblandad, men när jag använt mig av blixt är jag ändå noga med att påpeka detta.



Nu är min artikelserie Gatufoto för nybörjare slut för denna gången och jag tackar för att ni tog er tid att läsa igenom mina gatufototankar! Jag kanske återkommer med en uppföljare lite längre fram om jag känner för det. Alla ni gatufotorävar som läst denna artikel får gärna fylla på med det som ni tycker att jag har missat antingen i kommentarerna eller i era egna bloggar.

Länktips. I de här utmärkta bloggarna finns det en hel del matnyttigt för den som är intresserad av gatufoto : Spånerier  •  Straight Photography
Här kan du läsa lite om skillnaden mellan Fotojournalistik och gatufoto.
Studera gatufotografins främst aföreträdares metod i det här filmklippet: Henri Cartier Bresson

Dagens låt: Walkin' Blues - Muddy Waters

//Chasid