En förmiddag att minnas

Morups tånge är alltid värt ett besök. Nu hade jag inte varit där på ett tag så längtan blev för stor att få återse de charmiga skärsnäpporna som brukar finnas där i en mindre flock. Den svaga nordliga vinden var inte så besvärande och soluppgången gjorde sitt till för att det skulle bli ett behagligt besök. Några sångsvanar svepte förbi i hygglig fart med sitt karaktäristiska trumpetande. En flock snösparvar drog också förbi. Helt enkelt en fantastisk vinterdag.

Men nu var målet i första hand att få se och njuta av skärsnäppora , dessa oblyga vadare som ivrigt letar föda i strankanten utan att bekymra sig särskilt mycket om en fotograf. Men de första som dök upp var två riktigt ljusa, nästa vita, vadare som ivrigt och på hiskeligt snabba ben sprang runt i strandkanten. Men de var inte ensamma, där vara också en liten flock skärsnäppor, lite svårare att upptäcka då de bättre smälter in mot den mörka tången och stenarna. De små ljusa vadarna, kan inte få det till annat än sandlöpare, höll sig mest i vattenbrynet och på snabba, riktigt snabba, ben jagandes föda där de små vågorna sköljde med sig godsaker in på sandstranden. Även sandlöparen betedde sig väldigt oskyggt och höll man sig bara i stillhet kom de riktigt nära. Bättre än så här blir inte ett par förmiddagstimmar mitt i vintern. Lycka.

Morups tånge som sagt, alltid värt ett besök.