Söndagsreportaget - De glömda barnen i Ryssland

Kommer du ihåg den där sköna känslan av trygghet som spred sig i din kropp när din mamma tog upp dig i sin famn och sakta vaggade dig till söms när du var liten och orolig. Många barn i Ryssland som vuxit upp på institution har aldrig fått uppleva den tryggheten och när de blir myndiga blir deras möte med vuxenvärlden oftast både brutalt och omskakande. 

Både barnhems- och de föräldralösa barnens situation är rykande aktuellt i Ryssland med tanke på den stundtals rätt så heta debatten och demonstrationerna mot den nya adoptionslagen i Ryssland som bland annat medfört att amerikanska medborgare inte längre får adoptera ryska barn. I och med att amerikanerna främst adopterade ryska barn med funktionshinder eller andra barn som hade obefintliga chanser att hitta adoptionsföräldrar i Ryssland slår den nya lagen onödigt hårt mot de mest utsatta barnen i det ryska samhället.

Du har också säkert tagit del av någon alla de skrämmande rapporterna om hur hemsk situationen är för många barnhemsbarn i Ryssland. Debatten har i vart fall lett till att det ryska parlamentet har föreslagit att ett nytt departement på heltid ska ägna sig åt att utvärdera och förbättra barnhemsbarnens situation. För många år sedan togs beslut om att de stora institutionerna och barnhemmen skulle avskaffas. Tanken är att de på sikt ska ersättas med en mera familjebaserad omvårdnad som ska ske i mindre grupper, men förändringen tar tid och de barnen som nu lever på barnhem och institutioner behöver redan nu få all den hjälp och det stöd som de behöver.

Enligt den ryska barnombudsmannen räknas ungefär 650 000 barn och ungdomar under 18 år som föräldralösa i Ryssland. Föräldrar som fortfarande är i livet men som inte är kapabla att ta hand om sina barn räknas också in i den statistiken fast många av dem säkerligen skulle kunna ta hand om sina barn om de fick rätt stöd och hjälp från samhället. Drygt 110 000 av de föräldralösa barnen och ungdomarna bor på barnhem som staten driver. Småbarn som är upp till 4 år placeras på speciella spädbarnshem. Äldre barn bor på skolbarnhem fram till att de blir myndiga och förväntas klara sig själva.

Vi tränar våra egna barns sociala kompetens genom att vi kommunicerar med, etablerar nära relationer med och aktivt samarbetar med dem. Den kompetensen kommer de att bära med sig i resten av sina liv. Men de barnen och ungdomarna som vuxit upp på ryska barnhem får inte den träningen. De har ingen realistisk uppfattning om hur livet utanför barnhemmets väggar ter sig. De har ofta vuxit upp utan att ha några vuxna personer runt sig som de kan ty sig till. Barnen har missat mycket av den naturliga vardagsgemenskapen som finns i familjen. Att ha nära relationer till vuxna människor, att kunna prata om känslor och att våga be om hjälp är inga självklarheter för barn som vuxit upp på barnhem. Därför hamnar de långt efter i sin personliga utveckling. När de väl blir myndiga möts de av många olika former av problem och svårigheter som de inte kan hantera och de saknar ofta den vardagskunskap som andra barn får lära sig i sin familj; som att tvätta kläder, laga mat och sköta sin ekonomi.



De ryska myndigheterna är medvetna om problemet och en del ryska barnhemsbarn har idag lektioner i social kompetens och livskunskap för att de ska stå bättre rustade när de förväntas klara sig själva. För barnen är det lika viktigt att ha dessa lektioner som att lära sig matte och samhällskunskap. På sikt kan säkert lektionerna i social kompetens och livskunskap hjälpa till att minska den dystra statistiken som berättar att upp till 90% av ungdomarna som lämnar barnhemmen luras in i kriminalitet, prostitution och/eller får missbruksproblem. Det är även vanligt att före detta barnhemsbarn blir hemlösa och många av dem dör i förtid. Anledningen till denna mycket dystra statistik beror på att många av barnen är institutionerade och har svårt att klara av ett normalt liv utanför barnhemmets väggar, de blir därför lätta byten för skrupelfria människor som inte är sena att utnyttja deras utsatthet och godtrogenhet.

