Vinter i Ryfors gammelskog

Varje säsong gör vi några dagsturer till Ryors gammelskog som ligger några kilometer utanför Mullsjö. Det är en fantastisk miljö att vandra i och vi har haft turen att vid några tillfällen få se den ganska ovanliga tretåiga hackspetten som trivs i gammelskogen. Gammelskogen gränsar till Tidan och tillsammans bildar skogen och ån en helhet som har få motsvarigheter i den här delen av landet.

I trakterna av Mullsjö är det nästan alltid mer snö än på de flesta platser i Västergötland. Det är också ett riktigt köldhål och idag på förmiddagen stannade termometern på strax under tio minusgrader. Kylan till trots blev det en härlig (foto)vandring på cirka sju kilometer, naturligtvis med tillhörande fika. Årets sista måndag blev riktigt bra. Lite bilder så;

Orört.

Gammelskogen.

Pinnabron över Tidan.

Tidan.

Skidåkning på den intilliggande golfbanan.

Vy över golfbanan och bort mot Ryors.

Nedströms kraftverket i Ryfors. Här håller alltid några strömstarar till vintertid men just idag såg vi inga.

Snötyngd.

Hustrun med våra springer spaniels Indra och Prillan.

Välförtjänt fika.

Prillan vill också ha macka med sylta och rödbetssallad.

Indra väntar på sin tur.

Det närmaste jag kom en Sparbanks-ek idag.

Ekar och några fåglar vid Hornborgasjön

Vaknade till tio minusgrader och fortsatt riktigt fint vinterväder i Falbygden. Som gjort för en långpromenad vid Hornborgasjön där isen nu lagt sig. Det kan nog sägas vara till glädje för många skridskoåkare men också för det stora antal havsörnar som håller till i området. I det lilla öppna vatten som finns trängs mängder av änder, gäss och svanar vilket gör det ganska enkelt för havsörnen att plocka sig ett skrovmål. Örnarna i all ära men det är nog ändå de många gamla fina ekarna som fascinerar mig mest. Ja, det får bli en riktig fotosatsning på ekarna runt Hornborgasjön men först lite bilder från dagen.

Svartmes.

Blåmes.

Nötväcka.

Entita.

Koltrast.

Och så till sist Prillan som är ute i snöväder för första gången.

Magisk julotta i bokskogen

Så underbart att vakna till ett lite vintrigare landskap än vi haft tidigare. Klarblå himmel, en efterlängtad sol kämpar sig så sakta över horisonten i öster och det gnistrar av frost på marken. En juldagsmorgon som gjord för en tur till bokskogen. Prillan ställer sig som vanligt vid ytterdörren och vet precis vad som väntar. Det är verkligen en gyllene morgon och förmiddag vi upplever. Det knastrar under fötterna, isen har lagt sig på den lilla sjön. Det är tre-fyra minusgrader, i natt har det troligen varit nedåt tio. I det lilla kärret är björnmossan vit av frosten och det gnistrar i de frysta vattendropparna på mossans sporhus. Det är kallt men fantastiskt vackert och hur gott ska inte julgröten smaka efter en sådan här start på Juldagen?

Prillan och jag önskar er en fortsatt fröjdefull jul.

En jultradition vi är rädda om

Traditioner ska man vara rädd om. Vi har en tradition sedan många att på julaftons förmiddag ta en långpromenad på några timmar. Och vad passar bättre än bokskogen en julafton som denna. Någon minusgrad och lite sol mellan dimbankarna gjorde förmiddagen otroligt njutbar i bokskogen. I traditionen ingår en rygga med ost- och skinkmackor samt en termos chockolad. På skogspromenaden är vi ensamma, endast fåglarna och några ekorrar gör oss sällskap.  Och så våra båda springer spaniels förstås, den gamla damen Indra och Prillan som väl kan betraktas som hundtonåring, snart människoåret gammal.

Jullunchen ingår i den här traditionen. När vi ger oss iväg runt niosnåret ställer vi grytan med risgryn och mjölk i ugnen. Under tiden vi njuter i bokskogen tillagas risgrynsgröten som smakar gudomligt efter timmarna i skogen. 

Några bilder så samtidigt som jag önskar er alla en riktigt fröjdefull jul.

Prillan har blick för bokskogen

Vår engelska springer spaniel Prillan, eller som hon egentligen heter Astrosprings Pandora, har nu hunnit bli 11 månader. Åldern betyder nog med människomått att hon är i begynnelsen av tonåren och det ger sig väl inom kort vad det kommer att betyda. Nån trotsålder ska vi väl igenom tillsammans..?

Det är inget vi ännu märkt av, hon sköter sig otroligt bra och är världens kompis med vår gamla springer, Indra, som också visar stort tålamod med Prillan. Det är lustigt med hundar, när jag förr i tiden jagade och klädde mig för jakt och plockade fram bössan ställde sig jakthunden vid dörren. Det visste vad som var på G. Så är det med Prillan också. Hon går till ytterdörren ivrigt väntande så fort jag plockar fram fotoprylarna och känner på sig att en sväng till bokskogen väntar. Hon är för go i skogen, håller sig hela tiden i närheten av mig och blir riktigt närgången och nyfiken när jag hittar något i marknivå att fotografera. Det har hänt mer än en gång att hon trampat sönder mina motiv och idag var det farligt nära som ni kan se. Och på andra bilden kan ni se att hon har blick för bokskogen!