Så som jag ser det
Storlommen visar upp sin unge
När vi nästan var helt klara med midsommaraftonens grillmiddag kom regnet till Hökensås. Fram till dess var det en underbar dag med sol och värme. Med goda vännerna Gerd och Helge Sundén från Falköping avnöts sill och Sundéns egenodlade nypotatis och naturligvis jordgubbar och grädde. Därtill vandringar i det natursköna området med sina tallskogar och många populära fiskesjöar som drar fiskare från när och fjärran.
Av en granne på campingen fick vi tips om en sjö där en storlom med unge höll till. Det tipset kunde vi inte motstå så Helge och jag drog dit. Och mycket riktigt, från vasskanten kom ungen simmande och en bit ut låg den ena av de båda föräldrarna. Det han bli några bilder och min tanke var att åka tillbaka tidigt i morse. Klockan skrällde till klockan fyra samtidigt som regnet slog på husvagsntaket. Inget direkt fotoväder så det blev kudden igen. Nytt försök igen i kväll eller i morgon bitti, lite beroende på vädret.
Lite bilder från gårdagen så.
Puktörneblåvinge.
Puktörneblåvinge.
Storlom.
Storlom.
Skogsnätfjäril.
Skogsnätfjäril.
Nån slags skalbagge.
Humla på lupin.
Kamgräsfjäril.
Flickslända.
Badnymf. Min kära hustru tog ett midsommardopp medan jag fotograferade sländor.
Med barnasinnet i behåll
Jag känner mig lyckligt lottad som i min närhet har både fina blomsterängar, rinnande vattendrag och större och mindre sjöar. Det är aldrig brist på motiv från den lilla världen. De senaste dagarna har macroobjektivet "gått varmt" och det känns i både knä och rygg vilken typ av fotografering jag ägnat mig åt.
Känslan att slå sig ned vid åkanten eller sjunka ned i det mjuka gräset på blomsterängen är oslagbar. En barndomskamrat skrev en kommentar till mig på Facebook sedan jag lagt ut en fjärilsbild. Han ville påminna sig att vi som småbarn sprang på blomsterängen bakom vårt hyreshus och jagade och fångade fjärilar och allehanda insekter. Det kommer jag mycket väl ihåg, det är typ 55 år sedan. Jag är fortfarande barnsligt förtjust i den sysslan med skillnaden att nu försöker jag fånga det på sensorn. Det barnasinnet vill jag inte vara utan.
Må gott och glad midsommar på er alla.
Kungstrollslända.
Parande blå jungfrusländor.
Blåvinge.
Violettkantad guldvinge.
Violettkantad guldvinge.
Violettkantad guldvinge.
Jag tror att även detta är en violettkantad men är inte helt säker.
Rådjursmöte i ottan
Jag var hel övertygad om att rådjuret skulle se mig och sätta av långt innan jag kom inom fotograferingsavstånd. Jag smög längs åkerkanten så gott jag kunde och varje gång rådjursgeten tittade upp stannade jag. Hon stirrade på mig men tog mig väl för en stubbe eller nåt för strax fortsatte hon äta sin frukost. Plötsligt var jag bara en 40 meter bort, döm om min förvåning när hon istället för att fly fältet lugnt sjunker ned i det knappt halvmeterhöga gräset för en matpaus. Efter en stund tittar hon upp, då har jag tagit ytterligare några steg närmare henne, och då inser hon att det är nog bästa att dra till skogs. Men först en ordentlig koll och jag hinner få mina bilder innan hon med spänstiga språng springer mot den skyddande skogen samtidigt som hon utstöter några skällande ljud i irritation över att ha blivit störd. Jag avvaktade en lång stund för att se om där möjligen fanns några kid men det gjorde det inte, rådjuret var ett så kallat smaldjur.
På hemväg från det mycket fina mötet med rådjuret blev det några fågel- och blombilder och se - det var en riktigt lyckad lördagsmorgon.
Här är jag osäker på artbestämningen men den betedde sig som en grå flugsnappare och det tror jag också att det är. Men helt säker är jag inte.
Buskskvätta.
Blåklockor.
Barnkammare i reservatet
Familjebilder passar kanske inte i bloggen men idag gör jag ett undantag. Blåsigt, regn och ganska kyligt, inte som gjort för en vandring i skogen så därför tog jag en tur till Getteröns naturreservat och lilla gömslet. Det är sällan det reservatet gör en besviken, där finns nästan alltid något nytt att titta på eller så händer det något.
Nu kan man verkligen tala om reservatet som en enda stor barnkammare. Det är underbart att se alla de olika familjerna på ett hyggligt sätt samsas om utrymmet. Några har lyckats mycket väl med sin häckning medan andra haft det svårare och kanske mist några av sina ungar till kanske räven eller någon av de glupska trutar som häckar i reservatet.
Hur som helst blev det ett par trivsamma timmar i gömslet och här kommer lite av vad jag såg och upplevde. Trevlig helg tillönskas er alla.
Knölsvanen glider majestätiskt fram med sin kull. Stoltheten går inte att ta miste på.
Skedänder.
Skedandungens näbb är nästan löjligt stor och ger den lille ett ganska komiskt utseende.
Grasandshonan har samlat sin kull men...
...en har gett sig ut på egen hand vilket kan vara livsfarligt.
Alla ungar är inte lika söta. Men sothönan ändrar snart utseende.
När skrattmåskolonin lyfter är det oftast fara å färde. En rovfågel sveper över reservatet och skapar kaos.
En ren bildblogg idag
Kungstrollslända.
Kungstrollslända.
Blåvinge.
Blåbandad jungfruslända.
Blåbandad jungfruslända.
Röd flickslända.
Den går jag bet på.