Att visa respekt i det avgörande ögonblicket

Att fotografera handlar bland annat om att snabbt kunna läsa situationer och att fånga de avgörande ögonblicken av tid när de dyker upp. Men att fotografera handlar även om att bygga relationer, visa respekt och inte tvinga sig på någon med sin kamera.

Det finns några olika skolor inom dokumentärfotografi. I en av skolorna används kamerorna och objektiven som jaktvapen och fotograferna är ständigt på jakt efter nya troféer att visa upp på olika plattformar. En annan skola inom dokumentärfotografi handlar om att visa respekt och att umgås fram sina bilder och precis som i kärlek så tvingar man sig inte på varandra.

När jag fotar umgås jag fram mina bilder. Efter ett tag är det ingen som tänker på att jag har en kamera. Bilderna blir till på lika villkor mitt i brytpunkten av det ömsesidiga mötet. Det är på så vis som jag bygger upp närvaron i mina bilder och jag kryddar dem gärna med en målande text som förstärker och lyfter fram människan i bilden och blåser mera liv i henne, allt för att jag ska kunna ge en så rättvis bild av henne som möjligt.

Jag har svårt för att förstå fotografer som likt utsvultna rovdjur kastar sig över sina byten. I press- och yttrandefrihetens namn släpar de fegt fram sina försvarslösa byten till allmän beskådan. Genom åren har jag fotograferat många utsatta människor men det har alltid skett på deras villkor. De gångerna som jag har låtit bli att fota av respekt för mina medmänniskor är många. Bakom min kamera är jag stark men när man är stark så måste man också vara snäll.

Det var min nyfikenhet på människorna bakom bilden som fick mig att börja skriva. Till dags dato har jag gjort en hel del reportage i text och bild om underbara människor som jag har mött och umgåtts med. En del av de reportagen hittar du här: Reportage om människor i Kina, Lettland och Ryssland 

Text och Foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Gatufoto eller inte det är frågan

Debatten om gatufoto har blåst från den ena sidan till den andra sidan de senaste veckorna och det kanske är några som har väntat på mitt inlägg i debatten. Nu behöver ni inte vänta längre men jag kanske inte ger er riktigt de svaren som ni förväntat er.

Jag kallar mig inte längre för gatufotograf utan jag brukar rätt och slätt säga att jag är en dokumentärfotograf. På så vis kan jag samla i stort sett alla de olika stilarna som ryms i mitt fotograferande i ett och samma ord. Tack vare det slipper jag att ställa mig i försvarställning för att försvara de traditionerna inom fotografi som jag har valt att följa och kan i lugn och ro fortsätta att koncentrera mig på bilderna utan att bli störd av onödigt brus. Om mina betraktare vill placera mig inom en specifik genre så får de gärna göra det men själv gör jag det inte.

När jag kallade mig för gatufotograf strävade jag efter att vara som en anonym och osynlig liten fluga på väggen. Men det passade inte mig, jag är allt för nyfiken på människorna som jag möter och vill gärna veta mera om dem. Därför passar det bättre för mig att vara en dokumentärfotograf. Därmed inte sagt att jag är en fotograf som arrangerar mina bilder. Bilderna växer naturligt fram i mitt umgänge med dem som jag möter och de flesta bilderna som jag tar är rena ögonblicksbilder som jag tar när den mentala isen har brutits. Därmed inte sagt att det är fel att arrangera bilder men för min del fungerar det inte alltid så bra.

