Den lyckliga familjen är nu ett minne blott

I sviterna av den ekonomiska depressionen som råder i Lettland brottas många familjer med svåra ekonomiska problem. Istället för att möta problemen och besegra dem flyr många föräldrar fältet och lämnar sina barn i sticket...

Ännu en lettisk mamma har lämnat sina barn. Hon har träffat en ny man, blivit gravid och flyttat till en ort i den östra delen av Lettland långt bort från sina barn. Barnens släktingar har tagit hand om hennes flickor. Sonen som är myndig bor fortfarande kvar i familjens lägenhet och han försöker desperat att få tag på ett arbete så att han kan ska kunna hjälpa till att försörja sina yngre syskon. Barnens pappa lämnade familjen redan förra året och de har knappt hört av honom sedan dess. Det skar i hjärtat på mig när jag fick ta del av den tråkiga nyheten av mina lettiska vänner.

Att bara ha blivit lämnade vind för våg av sina älskade föräldrar är mycket svårt för barnen och de kommer att behöva mycket hjälp, tröst och stöd för att klara sig igenom sitt mörker. De vet inte om mamman kommer tillbaka eller om hon har lämnat dem för gott och de slits mellan hopp och förtvivlan. Särskilt svårt är det för den yngsta flickan som bara är fem år. På bara ett år har hennes älskade mamma och pappa lämnat henne. Hon är ofta otröstlig och längtar efter att åter få krypa upp i sin mammas varma och trygga famn…
Mamman och pappan har lämnat en stor hyres- och elskuld bakom sig och det är en skuld som barnen har fått ärva från sina föräldrar. Det låter konstigt i våra svenska öron men sådant är tyvärr systemet i Lettland… Mormor försöker desperat att betala av på skulden med hjälp av sin lilla pension samtidigt som hon ska försöka försörja sina barnbarn, hon får visst stöd av andra släktingar men även de har det tufft ekonomiskt och kan inte bidra med så mycket. 

Jag kan för mitt liv inte begripa varför en mamma och en pappa bara lämnar sina barn i sticket särskilt som kärlek, värme och familjegemenskap tidigare stod i det första rummet i familjen. Det var en familj som trots sina bekymmer valde att inte fästa blicken på problemen som omgärdade dem utan de riktade istället sina blickar mot ljuset i slutet av den mörka tunneln. I mina ögon var det en relativt lycklig familj trots sina problem, men nu är det bara ett minne blott. Att bägge föräldrarna bara har gett upp och lämnat sina barn vind för våg det kan jag varken förstå eller begripa. För mig är barnen det viktigaste som vi har och det är alltid en förälders skyldighet och ansvar att se till så att barnen mår bra oavsett den egna situationen.

Nu har ändå det obegripliga hänt och det är något som jag tyvärr har sett allt för många gånger i Lettland. Föräldrar i kris flyr sina barn och söker lyckan på egen hand. Varför de gör så det förstår jag inte riktigt men jag vet att det har med arvet från Sovjetunionen att göra. Bägge föräldrarna växte upp i och fostrades i ett system där staten hade det yttersta ansvaret för barnen och inte föräldrarna. Istället för att möta problemen flyr föräldrarna fältet och lämnar barnen till dem som de fortfarande tror har det yttersta ansvaret för barnen nämligen staten, kvar finns barnen som i bästa fall tas om hand av sina släktingar… 

Jag vänder mig därför till er för jag vet att ni har varit med och hjälpt många lettiska familjer i kris tidigare och tillsammans kan vi se till att flickorna får det stöd som de behöver. Det enda som de har kvar är varandra. Tillsammans kan vi se till att inte de splittras upp och hamnar i olika fosterfamiljer långt bort från varandra

Om du vill vara med och hjälpa barnen att reda upp den svåra ekonomiska situationen som deras föräldrar har satt dem i så får du gärna ge en gåva. Klicka på länken om du vill ge en gåva:
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/ge-en-gava.html
Markera att din gåva går till valfritt projekt. Det är viktigt att du skriver texten "Lettiska familjer i kris" i meddelanderutan" när du ger din gåva.

Sprid gärna den här artikeln till flera och skulle du vilja publicera den antingen i en webbaserad tidning eller i tryckt form så är du välkommen att kontakta mig. Eventuell provision kommer att gå direkt till flickorna.

Text och foto: Mikael Good, 2011

All Images and text © Mikael Good. All Rights Reserved.

Om ni behöver anlita en erfaren socialreporter och dokumentärfotograf med ett stort hjärta och engagemang för människor i kris och som har stor kunskap om österuopa. Då är ni varmt välkomna att höra av er till mig. Tidigare har jag jobbat en hel del tillsammans med biståndsorganisationen Hoppets Stjärna men jag söker även efter nya samarbetspartners. På följande länk finns ett litet urval av arbeten som jag har fått publicerade i olika trycksaker och tidningar, under fliken info finns även mitt telefonnummer och min mailadress: http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=318240

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: http://www.chasid.fotosidan.se/blog/index.htm

2011-11-17 07:15   Mrdoderhult

Tack så mycket Mikael!
Du har hjälpt mig i det eviga svåra att fixa juklapp till den som alltid säger till mig
- nä jag vill inget ha..

Besvara

Svar från Chasid 2011-11-17 10:13

Tack för din kommentar Niklas :)
Att få hjälpa någon som har det svårt är definitivt den bästa julklappen. Årets julklapp blev som bekant matkassen men jag hade önskat att årets julklapp blev ett julpaket till en behövande familj i Sverige eller utomlands.
//Chasid

Svara