Kust, hav och natur. Därtill lite text som tillsammans med bilden blir intressant och kanske väcker tankar. Kanske överraskar jag någon gång med något annat än naturbilder. Det hoppas jag ni kan stå ut med.

Skönheterna avlöser varandra

En god vän sa till mig att nu borde tiden stanna upp ett tag. Jag håller med och har i många år önskat att maj månad skulle vara dubbelt så lång. Det är i sanning ett stort nöje att ge sig ut i naturen dessa dagar. Tidigt på morgonen och i solnedgången är det som mest spännande för en naturfotograf även om en del värmeälskande insekter behöver solvärmen innan de exponerar sig fullt ut. Å andra sidan, upptäckaer man dem i tid på morgonen finns chans till fina bilder då de ännu är rätt sega i sina rörelser.

Forsärlan tillhör en av de vackrare fåglar bland de svenska häckfåglarna tycker jag. Den är hårt knuten till en miljö som jag själv också är väldigt svag för, strömmande vattendrag med gott om insekter. Himleån är ett sådant vattendrag där det just nu formligen svämmar över av insekter och forsärlan har ett överflöd av föda till sin kull ungar som precis i dagarna kunnat ta till vingarna.

Tillsammans med gode vännen Lars Jönsson placerade vi oss strategiskt intill åkanten. En bit nedströms både hörde och såg vi forsärlor men upp till oss ville de sig inte. Efter nån timmes väntan bestämde vi oss för att avbryta. Lars vänder sig mot en sten i ån och säger "Där skulle den kommit och satt sig nu, det hade varit perfekt". Knappt hann han avsluta meningen innan forsärlan faktiskt gjorde det. Vi utbytte en snabb blick i pur förvåning innan vi började fotografera. Den stannade ett par minuter, kan den ha hört Lars önskemål? De är fantastiska att studera när de fångar insekterna men inte så lätta fotografera med skärpan i behåll.

Forsärlan hinner med minst en kull till så fler chanser dyker upp att fotografera dessa skönheter.