Är lite kluven till stora rovdjur i markerna, är inte helt övertygad om att varg och björn är ofarliga, men det kan ju vara en vanesak. Känner mig numera lite osäker när jag rör mig i markerna och det är nästan så att jag avstår. Men ibland lockar något fotomotiv ut mig i skogen ändå. Men man vill ju inte bli påsprungen av en hungrig vargflock, eller att det kommer någon grinig björn och lufsar förbi. Men det kanske bara är så att man skall vänja sig vid tanken på att det kan inträffa, och att det förmodligen är ofarligt. Men det är det där förmodligen som spökar, känner mig inte riktigt bekväm med detta. Man kanske skall göra som filmarna i "Det vilda Ryssland" och gå runt med en stav man kan skrämmas med. Åtminstone skulle det vara en psykologisk effekt att man ändå teoretiskt kan dunka en varg i huvudet om det skulle behövas. Men man får väl släpa med sig ett kamerastativ som tillhygge :-) Jag får helt enkelt tänka om då det gäller synen på skog och mark, skall köpa Henrik Ekmans bok "Varg, den jagade jägaren" för att påskynda processen. Ja, bara lite funderingar på ett nygammalt inslag i faunan. Björn finns det gott om här och just nu springer det en varg runt stan och trakterna omkring, så frågan känns lite aktuell. Har varit ute en del och nattfotograferat och känner mig inte speciellt bekväm med att det kan komma en uppenbart orädd varg och flåsa förbi.

Nils, vargen som nu går här har visat sig vara orädd för människor, de verkar inte störa den ens på några meters håll av tidningen att döma. För några år sedan var det ju också en varg här mitt i stan, men jag vet inte om den gick lika nära folk. Men ingenting har ju hänt. Nu finns det ju inte så mycket varg ännu, kanske kommer incidenter att bli vanligare även med varg, och inte bara med björn. Man får se. Björn känns faktiskt inte heller kul, speciellt då man går i skogen på natten. Man vill ju inte överrumpla någon björn. Brukar se till att bullra lite när jag går.

Janne: He, he :) Ja egentligen så inser jag ju att risken att råka ut för något är liten. Men det att det kan hända gör att känslan av att vara i skogen blir en annan, det är inte samma odelade avkoppling och njutning längre, även om man som du säger får utmärkta tillfällen att öva sångrösten :) För egen del får jag helt enkelt tänka om då det gäller naturupplevelsen, det är med blandade känslor och inte odelat positivt. Jag vill ju kunna vara i skogen och röra mig fritt utan att störas av tankar, och till viss del oro, för rovdjur. Jag får helt enkelt tänka om. Jag säger inte att vi inte skall ha rovdjur, men de innebär i alla fall för mig ett nytt element att ta hänsyn till på ett inte odelat positivt sätt. Se det mer som en diskussion. Tycker man om spänning har det onekligen blivit mer spännande i skogen, tyvärr samtidigt mindre avkopplande. I somras var jag ute en hel del i ett björntätt område och makrofotograferade, då blir i alla fall jag liggande relativt still under längre stunder och någon björn kan ju hinna trampa in nära inpå en innan man röjer sig för den. En inte helt avkopplande aktivitet är min upplevelse av det hela.

Anna, har faktiskt övervägt en pingla, men kom fram till att jag själv skulle få spader på den tämligen omgående :) Men det kanske är värt att prova. Får se.

Bor i Åkersberga och det stämmer att det finns varg i krokarna. Är ute i markerna en hel del och skulle uppriktigt tycka att det vore en höjdare att få se en varg i det fria. Har ingen hund med mig men oftast kameran.
/Stephan