Jordtorpsåsen avslutar Ölandsveckan

Jordtorpsåsen strax norr om Algutsrum är enligt mitt tycke en av pärlorna på Öland. Det är helheten som gör Jordtorpsåsen så speciell, de flesta naturtyper finns inom ett begränsat och mycket strövvänligt område. Floran är riklig liksom fågellivet och vid den lilla dammen myllrar det av trollsländor. I dammen är det också fullt liv, större och mindre vattensalamander, iglar och mängder av småinsekter. 

Idag när vi kom dit var där två små barn med sin pappa. Samtliga var utrustade med små håvar och de hjälptes åt att fånga olika vatteninsekter. Pedagogiskt och kunnigt förklarade pappan vad det var de fångat och vi hängde intresserat på och fick oss en lektion i den lilla dammens många mysterier. Vi fick också en vägbeskrivning till en annan liten damm som bland annat skulle hysa den lite sällsyntare röda näckrosen.

Med de här raderna och bilderna är den här Ölandsvistelsen slut. I morgon bär det hemåt igen efter några underbart fina dagar.

"Svenska trollsländeguiden" är inhandlad men ännu ej studerad så jag kan tyvärr inte arta de olika sländorna som följer. Den som kan får gärna bistå med den kunskapen.

Hasselsnok.

Näckros.

Öland.

Smultronvisslare.

En heldag i markerna kräver lunch. Den tillagades vid Näsbybadet och hade tagit höga poäng i Sveriges Mästerkock. 

Sagolik morgon vid Långe Jan

Södra Öland har bjudit på några fantastiska försommardagar. Till skillnad från när vi var här för en knapp månad sedan står nu många orkidéer i full blom, insektslivet har vaknat på allvar och på de betade strandängarna trängs tofsvipeungar med kreatur och får. Det är helt enkelt en ljuvlig tid på denna underbara ö som sällan eller aldrig gör en besviken. Bara det att på Ås camping vakna till rosenfinkens karaktäristiska visslande, se den bruna kärrhöken sväva över vallen ned mot Norra Lunden är upplevelser lite utöver de vanliga.

Fredagsmorgonen var något alldeles extra. Klockan ringde fem, det var bara nio grader och daggblött men absolut vindstilla. Tillsammans med gode vännen Christer Larsson åkte vi längs ned till udden och Långe Jan. Vi var där vid sextiden och då hade temperaturen redan stigit till sköna tretton grader. Vi hade bestämt att tillbringa någon timme vid udden för att senare åka till södra lunden. Men vi fastnade ute på udden där fotomotiven radade upp sig och södra lunden finns kvar tills nästa gång.

Här kommer några bilder från gårdagen samt dagen.

Fyren Långe Jan.

Strandskata.

Mindre guldvinge.

Mandelblomma.

Stenskvätta.

Nyckelpiga.

Rödspov.

Kungsgårdens hjortar söker vila i skuggan.

Ett knippe krutbrännare.

Fotograf Larsson i aktion på udden.

Skönheterna avlöser varandra

En god vän sa till mig att nu borde tiden stanna upp ett tag. Jag håller med och har i många år önskat att maj månad skulle vara dubbelt så lång. Det är i sanning ett stort nöje att ge sig ut i naturen dessa dagar. Tidigt på morgonen och i solnedgången är det som mest spännande för en naturfotograf även om en del värmeälskande insekter behöver solvärmen innan de exponerar sig fullt ut. Å andra sidan, upptäckaer man dem i tid på morgonen finns chans till fina bilder då de ännu är rätt sega i sina rörelser.

Forsärlan tillhör en av de vackrare fåglar bland de svenska häckfåglarna tycker jag. Den är hårt knuten till en miljö som jag själv också är väldigt svag för, strömmande vattendrag med gott om insekter. Himleån är ett sådant vattendrag där det just nu formligen svämmar över av insekter och forsärlan har ett överflöd av föda till sin kull ungar som precis i dagarna kunnat ta till vingarna.

