Yrkesfotografens kameraval

För en yrkesfotograf är kameravalet viktigt, det är bra att ha en kamera som är som en förläggning av det man ser och upplever, och som inte ställer sig i vägen i fotograferingsögonblicket. För mig är Leica M10 en sådan kamera. 

Jag föredrar att jobba med M10:an för att den är lätthanterlig, överskådlig, och inte har en massa inställningsmöjligheter som jag drunknar i. Sökaren som är föredömligt stor har bara information om exponeringskompensation och inget mer. Slutaren är tyst och diskret, och framförallt väcker inte kameran lika mycket uppmärksamhet som när jag jobbar med min japanare med teleobjektiv. Det kan hända att en och annan lite äldre fotograf hajar till och reagerar på kameran, men i det stora hela är det färre som reagerar när jag jobbar med Leican. Bilderna i inlägget har tidigare publicerats i färg i olika tidningar. Men här har jag valt att göra dem i svartvitt som i mitt tycke är fotografins sanna färg.




Text och foto: Mikael Good

En Leica är ett verktyg och ingenting annat

Det är mycket tjôt om Leica i bloggarna just nu. Den ene säger att det är en överklasskamera som ska bäras som ett smycke runt halsen, den andra säger att analoga Leica M är de enda sanna Leicorna och att de digitala förlorat sin själ, och så går snacket runt, runt och runt.




För mig är en Leica ett verktyg, ett redskap för bildskapande och ingenting annat. Jag använder ofta en digital Leica M i jobbet. Mest för att jag älskar att fotografera med en mätsökarkamera, och för att Leicas kameror har få knappar, stor ljusstark sökare utan en massa extrainformation samt lättnavigerade menyer vilket jag föredrar. Behöver jag göra exakta kompositioner har jag en EVF att ta till som tillåter mig att se motivet genom objektivet.

Analoga Leicor har helt klart sin charm, trots att de är svårladdade (vilket är en orsak till att M-fotografer ofta hushåller med bilderna) men det finns analoga M-kameror från Zeiss, Voigtländer och Konica som är lättladdade. Personligen tycker jag att det är dyrt och omständigt att framkalla film som jag ändå ska scanna in. Väljer man att plocka fram bilderna i mörkrum är det en annan femma. Personligen föredrar jag att ha scannern inbyggd i kameran och att spara bilderna på ett minneskort.

Bilderna som illustrerar inlägget tog jag på Teaterstickornas uppsättning av Alice i Underlandet på kulturhuset Spira i Jönköping. Jag använde en Leica M10 med ett 35mm samt ett 90mm objektiv. Genom att fotografera teater har många spirande dokumentärfotografer lärt sig att hantera ljus och fånga ögonblicken i precis rätt tid. En av dem var Josef Koudelka. Nu är det länge sedan jag var en spirande dokumentärfotograf, men det är ändå kul att fota teater lite då och då. 




Om du har vägarna förbi Jönköping får du gärna följa med på Alice spännande och smått galna resa tillsammans med Teaterstickornas Musikteatergrupp. Biljetter till de tre kvarvarande föreställningarna köper du här.

Text och foto: Mikael Good

Första maj i motorsågsstaden – bildreportage

Förr i tiden marscherade stolta arbetare iklädda sina finkostymen genom gatorna i de flesta orterna runt om i landet. Första maj var arbetarnas dag och då gick de man ur huse för att fira dagen och demonstrera för sina rättigheter. Idag har leden glesnat och på många håll har demonstrationstågen antingen försvunnit helt eller ersatts med demonstrationsmöten.



I Jönköpingsområdet har första maj firats sedan 1889, det året arrangerade nykterhets- och frikyrkorörelsen i Jönköping en stor nykterhetsdemonstration som samlade 3000 deltagare. Samma år bildades Socialdemokraterna i Sverige, och den socialistiska internationalens kongress beslutade att göra första maj till arbetarnas demonstrationsdag. Men det var inte förrän 1890 som arbetarna firade första maj för första gången i Sverige. Det året firades första maj på 19 olika platser i landet och drygt 50 000 personer samlades på Gärdet i Stockholm. Nykterhetsdemonstrationerna som också spreds till flera orter pågick parallellt med det socialistiska första maj firande under hela 1890-talet.





I samband med att Socialdemokraterna organiserade sig i Huskvarna 1904 togs beslut om att söka tillstånd för ett demonstrationståg genom brukssamhället på första maj. Sedan dess har mycket vatten runnit i Huskvarnaån, brukssamhället har fått stadsrättigheter, arbetarnas rättigheter har stärkts, fri rösträtt för män och kvinnor har införts och har funnits i 100 år, och arbetsvillkoren har förbättrats avsevärt. I takt med förbättringarna och ökande ålder på deltagarna har demonstrationsleden glesnat betänkligt. Till sist beslutade Socialdemokraterna i Huskvarna att ersätta demonstrationståget med ett demonstrationsmöte i centrala Huskvarna.





