Framgången styr inte mitt liv

De senaste åren har jag varit en rätt så flitig utställare och mina bilder och texter har publicerats i flera olika medier. Trots att jag har fått en hel del ryggdunkningar från namnkunniga fotografer från olika länder kämpar jag vidare med samma mål i sikte som tidigare. För mig är det viktigt att ha ett mål och en mening med mitt fotograferande. Framgången styr inte mitt liv och jag har medvetet tagit ett steg tillbaka så att människorna som jag porträtterar ska hamna i rampljuset. Genom att jag även gör intervjuer och inte bara gömmer mig bakom kameran har jag i mitt eget tycke lyckats få ännu mer kontakt och därmed mer närvarokänsla i mina bilder.


Gammelmormor och hennes dotterson, Jiling © Mikael Good, 2004

Det är lite tråkigt att fotografers status fortfarande är relativt låg och jag får oftast ett betydligt bättre bemötande när jag presenterar mig som journalist. Även om jag själv tycker att jag har en bit kvar att gå som skribent har jag redan fått förmånen att göra en del reportage som har fått stort gensvar av läsarna. Det första av mina reportage som publicerades i en dagstidning hamnade på ettan och det för journalister så begärliga mittuppslaget. Arvodet som jag fick från tidningen gick till familjen som jag skrev om.


Children in a nursery class in Joping © Mikael Good, 2004

Jag har mötts av en del avundsjuka från andra spirande dokumentärfotografer och pressfotografer som sitter fast i vardagslunken på sina redaktioner då jag i deras ögon lever deras dröm. Den avundsjukan förstår jag mig faktiskt inte på... Jobbet som socialreporter är tungt rent psykiskt och lönen är låg med svenska mått mätt och framtidsutsikterna är mycket osäkra... Jag hade hoppats på att jag skulle få fler jobb detta halvåret men tyvärr har två reportageresor runnit ut i sanden... De hade gett mig jobb i minst en månad och nu måste jag söka mig andra vägar för att trygga försörjningen och slippa allt administrativt krångel med a-kassan. Under det förra året jobbade jag en hel del som informatör/kommunikatör och det var ett arbete som jag stormtrivdes med och den banan fortsätter jag gärna på.


Föräldralösa barn, Jiling © Mikael Good, 2004

Har du behov av en engagerad socialreporter, fotojournalist eller en informatör/kommunikatör för jobb både inom som utom landet är du varmt välkommen att kontakta mig på [email protected]

Jag vill använda mina gåvor på en sådant sätt att de kommer andra människor till gagn och jag vill genom mitt arbete vara med och se till att FN:s milleniemål uppfylls.
"Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det  har ni gjort mot mig"//Jesus

Arbetsprover finns här:
www.marchlifeforcemagazine.co.uk/photo-essays.htm
www.591photography.com/2011/04/591-exhibition-mikael-good-meetings-in.html
www.591photography.com/2010/10/591-exhibition-mikael-good-greetings.html
www.chasid.fotosidan.se

Dagens låt: Canton Jones - Kingdom Business
//Chasid

2011-05-05 13:06   Björn Wångblad[BF]

Underbart, du är en förebild som människa och yrkesman för mej och många andra. Ta hand om dej och familjen och lycka till.

Besvara

Svar från Chasid 2011-05-05 16:35

Tack för din kommentar Björn! Kul att du tycker att jag är en förebild :) Just nu önskar jag att jag hade ett jobb så att jag kunde tjäna fler människor. Att vara arbetslös är för mig som att vara bunden...
//Chasid

Svara

2011-05-05 18:20   EGW

Visst är det synd att vissa yrken inte längre värderas efter förtjänst. Delvis är detta kanske ett svenskt problem. Jag har en god vän som är journalist och skribent. Förr jobbade han i Sverige. Sedan flyttade han till Frankrike. Han hade vardagserfarenheter av skillnaden. Ofta när man pratar med "folk på stan" så undrar de vad man jobbar med. Om han då i Sverige sa att han var skribent kom det fram ett slags tvekan, och kanske den undrande frågan: "Vad lever du på?" Men aldrig i Frankrike, där bemöts han i stället med uppmärksamhet och heder när folk hörde att han levde på att skriva. Och skattmasen kan han träffa personligen för att diskutera sin skatt, det är en förhandlingsfråga. Han berättar hur han lever och vad han tjänar, och så enas de om en lämplig skatt. Detta för att staten via skattsedeln vill uppmuntra det han gör.

Så han menar att Sverige är ett trist land för frilansskribenter. Förmodligen gäller något liknande också för fotografer.

Själv försörjde jag mig i många år som teknikinformatör. Det var väl lite lättare, men faktum är att tjänsten var svårsåld. Det är bara användare som tycker att bra och effektiva bruksanvisningar behövs. De som producerar teknikprylar tycker det är ett nödvändigt ont som man ska lägga ner så lite resurser och tid som möjligt på. De här attityderna speglar att det ofta inte anses vara ett riktigt jobb att syssla med information. Vilket väl gäller socialreportage och fotojournalism också.

Besvara

Svar från Chasid 2011-05-06 11:51

Tack för din kommentar Ernst!
Det sägs att det inte finns några gratisluncher men samtidigt så översvämmas internet av mer eller mindre intressanta bloggposter. Även om dagstidningarnas läsetal går stadigt nedåt så ökar faktiskt läsandet!

Problemet är att det finns allt för många gratisluncher och det gör att många inte är beredda att betala för artiklar och reportage när de kan läsa dem gratis på nätet och det för med sig att de få arbetstillfällena som finns försvinner och skickliga skribenter och journalister måste söka sig andra vägar för sin försörjning. Jag håller på att utbilda mig själv på ett nytt ganska så outforskat webbmedium som många använder sig av och förhoppningsvis kan det leda till att jag får någon form av skribentjobb inom en snar framtid. Men jag önskar att situationen skulle vara som den är i Frankrike. Där har de verkligen förstått vikten av det skrivna ordet och även av bilden och franska journalister och fotografer möts av en respekt som vi knappt kan föreställa oss!

Jag har som sagt var varit ute på en hel del reportageresor runt om i världen under de senaste åren och jag har möts av en helt annan respekt för mitt yrke än vad jag får i Sverige.

Kort sagt kan man säga att framtiden för journalister, skribenter och fotografer finns på internet det gäller bara att hitta rätt vägar för att nå ut. Fördelen med internet är att man kan nå en betydligt större publik än vad en tidning kan erbjuda.
//Chasid

Svara