Så som jag ser det
Enbär på sidensvansens meny
Det karaktäristiska ringade lätet kom verkligen överraskande. Jag tog en liten promenad i det fina vintervädret med som vanligt kameran hängandes över axeln. Och så lika plötsligt som oväntat dök de upp, den lilla flocken sidensvansar på en fem, sex stycken. De kraftiga enbuskarna var täckta av ett tjockt lager snö och enbären ganska svåråtkomliga. Men sidensvansarna visste på råd och riktigt tog sats och flög in i enbuskarna och genom snön i jakten på de åtråvärda bären. Det var ett stort nöje att på nära håll vara med om skådespelet som pågick cirka tio minuter innan de var mätta och belåtna.
En vinterdag att minnas
Falbygden bjuder på helt enastående vinterväder. Uppe på Mösseberg, där vi har vår husvagn och tillbringar många vinterdagar, har det fallit 25 centimeter snö, rimfrosten gnistrar i björkarna och inne i skogen ses mängder av skidåkare susa runt i de fina spåren.
Själva drog vi bortåt Hornaborgasjön till en vandringsled vid Hångers udde. Ett fantastiskt område med varierad natur. Tio minusgrader men helt vindstilla gjorde vandringen njutbar och fikat på en fallen gammal ek satt som en smäck! Så lite bilder från dagen;
Tuvan.
Soluppgång.
Vinterlandskapet.
Hustrun Mona med väninnan Gerd.
Stråna.
Prillan.
Svart och vitt.