Till bokskogen i ren glädjeyra

Vissa dagar är bättre än andra. Idag är en sådan dag och i ren våryra gav jag mig till närliggande bokskogen för att leva ut glädjen efter ett skönt besked från min sjuksköterska. Jag kände mig som en barnunge som kliver i sandlådan för första gången för året där jag kröp omkring bland boklöven i jakten på lite närbilder.

I kanten på mossen dök så de första blommande vitsipporna upp. Lite försiktigt tittade de fram ur gräset när solen stod på. En härlig känsla det också. Vid fortsatt fint väder dröjer det inte länge innan bokskogen täcks av blommande vitsippor. Vid en första anblick ser bokskogen ganska död och tråkig ut. Väl nere bland löv, mossor och annat smått är det som ett landskap i miniatyr. Det älskar jag att utforska och här kommer resultatet från dagens upptäcksfärd. ( Klicka på första bilden för större bild, därefter på pilen till höger för att bläddra vidare).

En skogstur som gav mersmak

Orre, tofsmes, svartmes, tranor, nötkråka och strömstare. Förmiddagen i skogarna i trakterna av Nösslinge gav mersmak. I följ med Gert Andersson, med de vackra och variationsrika skogarna som sina kära hemmamarker,  krävdes inget letande. Han kan markerna väl och vet var de olika sevärdheterna  finns och var naturen kan avnjutas som bäst. Det är ett stort nöja att bli guidad av en som så väl känner till markerna och som samtidigt är otroligt skicklig på att artbestämma fåglarna efter deras läten.

Fotomässigt gav turen mycket övrigt att önska men upplevelsen kan ingen ta ifrån oss. Återbesök är redan bokat och det ser jag mycket fram emot. I markerna finns tjäder men också den lilla järpen.  Tänk om den skulle dyka upp framför linsen nästa gång?

Tack Gert för att du tog dig tid. Och så några bilder.

Råbock i full karriär.

Undrar om han är far till kidet geten bär på?

Gärdsmygen samlar vitmossa till bobygget.

På myren ropade två tranor.

Gert Andersson, Nösslingesonen med passion för naturen.

Det är i soluppgången det händer

Det måste ha något med den biologiska klockan att göra. Jag har visserligen alltid varit morgonpigg, desto tröttare på kvällarna, och nu är det inte mycket till sömn efter fyra-fem så lika bra att kliva upp. Det ljusnar vid sextiden och soluppgången efter frostnatten är magisk. Snart blir jag för varm, solen värmer på bra och fåglarna drar i gång sin konsert. Några gulsparvar inleder, som jag uppfattar det, något som kan liknas vid parningsflykt och svischar helt orädd förbi mig gång på gång där jag sitter på huk vid en liten gran. Härliga tider när plötsligt också en liten svartmes hoppar till i granen alldeles intill.

Tiden bara rinner iväg. Det blir förmiddag, fikat sitter som en smäck men fotoljuset blir lite plattare och inte längre så spännande. Det är i soluppgången det händer. Undrar var jag befinner mig vid nästa soluppgång?

(Klicka på bilden för större format, sedan på den lilla pilen till höger för nästa bild.)

Vindkraft. Det är bara att gilla läget.

Gulsparven trivs på solsidan.

Hängen.

Nationalfågeln.

På marken döljer sig mycket vackert.

Svartmesen var för snabb för mig.

Gulsparven tar en paus.

Akrobaten blåmesen.

Strandskatorna intar kusten.

Bokskogen väntar på våren

Ingen sol, ingen värme men några timmar i Åkulla bokskogar är en härlig upplevelse oavsett väder. Våren kan anas men inte spå mycket mer. Ett par tranor hörs ropa annars är det inte så mycket i bokskogen som skvallrar om att det snart är vår. 

Tur att man är ensam i skogen. En pensionär krypande på marken iklädd kamouflagekläder, knäskydd och därtill belastad med fotoutrustning och stativ, det kan skrämma vem som helst. Här kommer resultatet från slitet i bokskogen. Klicka på första bilden för större bild och därefter bläddrar ni vidare med den lilla pilen till höger.