Som person kan jag tyckas vara ganska så konservativ. Men jag har ofta högt i tak vad gäller andra människor. Även om det oftast är svårt försöker jag leva efter uppmaningen som Jesus gett oss i Johannes 8:7 - "Den av er som är fri från synd ska kasta första stenen". Oavsett om vi har valt att tro på Gud eller inte så tror jag att det kan vara bra att först försöka göra upp med våra egna fel och brister innan vi väljer att sätta oss till doms över andra.

Om du surfar på mobil eller platta kan du se bilderna i bildspelet här: http://www.flickr.com/photos/61029780@N06/sets/72157632319392145/

Text och foto: © Mikael Good, 2013.

Inbound marketing – framtidens marknadsföring

Du har säkert också tröttnat på alla påträngande försäljare som på olika sätt gör intrång i ditt liv för att envist försöka sälja sina produkter och på all den reklam som du mot din vilja matas med genom media. Kanske har du funderat på hur du ska slippa den i framtiden?

Vi har en förmåga att fastna i traditioner och väl inövade mönster. Om något har fungerat under lång tid tar det nästan lika lång tid att vända skutan rätt när metoden inte längre fungerar så bra. Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att den marknadsföringsmetod som är den mest använda idag med råge har passerat sitt bäst före datum och är på nedgång. Jag talar om outbound marketing eller interruption marketing som den också kallas lite skämtsamt.

Outbound marketing driver på olika sätt ut sitt budskap till potentiella kunder och det är en mycket påträngande metod vars yttersta förhoppning är att träffa nålen i höstacken så att det blir ett sälj. Marknadsförare och försäljare som jobbar efter outbound marketing principen får jobba hårt för att få sålt sina produkter och genom överdrifter och i vissa fall rena lögner lyckas de ibland med att nå sitt mål. Upprepar man en lögn tillräckligt många gånger blir det som bekant en sanning.

Inbound marketing är ett riktigt bra motmedel mot outbound marketing och den metoden går ut på att vi själva aktivt ska söka upp de varor och tjänster som vi efterfrågar. Många av dagens köpbeslut fattas tillsammans med andra köpare. Därför är det viktigt för en leverantör att han finns i medvetandet hos sina potentiella kunder. Om han lyckas med det kan han uppnå en högre avslutsprocent och få ett ännu större sälj på sina produkter. Utan att behöva lägga ut allt för mycket pengar på annonser, direktreklam, radio- & TV-reklam eller genom att använda sig av påträngande försäljare.

Idag är det allt vanligare att vi själva aktivt letar upp det som vi är intresserade av på nätet. De företagen som aktivt jobbar med inbound marketing arbetar för att rätt kunder själva ska hitta företaget och det kan de exempelvis göra genom att ha en fräsch, lättöverskådlig och sökordsoptimerad hemsida som är länkad till så kallade sociala media såsom blogg, facebook och twitter. Med sökordsoptimering kan du förbättra synligheten för din hemsida på olika sökmotorer och rätt utförd gör den så att din sida på sikt hamnar högt upp bland sökresultaten.  Det finns även en snabbare väg till toppen och genom att arbeta med sökannonsering kan du annonsera för valda sökord på Google. 

Precis som jag skrev i ingressen är många kunder trötta på envetna och påträngande försäljare. Idag skadar även sådana försäljare i många fall sitt företags professionella rykte, sociala media fylls med arga inlägg och kommentarer om hur påträngande en del försäljare är. Att varumärket blir naggat i kanten kan leda till att företagens försäljning påverkas negativt. Precis som när vi köper en produkt som en vän rekommenderat lyssnar vi på vänner som blir felaktigt behandlad av ett företag och oftast väljer vi att i vår tur att inte anlita eller köpa något från det företaget.

