Strömstaren gillar isen liksom jag gör

Den lilla bäcken jag återkommer till mest hela tiden kämpar på. Isbildningen är kraftig och   det lilla fallet som finns håller på att isa igen. Isen skapar fantastiska mönster och ger fina fina fotomöjligheter. Med 16 minusgrader gäller det att vara snabb i svängarna när tumvantarna åker av.

Strömstaren tycks trivas i kylan. Det är lite svårt att förstå hur den klarar att bara sitta så där på iskanten för att i nästa ögonblick dyka i för att plocka upp något ätbart från botten. Kanske är just det oförklarliga som gör att strömstaren är mångas favoritfågel, inte minst naturfotografers. Men det är klart, de miljöer strömstaren håller till vid är fascinerande och bjuder oftast på fina upplevelser och mängder av fotomöjligheter.

PS Fötterna, händerna och batterierna klarade kylan. Nu får det gärna vara vinter några veckor till. DS

Till havs men först ett par rejäla kängor

Det gäller att passa på när vinter och ledighet sammanfaller. Startade dagen i Skärbäck i Dagsås några kilometer ifrån Öströö där jag var tillsammans med Günter Dippe i går. Hemma pekade termometern på minus 13 men i Skärbäck var det 14-15 enligt skogsbrukaren Lennart som bor på gården.

Solen var på väg upp och skapade ett fint ljus över den lilla bäcken som förbinder Humsjön och Skärsjön.

Vintern gör sig fint i svartvitt.

Lite vidvinkligare.

Här fick jag offra mig för fotokonsten..! I minus 15 är det inte så kul när vattnet forsar in genom kängorna och omsluter tårna. Det blev en inköpsrunda till Engelssons i Falkenberg. Numera kläds mina fötter av äkta ullstrumpor samt kängor som ska palla med minus 30 grader. Dessutom är händerna skyddade av en tunn stickad vante samt rejäla, vattentäta tumvantar. En sådan investering måste så klart testas per omgående.

Det blev en kvällstur ned till den norra delen av Galtabäck där fotodagen avslutades med en sagolikt vacker solnedgång.

Det är så att man får ståpäls när kvällshimlen ser ut så här. Trevlig lärdagskväll önskas en numera både torrskodd och varm naturfotograf som njuter av vintern.

Med vännen Dippe i bokskogen

Samtalet var oväntat men inte desto mindre glädjande. Gode vännen Günter Dippe ringde och grattade och ville gärna komma ner till Tvååker för en fototur. Vart tar man en göteborgare om inte till Dagsås? Bokskogsområdet är vackert året om och nysnön skapar möjligheter och fint ljus.

Vid Öströö.

Svampställe.

Förbinder sjöarna Ottersjön och Byasjön.

Isklockor.

Och i färg.

Det är naturligvis på tok för tidigt att börja tala om vår. Det var bitande kallt under eftermiddagen med en frän ostlig vind. Men nog ser det ut som om bokskotten är i startgroparna?

Mörkret kommer smygande runt hörnet.

Här är mäster Dippe himself i högsta beredskap med vackert trästativ och allt. 

Det blev till en fin eftermiddag i bokskogen och med Günter som sällskap får inspirationen sig en kick i rätt riktning. Jag har lärt känna Günter via naturfotoföreningen BioFoto och det kan sägas vara en av föreningens förtjänster, man träffar nya vänner och får nya erfarenheter. Günter är en skicklig fotograf med öga för detaljer och jag rekommenderar ett besök på hans hemsida där han också lagt ut några bilder från dagens besök i bokskogen. Det hittar ni på http://gdfoto.se/arkiv/3274

Häftig dimma gjorde dagen och gömde Falköping

Dagens häftiga upplevelse kan jag inte undanhålla er. Som en del av er vet sedan tidigare vintercampar vi på Mösseberg i Falköping. Det har vi gjort de senaste femton vintrarna men aldrig tidigare varit med om en dag som denna. Nog har vi varit med om dimma och det är inte ovanligt att Mösseberg badar i sol medan stan är tät av dimma eller vice versa.

Mösseberg ligger högt med staden nedanför. Idag på morgonen låg dimman så tjock och jämn att det såg ut som om staden var täckt av tjockt lager bomull. Ur dimman stiger röken från värmeverket och bortöver syns raden av vindkraftverk. Det var en mäktig syn och upplevelse.

Åt andra hållet, lite mer söderut, var det helt andra färger och långt bort reser sig Ålleberg precis som en ö ur havet.

 En höjdare.

Efter den häftiga starten på Trettonafton bestämde vi oss för en tur till Ore Backar med hopp om lite skön vintersol. Men även där låg dimman tät och för de som besökte Trandansen som höll öppet för örnskådning blev dagen en besvikelse.

Frost i dimman.

Även i fruset tillstånd behåller nyponen sin skönhet.

Jo, under de inledande dimbilderna döljer sig Falköping. Men det var först långt fram på eftermiddagen som staden så sakta växte fram i takt med att den mäktiga dimman lättade.

Nu är en dryg veckas ledighet slut och på måndag väntar arbete. Ska bli spännande att se vad 2013 års första arbetsvecka för med sig.

Skönt men på sikt en katastrof

Lite sol och sex plusgrader väcker lusten att ge sig ut och fotografera. Idag blev det på nytt en runda bort till Hornborgasjön och ett av favoritställena, Ore Backar. Det ligger några få kilometer bortom Trandansen på väg mot Skara. Det kan sägas vara en ås som löper längs sjökanten och längst ut finns ett fågeltorn. Det går att fortsätta vandringen som leder vidare genom tallskogen bort till parkeringsplatsen vid utloppet. Det är en tur som varmt kan rekommenderas under hela säsongen. Det ska dock påpekas att Ore Backar är avstängt från 20 mars och till 30 april. Det är för att värna om tranorna då de övernattar i sjöns låga vatten längs Ore Backar.

Fågellivet går på sparlåga just nu. På långt avstånd såg vi två havsörnar annars var ett par tofsmesar det raraste i fågelväg. På kameran satt 100 mm macroobjektiv och i den världen finns alltid motiv.

Trädstammen inbjuder till lite lek med panorering.

På läsidan har blåsten inte hunnit torka upp i gräset.

Ormbunksbladen lapar sol och kanske drömmer om den vår som snart kommer.

Hänger sig envist kvar i den lilla stjälken.

Från Ore Backar bort mot Bjurum och Trandansen.

Från parkeringen vid Ore Backar går den lilla vandringen genom ett mindre skogsområdet med mäktiga ekar. Under de nu 15 år vi besökt området har vi aldrig sett spår av vildsvin men helt nyligen har en flock röjt riktigt rejält i skogen, troligen på jakt efter ekollon. Den låga solen letar sig in bland ekstammarna och träffar det gula lövet som ligger där i mörkret likt en glödlampa.

De närmaste dagarna är det den traditionella vinterfågelräkningen i Falbygden. Vi är med på ett område i Gryten/Malmeneslätt och ett 20-tal stationer ska besökas och under fem minuter ska antalet arter och individer noteras på varje station. Det är intressant att följa vilka förändringar som sker från år till år.

Jag har just nu inte tillgång till statistiken men jag har en känsla att den inte är speciellt upplyftande. Och så hör jag precis nu på teve att om klimatförändringen fortsätter i nuvarande negativa takt är isbjörnen utdöd år 2030. Ja, något är helfel när det är sex plusgrader tredje januari.

Naturen, isbjörnen och miljön behöver vår hjälp. Nu!