Fattigdom
I en av de stora kvällstidningarna kunde man tidigare i veckan läsa om Riga. Staden beskrevs som en nyrik partymetropol, en stad i kraftig expantion där lyxbilarna står på varandra, vidare stod det att landet Lettland har den kraftigaste växande ekonomin inom EU. Men även den här medaljen har sin mörka baksida enligt mig...
Undrar just vart reportern har varit, det Riga som jag känner är förvisso vänligt och gästfritt men samtidigt oerhört fattigt. Faktum är att Riga påminner en hel del om det Sverige med sina stora klassklyftor som min mormor som växte upp på 20- och 30-talet har berättat om.
Jag har varit på ett par reportageresor i Riga och har mött en hopplös fattigdom och missär som jag inte trodde existerade i denna del av Europa längre. Det är svårt att tänka sig att många människor som bara bor en timmas flygväg från oss har det så mycket sämre än oss. Men rör man sig bara i Rigas gamla stad med skygglapparna på så framstår Riga som en expansiv och välmående huvudstad full av framtidsanda.
Många pensionärer och familjer i Rigas utkanter lever på en eller ett par tusenlappar per månad vilket gör det svårt för dem att överleva utan utomstående hjälp då matpriserna är lika höga som i Sverige, den lettiska staten har knappt några pengar att ge i bidrag till de behövande och de som kan skor sig på de andras bekostnad och hänger sig åt ett liv i lyx. Hyrorna i Riga är låga i ytterområdena men många hyreslägenheter är kraftigt förfallna, jag har besökt familjer som bott i rena rama rivningskåkar som i princip kan falla ihop i vilken minut som helst, några av dem finns avbildade nedan. Av respekt för dem som bor i husen har jag valt att antingen maskera eller inte ha med dem på bilderna.
I det här kraftigt slitna huset bor en mamma med sina två små barn...
En rivningskåk? Nej i det här delvis eldhärjade huset bor två ensamstående mammor med sina små barn...
Veckans skiva (singel): Going Underground - The Jam
//Chasid