Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Det stora Gotiska pusslet

Efter att Bengt Björkbom tagit upp Beowulfeposet i några av sina blogginlägg, tänkte jag att det var på tiden att jag skrev klart det inlägget om goterna som jag filat på en längre tid. Goternas storhetstid tog slut vid ungefär den tidsepok som Beowulfeposet utspelar sig i. Goterna (gaeterna) finns även omnämnda i Beowulfeposet och Grendels baneman Beowulf, var den främsta av geaternas stora hjältar. Det som främst fångade mitt intresse i Bengts text var båtgraven i Sutton Hoo i södra England, jag återkommer till Sutton Hoo i slutet av texten.

Tyvärr så har goterna använts som ett politiskt slagträd för extrema nationalistiska högerkrafter och goternas historia har förvanskats så till den grad att det idag är svårt att gräva fram den exakta sanningen om goterna. Men det finns ändå historiker som trotsar motvinden och försöker att lägga det stora gotiska pusslet trots att många viktiga bitar fattas. Personligen så tror jag att Skandinaviens historia skulle komma att behöva skrivas om i ljuset av alla de teorier som trots all motvind börjat bubbla upp om goternas historia. Men kom bara ihåg att läsa min text på rätt sätt! Det är i många fall teorier och inte fakta som presenteras. En teori är en inmutning som omgärdas av många frågetecken. Därför kommer jag inte att ge mig in i någon som helst diskussion om den absoluta historiska äktheten i inlägget! Jag kommer heller inte att ange källor då jag har plockat, omformulerat och satt ihop material från så många källor att materialet i stort kan betecknas som nytt, skulle jag ta med källor och fotnoter skulle detta material bli minst lika långt som texten (om inte längre)! Den gotiska historien är ett stort tvisteämne bland historiker.

De flesta historiker är idag övertygade om att goterna kom från den skandinaviska halvön. På den tiden fanns inte länderna Danmark, Sverige och Norge. Skandinavien bestod av en stor mängd små och stora hövding- och kungadömen med i många fall löst hållna gränser. Goterna (Gaetena) fanns bland annat i nuvarande Västra Götaland, Östra Götaland norra Skåne, på norra Jylland och eventuellt på Gotland (Gutar) men kärnområdet för goterna var med största sannolikhet Västra Götaland.


© Mikael Good, 2005

Varför en stor mängd goter plötsligt lämnade Skandinavien och begav sig söderut över havet är höjt i ett historiskt dunkel. En teori är att många goter lämnade Skandinavien på grund av krig och invaderande folkstammar. En annan ny och intressant teori är att goterna var klimatflyktingar som flydde svält på grund av att klimatet i Skandinavien blev mycket kallare runt år noll vilket ledde till kraftig missväxt och svält.

I sin jakt på nytt land slog sig Goterna ned vid området kring Weichels mynning i nuvarande Polen och de stannade där tills slutet av 100-talet då de bröt upp och vandrade söderut. I mitten av 200-talet hade de kommit fram till svarta havet och var i ständig strid med lokala romerska trupper. Romarna bestämde sig för att en gång för alla krossa det gotiska hotet och sände ett stort antal legioner till området. Romarna var så pass segervissa att kejsaren Decius själv ledde trupperna i slaget om Abrittus. Men trots romarnas segervisshet så vann goterna under kung Kniwas ledning slaget om Abrittus och den romerska kejsaren Decius stupade i slaget. Under den mångåriga vandringen från Weichels mynning till svarta havskusten hade goterna blivit en militär makt att räkna med, goterna hade även en stor mäktig krigsflotta som de spred skräck med i Svartahavs området.

En förklaraing till goternas militära framgången kan bero på att goterna hade hjälp av en ganska primitiv krigisk germansk stam, Herulerna. Herulerna omnäms som plundrare av många stora städer på Balkan men även i Gallien och Spanien under slutet av 100-talet och början av 200-talet. Herulerna försökte även inta Byzantion (senare Konstantinopel) och Aten men där led de stora nederlag. Herulerna slog sig ihop med Goterna i mitten av 200-talet. Varifrån Herulerna ursprungligen kom är höjt i historiskt dunkel. Enligt den romerska historikern Jordanes hade de fördrivits från sina hem av danerna, den grekiska historikern Prokopios skrev att en stor del av Herulerna vandrade tillbaka på 400-talet till danernas land och bosatte sig i Thule (Sverige & Norge) och blev ett grannfolk till Gautoi (Götarna). Med det finns bara lösa indicier som tyder på detta och de arkeologiska fynden är så få att det inte går att historiskt bekräfta att Herulerna bosatte sig i Thule. Däremot är det i stort sett historiskt klarlagt att Herulerna bosatte sig i Illyricum (Kroatien) och vid mellersta Donau. Herulerna besegrades slutligen av Langobarderna i början av 500-talet och Herulerna försvann snart från den historiska kartan och assimilerades med andra folkgrupper.