Den 1 maj 2019 samlades drygt 80 personer under parollen "Trygghet, demokrati och sammanhållning" vid Alf Henrikssons plats på Esplanaden i centrala Huskvarna. Det bjöds på kaffe, korv och dricka och de församlade fick lyssna till årets första maj talare Anna Carlsson, ordförande för barn- och utbildningsnämnden samt ungdomstalaren Junie Ek, SSU. Huskvarnaprofilen Gunnar Andersson (översta bilden) tilldelades första majstipendiet ur Arbetarrörelsens minnesfond för sitt arbete för stadens kultur.




Tillsammans med en representant från lokalmedia fanns jag på plats med två tyska fotoapparater för att dokumentera demonstrationsmötet och framförallt samla på mig bilder till bildarkivet och kommande projekt. Föga visste vi då att detta var det sista demonstrationsmötet i Huskvarna på två år. På grund av coronapandemin ställdes demonstrationsmötet i Huskvarna in 2020 och nu även 2021 och har istället ersatts med ett digitalt firande på Facebook.







Text och foto: Mikael Good

Bildreportage: Elitfotboll under pandemin – J-Södra IF mot HIF

Personligen är jag mätt på alla tekniskt perfekta fotbollsbilder som ser ungefär likadana ut. Som motvikt bestämde jag mig för att försöka fånga stämningen vid en fotbollsmatch under den landsomfattande pandemin. När HIF gästade J-Södra på Vapenvallen i Huskvarna i tisdags fick jag min chans.

Det ena efter det andra blir inställt på grund av pandemin och man får försöka ta tillfället i akt när det äntligen händer något som bryter av den grå vardagen. På väg hem från jobbet i tisdags gick jag förbi Vapenvallen i Huskvarna, där riggades det för match i Superettan mellan J-Södra och Helsingborgs IF. Jag bestämde mig för att återvända vid matchstart för att försöka dokumentera matchen.




Ett 20-tal HIF-supportrar och ungefär lika många södraiter fanns på plats tillsammans med ett 30-tal nyfikna Huskvarnabor. Jag hade hoppats på lite större tillströmning av folk men matchen sändes även på TV och där är det lite lättare att följa den än genom en glipa i ett stängsel. Under matchen valde jag att hänga på HIF-supportrarna, som visade sig vara ett glatt och troget gäng som följer sitt lag i vått och torrt. Från andra sidan stängslet försökte de skapa stämning och hejade på sitt lag med både arenasånger och hejaramsor.




J-Södra supportrarna som samlats utanför stängslet var ganska så tystlåtna, medan de åtta supportrarna som fått komma in på arenan gormade och skrek åt spelare och framförallt mot domaren istället för att ta tillfället i akt och stötta sitt lag. Många av Huskvarnaborna som samlats utanför stängslet hoppades på seger för HIF. Att hålla på ett lag från grannstaden Jönköping finns inte på kartan för dem. En äldre herre påminde mig att det första laget som spelade på Vallen också hette HIF som i Husqvarna IF och därför var det naturligt för honom att hålla på HIF.




Matchen var en ganska så jämn och tråkig tillställning utan några direkta målchanser och den slutade 0-0. Det fanns en del lägen men de slarvades bort med en pass eller en dribbling för mycket. Jag hade inte sökt någon ackreditering och kunde därför inte röra mig inne på arenan, men mitt mål var inte att fotografera själva matchen utan dokumentera det som hände runt omkring och försöka skapa ett reportage utifrån de förutsättningarna. Matchbilderna i inlägget har jag tagit genom att hålla upp kameran och objektivet över stängslet och fokusera med hjälp av skärmsökaren, det är lite knivigt att sätta bilden i rätt ögonblick när man inte riktigt ser bollen.




Fram till att Stadsparksvallen i Jönköping återinvigs i juni kommer J-Södra spela sina matcher mot Trelleborg och Landskrona BoIS på Vapenvallen i Huskvarna. Även om jag inte strävar efter att bli någon sportfotograf är det inte omöjligt att jag även då kommer att finnas på plats utanför stängslet för att dokumentera elitfotboll under pandemin.



















Text och foto: Mikael Good

Vi har vår i luften

Du har kanske hört uttrycket aprilsnö är fåragö och funderat på vad det betyder? Uttrycket kommer ursprungligen från Tyskland där klimatet är lite torrare än här. Där är aprilsnön en välsignelse som genomfuktar jorden och ser till så att näringsämnena dras ned i jorden.




En förklaring till uttrycket är att aprilsnön smälter sakta undan och tar med sig extra näring till trädens- och växternas rötter, på så vis är aprilsnön lika effektivt för växtligheten som fåragö eller fårgödsel som det också kallas. En annan förklaring säger att aprilsnö är lika odugligt och oönskat som fårgödsel. Oavsett vilken av de motsatta förklaringarna som man väljer, känns det onekligen lite knasigt med ett bakslag så här i slutet av april när människor hungrar efter vår och värme. Men vi får hoppas att det bara är högst tillfälligt och att värmen snart kommer tillbaka.




Bilderna i inlägget tog jag på min promenad till mitt arbete i Huskvarna tidigare idag.



Text och foto: Mikael Good