Nytt favoritområde i bokskogen

Det är roligt och spännande när man träffar på något nytt. Trodde att jag sett det mesta av bokskogen i mitt närområde men igår träffade jag på ett stycke av mig helt outforskat område. Det ligger lite otillgängligt till, säkert skälet till att jag inte tidigare varit där Men nu bestämde jag för att traska in i den sumpiga våtmarken längst ned i slänten och kliva uppför branten med bokskog. Lite kämpigt men vilken otroligt fin miljö och inte en promenadstig så långt ögat nådde. Det känns redan som mitt favoritområde och det kommer att besökas många, många gånger framöver.

Här kommer ett smakprov från området. Samtliga bilder är tagna handhållet med 50 mm optik, 100/sek och bländare runt 2.0 och ISO 400. Nästa gång blir det stativ och trådutlösare för att ge den här delen av bokskogen riktig rättvisa. En liten fotoutmaning kan man säga väntar.

Stor variation i fotograferandet

Det är ett växlande vinterväder som bjuds, tät dimma varvades under lördagen med strålande sol. I Falbygden ligger fortfarande en del snö kvar och många passar på att åka skidor. Som min hustru som på sina nya vallningsfria skidor glidit runt uppe i de fina men isiga spåren på Mösseberg. Men lite försiktigt kan jag säga att hon är inte aktuell för skid-VM i Falun kommande vecka...

Själv tog jag chansen till lite fotograferande och kände stor glädje. Särskilt bra trivs jag borta vid Hornborgasjön och Ore backar där de vackra kullarnas mäktiga ekar alltid bjuder på utmaningar.

Pigg och alert.

Alltid närvarande nötväckan.

Blåmes.

Svartmes.

Förankrad.

Ekbacken.

Den mäktiga eken.

Svartvit och lätt tonad.

Prillan spårar.

Vilken fantastisk februaridag!

Nollgradigt och halt i arla morgonstund men sedan kan måndagen närmast beskrivas som en vårdag. I bokskogen sjöng talgoxen och blåmesen visslade på karaktäristiskt vis. Vad jag dock inte väntat mig var alla insekter som vaknade till liv i solvärmen, de riktigt svärmade i solgasset. Jag känner mig lyckligt lottad som tillsammans med Prillan till fullo kan ta tillvara och njuta av en sådan här dag. Bokskogen är inte så välbesökt en måndag i februari så det är lugnt och fridfullt. Det allt starkare fågelkvittret är det enda som hörs och det ljudet är lätt att stå ut med. Här följer några bilder från dagen. Klicka på första bilden för större format och bläddra sedan vidare med pilen till höger.

Gräsänder i morgonljuset.

Frukost på vallen.

Vägen till bokskogen.

Bokskogen.

Föryngring.

Nätväcka.

Nationalfågeln koltrasten.

Ska det inte vara insektsfritt i februari?

Det doftar gott, tycker Prillan.

Yster i morgonsolen.

Nya gluggen är godis för ryggen

Dagens lilla bildskörd är ett litet test av en ny glugg samt converter. Nikons nya 300 mm med bildstabilisering har tagit plats i fotoryggan tillsammans med 1,4 gångers converter. Kombinationen funkar fint på både D 7100 och D 810. Det är stort att kunna tillverka ett 300 mm med den i sammanhanget blygsamma vikten på 755 gram. Det är riktigt godis för en sliten rygg. 

Nötväcka.

Koltrast.

Koltrast.

Strömstare. D 7100, 300 mm och 1,4 converter. Handhållet med knästöd, 1/13 sekund.

Strömstare.

Prillan, engelsk springer spaniel. Här på språng i morgonsolens motljus.

Prillan. Här fotad med D 7100 och 300 mm på full glugg.

Ekar och lite annat från Hornborgasjön

Det är full vinter i Falbygden. Det snöar, är 6-7 grader kallt och transäsongen känns avlägsen. Men det är alls inte så långt kvar tills den första tranan kommer inseglande över Bjurum. Så gott att bara få längta tills dess, till vårens ankomst. Området runt Hornborgasjön bjuder på ett flertal naturtyper där Ore Backar tillhör vårt absoluta favoritområde. Det gäller att passa på ett besöka det området nu för senare kommer det att vara avstängt mellan 20/3-30/4. Skälet är att tranorna nattetid håller till utmed Ore backar och riskerar att få sin nattro störd. Här tycker jag dock att Naturvårdsverket tar i för mycket, det borde vara tillåtet att följa den markerade leden ut på Ore backar, det skulle knappast störa tranorna. Jaja, nu är det som det är men lite surt är det att inte ha tillgång till området när det är som vackrast och blåsipporna står i sin skiraste blom. Här så lite bilder från favoritområdet som håller många gamla, riktigt, riktigt fina ekar.