© Mikael Good, 2005

År 268 led Goterna och Herulerna ett förkrossande nederlag mot den romerska hären under ledning av Glaudius II Gothicus i slaget vid Naissus (Serbien) under det slaget lär 10.000 Goter och Heruler stupat, sårats eller tillfångatagits, denna seger räknas som en av de största i de romerska rikets historia. Men Goterna och Herulerna repade sig sakta från det svidande nederlaget och kom tillbaka med full kraft. I slaget vid Adrianopel år 378 lyckades de besegra den romerska hären. Men historien skulle ta en mycket oväntad vändning i samband med att ryttarfolket Hunnerna dök upp i regionen, Goternas östra områden blev plundrade av Hunnerna och hundratusentals Goter flydde mot det romerska rikets gränser. Med en gemensam fiende på arenan slog sig Romarna, Goterna och Herulerna ihop. Goterna och Herulerna som nu fick bosätta sig inom det romerska riket blev en del av den romerska hären mot löfte att Goterna och Herulerna skulle få ett eget land inom det romerska riket när Hunnerna besegrats. Men romarna ville inte hålla sitt löfte till goterna och den Gotiska kungen Alarik som även var Centurion i den romerska hären vände sina svärd mot Rom. Efter ett antal stora slag mellan Goter och Romare i början av 400-talet stod romarna som segrare men detta var en seger till ett allt för högt pris för Rom. Legionerna i Britannien hade återkallats, och Gallien och Hispania förlorades snart därefter när de kraftigt försvagade romerska styrkorna där besegrades av vandaler, sveber och alaner. När Alarik åter hade samlat sin här och tågade mot Rom år 408 mötte han knappt inget motstånd. Alarik belägrade den stora staden och använde hungern som vapen för att svälta ut Rom. Efter långdragna förhandlingar med senaten i Rom gick medborgarna och Kjesaren Honorius i Rom med på att betala 2000 pund guld, stora mängder dyrbara kläder och 3000 pund exklusiva kryddor. Samt löften om ett eget Gotiskt land mellan Donau och Venedigbukten ett land som skulle vara direkt underställt kejsarmakten i Rom och ge Alarik titeln överbefälhavare för den Västromerska kejserliga armén.

Efter att Goterna under Alariks ledning tågat tillbaka från Rom, var den västromerska kejsaren Honorius snabb med att svika sina löften om land till goterna. Han tog sin tillflykt till Ravenna som var mycket svårintaget på grund av sitt läge. Alarik svarade med att åter invadera Italien och år 409 sattes åter Rom på svältkur av hans trupper. Senaten avsatte Honorius och greken Pricius valdes till ny kejsare men även han förkastade Alariks krav så snart denne hade lämnat mellersta Italien. Alarik tappade tålamodet och belägrade Rom en tredje gång och den 24 augusti 410 stormade Goterna in i Rom genom en öppen port och plundrade staden. Enligt de flesta källorna var det en "barmhärtig" plundring, Alarik som själv var kristen ville inte utgjuta kristna bröders blod och de som dödades var de som själva drog vapen mot inkräktarna.

Alarik och hans trupper rörde sig därefter söderut med avsikt att erövra Roms rika kornbod Africa och staden Kartago för att bosätta sig där med sitt folk. Men större delen av hans flotta förstördes i en storm och Alarik dog kort därefter, orsaken till dödsfallet är dock fortfarande höjd i dunkel. Enligt legenden begravdes Alarik på gotiskt vis i floden Busento i Italien under storslagna former. Ataulf övertog kommandot över den sargade hären. Goterna upprättade ett nytt Östgotiskt rike i norra Italien ett rike som bestod fram till mitten av 500-talet och hade sin storhetstid under Teoderik den stores tid år 493-526. År 552 besegrades slutligen det Östgotiska riket av en betydligt större Östromersk här.

