Så som jag ser det
Det är för tyst i skogen, alldeles för tyst.
Bra dagar varvas med sämrde dagar, sådant är livet. Bra, det vill säga lyckade, fotodagar är sällsynta medan de sämre är långt fler. Så är det för min del och sannolikt är jag inte ensam. Hittills idag har det varit en bra dag men sämre fotodag. Den började tidigt och jag hämtade fotokompisen Lars Jönsson klockan fem i morse. Nu skulle vi till storskogen i inlandet i hopp om lite skogsmesar som svart- och tofsmes och kanske, kanske nån tjäder i bästa fall. Som bonus såg jag redan framför mig en vacker älgtjur stå i tallplanteringen och mumsa tallbar med den ståtliga hornkronan svajande...
Det blev inte riktigt så. Vädret växlade mellan hagel,lite regn, lite sol och så hagel igen. Dessutom susade det i trädkronorna av en bitande kall västan. Men det var trevligt ändå där sällskapet var bäst och så fort det utlovas något lite bättre är vi på plats igen. De finns där, det vet vi. Ytterligare en timma tidigare ska göra skillnad.
Jag har skrivit det tidigare och det gör lite ont att upprepa; min upplevelse är att det är tystare i skogen numera. Det gör mig lite ledsen och samtidigt oroad. Om de som har något att säga till om angående miljö- och naturvård fått liknande signaler från annat håll borde de reagera.
Nåväl, några bilder blev det där samtliga är tagna med 300 mm plus 1,4 konverter.
Morgonpigg.
Svårt att bestämma sig. Hitåt eller ditåt?
Knipor och kanadagäss.
Naturfotograf Lars Jönsson.
Backsipporna är på gång.
Istället för sovmorgon
Väderprognosen var inte så lovande, det förvarnades om lågtryck med starka vindar. Nog blåste det alltid men regnet uteblev under förmiddagen. Faktiskt så titta solen fram emellanåt och gjorde måndagsmorgonen riktigt fin. En bra start på veckan.
Trädpiplärka.
Gulsparv.
Korp.
Grönsångare.
Svartvit flugsnappare.
Nu har kräldjuren vaknat
Tanken var ett besök vid Hornborgasjön men det blev istället en vandring långs ån Tidan. Och det var en lite småtrevlig tur i fint vårväder som också bjöd på några oväntade möten. Kräldjuren gillar värme och tar chansen att värma sig i solen så fort tillfälle ges. Snoken såg bra yrvaken ut men nästan värre var den lilla ödlan som troligen alldeles i dagarna vaknat ur sin vinterdvala. Den hade inget emot att krypa upp i min varma handflatan och få ytterligare värme. Kräldjuren minskar som så många andra arter i naturen så den sattes med varsam hand ned i mossan igen. Det kändes stort att haft en sådan raritet i handen.
Talltitan samlar bomaterial.
Ingen vår utan att sädesärlan är på plats. Tack för det.
Min bästa fågelbild hittills?
En gyllene morgon med riktig guldkant, det är min torsdag det! Jag var på plats på Getterön vid femsnåret och i öster kunde soluppgången anas. Målet var, precis som igår, att få lite bilder på skäggmes. Det gick si sådär i går men idag hade jag turen och en vänlig filmare/fågelskådare på min sida. Manne Johnson ska ha ett stort tack för att han se generöst delade med sig av sina observationer. Han satt i det stora gömslet och filmade när jag kom dit och vi hade en trevlig pratstund då han plötsligt sa "Du, här är ett par skäggmesar precis utanför i vassen". Jag tog mig raskt bort till andra sidan att stack ut gluggen (objektivet) genom den öppna gluggen. Ett par skäggmesar poserade villigt på precis lagom avstånd för att få med lite miljö. I det längsta höll de sig en bit ned i vassen men hannen ville mer än så och klättrade så sakta uppåt i vasstråna. Det gav en fin bakgrund till den vackra fågeln.
Jisses vad han poserade och vilken otroligt fin täckning han hade. Paret gjorde sig ingen brådska utan gav oss säkert en minut eller mer innan de drog vidare. Utan att överdriva kan jag säga att pulsen gick upp rejält och så vackert har jag aldrig tidigare sett skäggmesen, än mindre lyckatas fotografera den.
Även sävsparven liksom ett flertal lövsångare var på humör och visade fint upp sig när de njöt i den allt varmare morgonsolen.
Guldkantad morgon.
Knölsvanen vilar i vassen.
Sävsparven njöt i solen...
...liksom ett flertal lövsångare.
Skrattmåsen gör sig ständigt påmind.
Skäggmesen så.
Fru skäggmes.
Morgonens bästa bild får avsluta.
En ny värld har öppnat sig
Våren vill inte riktigt släppa loss men solen lyste i vart fall några timmar på förmiddagen. Tillräckligt länge för att jag skulle få chansen att testa mitt nya 300:a/2,8. Det var en sällsam upplevelse att med 1,4 gånger converter få ljusstyrka fyra och samtidigt motsvarande 630 mm med min Nikon D 7000. Det är i sanning en klump till kombination att släpa runt på, stativet ger behövlig avlastning när avsaknaden av träning på gym ger sig till känna...
Getteröns naturreservat är alltid ett säkert kort om man vill fotografera fåglar. Jag hade egentligen siktet inställt på skäggmes men det ville sig inte riktigt. De var där, till och med ganska många som flög fram och tillbaka, men jag fick enbart en användbar bild - dessutom utan den karaktäristiska teckningen som gett fågeln dess namn. Så det kan gå!
Jag är väldigt nöjd med premiären med min nya glugg som jag redan nu misstänker kommer att bli den mest använda tillsammans med macroobjektiven. Jag längtar redan ut igen.
Sävsparv.
Gulärla.
Silltrut.
Skäggmes.
Grågås.
Grågås.
Sothöna.
Vitkindade gäss.
Ångrade sig och vände tillbaka.