Mellan tummen och pekfingret är ungefär 90% av all marknadsföring outbound marketing och ungefär 10% är inbound marketing idag. Jag skulle inte bli direkt förvånad om siffrorna är 50-50 om fem år och 10-90 inom tio år. Det tror jag är en utveckling som både vi som kunder och företagen själva skulle må bra av. Det skulle skapa ett betydligt sundare företagsklimat som skulle leda till fler nöjda kunder och fler välmående företag och framförallt skulle vi slippa att bli matade med reklam och störas av envetna och påträngande försäljare som på olika sätt gör intrång i vår privata sfär.

En community som Fotosidan är ett utmärkt exempel på vilket genomslag som inbound marketing kan ha på oss konsumenter. Utan att överdriva tror jag att positiva omdömen i bloggar, bildgrupper och diskussionsforum har hjälpt vissa kamera- och objektivfabrikanter till en markant ökad försäljning. Vi medlemmar har gemensamt hjälpts åt att gratis marknadsföra produkter för att vi tycker att de är bra. Nackdelen är att vi nog har blivit allt för bra på den typen av marknadsföring, vilket har fått till följd att vi byter kameror och objektiv med betydligt tätare intervall än tidigare.

Till sist tror jag att det är viktigare än någonsin för företagen att följa devisen kunden har alltid rätt. Ett snorkigt eller dåligt bemötande kan snabbt få katastrofala följder för företagen.

Text & foto: © Mikael Good. All Rights Reserved.

Greetings from Latvia - Sveicieni no Latvijas!

What would you do if your neighbours could not afford to pay their rent, their food and their clothes. Would you just ignore them and pretend as if they were not there? Or would you help them so they came back on their feets again? Latvia is a neighbour to Sweden and they are short of everything. And yet few Swedes cares about their Latvian neighbours situation...

Latvia is the country in the European Union that has suffered hardest by the economic crisis that hit the world in 2008. The previously so Optimistic Latvian Tiger Economy which was pumped up by the major Swedish banks aggressive lending lost its bite and the country has gone into a deep economic recession. Workplace after workplace has gone bankrupt. According to official statistics nearly 20 percent of the population is now unemployed but unofficial sources are talking about an unemployment rate of almost 40 percent and in some rural areas in the east of Latvia the unemployment is almost 100 percent according to social workers.

The Latvian family in the photo-essay on Flickr consist of a mother, her three children and their grand mother. The father of the family drowned in a fishing accident a couple of years ago. The family live in a dilapidated barn-like house in a little village on the Latvian countryside east of the capital Riga. They have no running water. The only heat comes from the wood stove which is located in the living room in the small apartment. The economic situation for the family is tough and they live on the margin. Even if the family like most other Latvians didn´t borrow any money in the banks, they had to pay the full price for others mistakes when the government had to cut every cost that they could to save the economy of the nation in order to prevent a national bankruptcy. Today is the situation on the Lativan countryside directly comparable with the situation in the U.S during the great depression of the 30s. Some sources even say that the situation in Latvia is worse.

The Latvian economy is slowly getting better and better. But the price for the better economy is high. Many highly educated Latvians has moved abroad for better paid jobs. And this brain-drain can prove to be devastating for the country in a nearby future. The population in Latvia is declining rapidly and this is a serious social and economical problem for Latvia. In the 2000s the country has lost one seventh of its population through emigration and a negative birthrate.

According to official sources nearly 2 million people live in Latvia today. But some unofficial sources says that only 1,7 million people live in the country. In 1989 just two years before Latvia gained it´s independence from the Soviet Union, the population in the country was 2,7 million people. There are no jobs, no hope and no future on the Latvian countryside today and those who can move to a slightly better future in the bigger cities or abroad. Those who remains, are the elderly, the disabled and those who for various reasons do not have a chance to move away.

If you want to support Latvian families in need you can make a donation via Star of Hope, USA: http://www.starofhope.us/donate-now-to-a-child-through-star-of-hope-starofhope.html

If you want to take a look at the pictures on your phone or on your tablet click here: http://www.flickr.com/photos/61029780@N06/sets/72157632859125683/

Text and photo: © Mikael Good. All Rights Reserved.