De digitala verktygen blir bara bättre och bättre
Igår publicerade jag ett inlägg med rubriken Grace finds beauty in every face. Inlägget handlade om och illustrerades med en bild på en mormor och hennes barnbarn. Bilden tog jag för snart sex år sedan när jag var på besök hemma hos familjen. Den sparades i RAW-format i kameran och jag framkallade sedan bilden med hjälp av Capture One som var ett ganska så avancerat program för sin tid, bilden bearbetades sedan i Photoshop 5.
Idag testade jag att framkalla bilden med Adobe Camera RAW CS5 (ACR) och valde sedan att göra en varsam svartvit konvertering i Photoshop CS5. Den stora skillnaden är att ACR CS5 är betydligt bättre på att vaska fram detaljer ur bilden än vad Capture One anno 2006 var. Om du tittar på bilderna nedan kan du själv avgöra om du tycker att det blev bättre eller sämre.
Personligen tycker jag att den "nya" bilden har en betydligt mer attraktiv gråskala och jag har bestämt mig för att gå igenom och restaurera mina tidigare gjorda bilder med hjälp av ACR CS5. Främst för att jag nu enkelt kan få fram den gråskala i bilderna som jag tidigare fick kämpa länge för att få fram.
Bilden framkallad med Capture One, 2007.
Bilden framkallad med ACR CS5, 2012.
Nu kanske det låter som om jag är nöjd. Men jag är faktiskt långt ifrån nöjd med dagens teknik och jag längtar till den dagen då ACR och Photoshop är lika mångsidiga och ger ett lika bra resultat som det gamla hederliga mörkrummet.
Jag tog tre bilder på mormodern och barnbarnet. På bild nummer två hängde blixten inte med. I det dunkla rummet fick jag då en exponeringstid på 1/2 sekund och bländare 2,8 på 200 ASA. Hade jag tagit bilden idag hade jag förmodligen inte använt blixt utan vridit upp den kamera som jag använder idag till 3200 ASA och tagit bilden på bländare 1,7 vilket hade gett ett motsvarande skärpedjup. År 2006 hade jag tyvärr inget annat alternativ än att använda blixt. Å andra sidan hade jag inte haft någon blixt så hade jag inte heller haft någon bild att visa upp...
Text och foto: © Mikael Good. All rights reserved.
Jag har valt att spara i stort sett alla bilder i RAW och med hjälp av ACR CS5 har jag faktiskt kunnat rädda en del bilder som tidigare var omöjliga att få fason på.
//Mikael Good
-affe
Det är väldigt svårt att avgöra vilken bild som är bäst på webben, det bästa sättet är att skriva ut bilderna och se dem på papper framför sig. Men min kalibrerade skärm och min profil från Crimson säger mig att den nya bilden kommer att se bäst ut på papper.
//Mikael Good
http://gelatin-silver.blogspot.com
I källartrappan hänger fyra stycken bilder från Riga i Lettland som jag tog fram i mörkrummet inför en utställning på Fotomässan 1996. Jag gjorde dem när jag hade mycket bra mörkrumsform. Trots formen tog det två dagar innan jag var helt nöjd med de fyra bilderna. Det är först när jag kan överträffa de bilderna med hjälp av Photoshop eller något annat digitalt bildbehandlingsprogram som jag kommer att vara nöjd med den digitala tekniken, trots att den senare är mycket smidigare. Men framförallt saknar jag den lystern som finns i mörkrumskopiorna, den går inte att ersätta med digitala printar.
//Mikael Good
Tack för tipset men bläckstråleskrivare går tyvärr inte ihop med mitt temperament...
//Mikael Good
Jag läser inte dina inlägg så mkt då du skriver på engelska, är för kass på det helt enkelt.
Det var kul att Fotosidan lyfte fram dina fina rep nu under julen,
Arbeta som du gjort innan så lyckas du nog snart
mvh
Morgan Larm
Jag har bara gjort ett par engelska inlägg trots att det finns önskemål om fler. Jag är ganska så bra på engelska men det tar ändå såpass lång tid att översätta inläggen att jag inte känner att mödan är värd besväret. Att lyckas är inte mitt mål, mitt mål är att på olika sätt sprida lycka till människorna som jag möter. Jag fick en fråga i höstas om hur mycket jag tjänar i månaden, mitt svar var: - Jag tjänar inte pengar, jag tjänar människor!
//Mikael Good