En liten grupp om cirka tusen Östgotiska krigare sägs ha vägrat att kapitulera inför den Östromerska kejsaren och de försvann bort från slagfältet för att söka sig ett nytt rike, vart de tog vägen är det dock ingen som vet. Jag spekulerar: "Det var kanske en spillra av dessa soldater som i början av 600-talet på Gotiskt vis begravde sin döda ledare i stor prakt vid Sutton Hoo? Graven vid Sutton Hoo påminner mycket om båtgravarna i gamla Uppsala och Vendel. Kanske återvände även en spillra av dessa tusen män till sina gamla hemländer i Skandinavien och bidrog med sin kunskap och krigarkonst till den kommande Skandinaviska expantionen, Vikingatiden? Det var kanske en av dessa mäktiga gaetiska (gotiska) krigare och hjältar som blev till inspiration för sagans krigare Beowulf?".

Folket i Skandinavien var enligt många historiker väldigt primitiva runt år noll men om det skulle visa sig att goterna som var med om att störta det mäktiga romerska riket, ursprungligen kom från områdena norra Jylland, norra Skåne, Väster- och Östergötland och eventuellt Gotland så behöver vår tidiga historia skrivas om och det rejält! Även om det fattas en hel del pusselbitar i det stora gotiska pusslet finns det ändå gott om material att ta del av för den som vill skriva en spännande roman om goterna. När man skriver en roman så har man inte de tuffa historiska kraven på sig som en historisk essä kräver utan har möjlighet att lägga till och dra ifrån så att storyn blir bra och medryckande! Visst vore det spännande att läsa en roman om goterna som på slutet kopplar ihop med Beowulfeposet!


© Mikael Good, 2005

Det Östromerska riket (Bysantiska riket) levde kvar tills dess att Konstantinopel slutligen erövrades av det Ottomanska riket år 1453 och staden fick sitt nya namn Istanbul.

En del kanske undrar varför jag skriver om goterna i en fotoblogg? Det beror helt enkelt på att jag vill skriva av mig mina kunskaper och mina tankar och inte tråka ut mina nära och kära med sådant som tyvärr inte intresserar dem... Jag är själv mycket intresserad av historia. Men jag vet även att det finns en och annan läsare här på Fotosidan som gärna läser den här texten i sin fullhet och kanske har stor behållning av den! Ni som inte är intresserade av att läsa om Goterna får gärna hålla tillgodo med de foton från Pergamon som jag kryddat inlägget med!

Dagens låt: Marillion - Grendel

Del 1: http://www.youtube.com/watch?v=qvf-I_Kzru4
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=XWs2aQIiCKg

//Chasid

Inlagt 2009-10-02 08:08 | Läst 6843 ggr. | Permalink

"Spännande läsning Mikael!!!! Å så e Bornholm också intressant i sammanhanget! Burgunderna, en germansk folkstam, som är kända från områden öster om Oder. Hade en tradition om ett skandinaviskt ursprung. Fornnordiskt namn på Bornholm är Burgundarholm. Å Lombardiet! Å Teutorburgeskogen.. År 9 e.Kr anföll en sammanlutning av germanska stammar under ledning av Arminius och tillintetgjorde tre romerska legioner under ledning av Publius Quinctilius Varus. Händelsen var bortglömd under århundraden men återupptäcktes på 1500-talet, då Tacitus skrifter hade hittats i ett par kloster. Den exakta platsen för slaget, Kalkriese nära Bramsche, blev känd först 1987 genom fynd. Spännande med "vår" historia! :) /Bengan"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Spännande läsning Mikael!!!!
Å så e Bornholm också intressant i sammanhanget!
Burgunderna, en germansk folkstam, som är kända från områden öster om Oder. Hade en tradition om ett skandinaviskt ursprung. Fornnordiskt namn på Bornholm är Burgundarholm.
Å Lombardiet!
Å Teutorburgeskogen..
År 9 e.Kr anföll en sammanlutning av germanska stammar under ledning av Arminius och tillintetgjorde tre romerska legioner under ledning av Publius Quinctilius Varus. Händelsen var bortglömd under århundraden men återupptäcktes på 1500-talet, då Tacitus skrifter hade hittats i ett par kloster. Den exakta platsen för slaget, Kalkriese nära Bramsche, blev känd först 1987 genom fynd.
Spännande med "vår" historia! :)
/Bengan
Svar från Chasid 2009-10-02 10:34
Tack så mycket!
Det är helt klart spännande med vår tidiga skandinaviska historia! Tiden för det Västromerska rikets fall är en mycket spännande tid som tyvärr är höljd i ett visst historiskt dunkel. Men det som är intressant är att många stammar och folkslag från Skandinavien spelade en stor roll under den här tiden.
//Chasid