Tillsammans med gode vännen Lars Jönsson placerade vi oss strategiskt intill åkanten. En bit nedströms både hörde och såg vi forsärlor men upp till oss ville de sig inte. Efter nån timmes väntan bestämde vi oss för att avbryta. Lars vänder sig mot en sten i ån och säger "Där skulle den kommit och satt sig nu, det hade varit perfekt". Knappt hann han avsluta meningen innan forsärlan faktiskt gjorde det. Vi utbytte en snabb blick i pur förvåning innan vi började fotografera. Den stannade ett par minuter, kan den ha hört Lars önskemål? De är fantastiska att studera när de fångar insekterna men inte så lätta fotografera med skärpan i behåll.

Forsärlan hinner med minst en kull till så fler chanser dyker upp att fotografera dessa skönheter.

Vilopaus.

Insektsjakt.

Samma här. Får vara glad för att det inte är skit på sensorn utan insekter...

Och här.

Glädjedans.

Rödstjärt, hona.

Röstjärten, hane, testar sin flygförmåga.

Humla på humleblomster.

Samma här.

Även bland växterna ryms mycket skönhet, här storrams.

Vackert men vad är det? Det har jag i glädjeyran att få uppleva vad naturen erbjuder just nu glömt.

Jag blir aldrig trött på tärnorna

Vandringen på strandängarna i Utteros naturreservat måste ske med försiktighet och stor hänsyn. Jag höll mig med råge inom de områden som är tillåtna att besöka under den mest känsliga tiden för fågellivet men skrämde ändå ängspiplärkan från sitt bo där hon låg och värmde sina ungar. Hon pep hjärtskärande och jag lämnade så fort jag kunde platsen och hoppas att hon snabbt var tillbaka för att värma och skydda sina ungar.

Det där med försiktighet och hänsyn gäller för övrigt inte enbart i naturreservat. Naturen är just barnkammare år både fåglar och däggdjur och man gör klokt i att hålla sig till sedan tidigare väl intrampade stigar. I vart fall ytterligare en tid tills ungarna själva kan sätta sig i säkerhet vid fara.

Nåväl, efter dessa pekfingrar går vi över till bilderna. Vädret har snabbt växlat och det passar bra att i regnet och blåsten redigera bilder. Här är några från dagens utflykt som sträckte sig från kusten och en liten vända till bokskogen i Dagsås. Växterna kan jag dessvärre inte namnen på men ska gå en kurs i fältbotanik med start i morgon torsdag och efter det kanske det klarnar något. 

Silvertärna.

Silvertärna.

Skärfläcka.

Fluga och ...? (Från trädgården)

Slutligen en svamp eller spor av något slag. 

Morups Tånge en halländsk pärla

Hallandskusten är ju bara så enastående. Jag tillbringade morgonen och förmiddagen vid Morups Tånge och det är en lokal som sällan gör en besviken. Under helgen vällde det inte småfåglar och det kryllade av dem i snart sagt varenda buske enligt uppgift. Nu var det lite lugnare men en blåhake fick pulsen att stiga på skådarna som fanns på plats. Tyvärr kom jag till fyren lite senare och hade inte lyckan att få se den. Men där finns alltid något att titta på vid Morups Tånge. I vattnet ligger en del sjöfågel, en flock kärrsnäppor drog fram och tillbaka och över havet sträckte några smålommar och sjöorrar.

Timmarna rinner fort iväg när man trivs och lite arbete (!) på hemmaplan väntade. Arbete och arbete, inte värre än lite gräsklippning och förberedelser inför mottagadet av en ny familjemedlem. Hon är preliminärt döpt till Greta och ska med automatik i fortsättningen sköta gräsklippningen. Mer tid för naturfoto med andra ord.

Söderut från Morups Tånge.

Morups Tånge med fyren.

Triften blommar.

Strandskatan både syns och hörs.

Visst är det en vacker fågel?

Tofsvipan är en luftakrobat.

Ejdrar, gudingar och en åda.

Åda med ungar.

Kanske har dessa misslyckats med häckningen.

Kärrsnäppor.

Kärrsnäppor.

Kärrsnäppa.

Slutligen en törnsångare som var på bästa humör.