Min Leica blev en riktig tidsmaskin

Jag satt i min svarta skinnfåtölj och vägde min Leica M3 i min hand. Frågan om jag skulle sälja eller behålla den gnagde i mitt huvud. När jag skärskådade fotoapparaten hittade jag en hittills okänd knapp, jag tryckte nyfiket på knappen och det började genast fräsa och spraka runt omkring mig och jag sögs in i något som liknade en gigantisk färgsprakande strut och jag virvlades snabbt frammåt 30 år i tiden.

Jag hamnade i ett stort ljust rum med kala väggar, i rummet satt en äldre man som till utseendet var väldigt lik Sean Connerys rollfigur i filmen medicinmannen, han satt i ena änden av rummet i en gammal trästol framför ett stort skrivbord och han höll en Leica M3 i sin hand, när jag kom närmare såg jag att han tryckte på samma knapp som jag nyligen hade gjort.

Trots att jag gjorde en del ivriga försök kunde jag inte kommunicera med mannen och det kändes som jag var helt osynlig för honom. Mannen satte i från sig sin fotoapparat och började prata in i en mystisk halvgenomskinlig ram som stod på skrivbordet. Jag gjorde mitt bästa för att memorera det som han sa så att jag kunde ta med mig orden tillbaka från framtiden.

Mannen talade rakt in i den mystiska ramen och han ondgjorde sig över den snabba tekniska utvecklingen och undrade varför ungdomarna bara tog kort med sina ögon nu förtiden. Han var rejält trött på alla fantasi- och drömbilder som manipulerades direkt i drömcentrat och framkallades genom att tankarna fördes över till en liten glaspyramid som kunde projicera perfekta tredimensionella bilder och filmer. 

Mannen tyckte inte att det var fotografi utan manipulation och han suckade tungt och tog ett rejält tag om sin gamla Leica M3, knäppte av ett par bilder och spolade sedan tillbaka filmen. När han öppnade fotoapparaten trodde jag att han skulle plocka ur en rulle med Tri-X. Med det visade sig att det inte var någon gammal hederlig film utan en digital filmrulle av en sort som jag tidigare inte sett. 

Plötsligt vände sig mannen från skrivbordet och tittade mot den plats där jag stod och fastän han inte kunde se mig så tittade han rakt på mig och sa: 
– Jag vet att du är här Mikael, jag kan inte se dig men jag har själv varit här och sett mig själv för 30 år sedan. Jag kan inte avslöja några hemligheter för dig om framtiden för då blir jag straffad av staten.
Han tog en andningspaus, lutade sig tillbaka i stolen med ett knarr och plötsligt gick det upp för mig att han var mig själv om 30 år. Jag hann inte tänka så mycket mera innan han fortsatte:
– Men jag vill ändå säga till dig att hålla hårt i din Leica, sälj den inte, för du kommer att få mycket nytta och glädje av den i framtiden. Särskilt när analog film blir förbjuden av miljöskäl om tio år. Men ett gäng entusiaster kommer att uppfinna och börja sälja sådana här digitala filmrullar om femton år. De kommer dock bara att fungera fullt ut  tillsammans med en M-Leica.

Mitt äldre jag höll upp en digital filmrulle mot mig, han vände sig sedan sakta om och placerade filmrullen i något som såg ut som en kristallvas. Det lös till om kristallvasen och inom loppet av några sekunder projicerades en perfekt svartvit kontaktkarta med 36 bilder från en digital Tri-X upp i rummet. Mitt äldre jag pekade på en ruta som snabbt förstorades upp till meterformat, medan han småpratade mot bilden rörde han den lite med händerna och det såg ut ungefär som när man skuggar och efterbelyser en bild i ett mörkrum, när han var klar skrockade han och sa med bestämd röst.
– Det här är vad jag kallar fotografi.
Jag tittade länge på bilden och det var nog en av de bästa och mest levande barnbilderna som jag någonsin har sett.

Innan mitt äldre jag hann att säga något mera virvlades jag tillbaka från framtiden och snart satt jag lite omtumlad och omtöcknad i min fåtölj med min M3:a i min hand. Jag tittade på fotoapparaten och sa högt för mig själv:
– Den här fotoapparaten ska jag aldrig sälja.

Håll hårt i era analoga tidsmaskiner, vem vet vad framtiden har att erbjuda? © Mikael Good, 2011

Klicka på länken nedan om du vill läsa mina inlägg eller länka till min blogg utan att behöva störas av all reklam. Som bonus får du se min blogg ungefär som jag själv vill ha den: chasid68.blogspot.com/

Dagens låt: Future Shock - Curtis Mayfiled

//Chasid

2011-11-23 09:14   Bob Bovin

Fullt möjlig teknik för Gerilla M, som kommer att leva vidare.
/Bob

Besvara

Svar från Chasid 2011-11-23 11:51

Världen förgås men Leica M består :)
//Chasid

Svara

2011-11-23 09:17   dig

Ja jävlar... Frågan är hur hårt jag ska hålla i min Ryska Leicakopia?:) Rolig och samtidigt väldigt intressant text.
/J

Besvara

Svar från Chasid 2011-11-23 11:54

Tyvärr så kommer den digitala filmrullen bara att fungera tillsammans med analoga Leica M. Din ryska kamera är baserad på en äldre Leicamodell som inte har stöd för den digitala filmrullen :)
//Chasid

Svara

2011-11-23 11:23   Micke Borg

Har du gått i svampskogen nu igen? :) Jag får vänta på den digitala HP5+.

Besvara

Svar från Chasid 2011-11-23 11:56

Jag minns inte riktigt men jag tror att man kunde berätta för bilden vilken karraktär och kornstruktur som man själv ville ha på den digitala filmen. Men mitt framtida jag föredrog klassisk Tri-X med en rejäl silverbas framför HP5+ :)
//Chasid

Svara

2011-11-23 18:01   Göran Olofsson

Väntar på den digitala rullen till M3, det skulle var mer än guld!
Verkligt om några år?
En som hoppas.
Göran

Besvara

Svar från Chasid 2011-11-23 18:20

Om 15 år kommer den digitala rullen ut på marknaden och då kommer våra gamla analoga tidsmaskiner att få nytt liv igen :)
//Chasid

Svara