Snötyngd skog och tungt före

En nytt snöväder drog fram under natten och förmiddagstimmarna över Falbygden och det    blev tungt att pulsa i nysnön. Kanske har det kommit runt tio centimeter. Bäst att inte ge sig ut i trafiken så det blev en runda på Mösseberg med kameran och 50 mm.

Vackert och oplogat.

Hur den här lilla växten har klarat sig kan man fundera på.

Bergsjön ser inte helt säker ut.

Naturen får ta mycket stryk. Önskar att idioten som dumpat sin bil på det här sättet gick att spåra för lämplig bestraffning.

Fyrtal i ess.

Slutligen bild från gårdagen och Getteröns naturreservat. Hade förmånen att få följa med Mikael Nord på örnskådning. Bilderna är inte mycket skryta med men det var häftigt med sex havsörnar på plats. Lite längre fram på dagens sågs samtidigt tio olika havsörnar i reservatet.

Jag måste göra ett återbesök då tanken är att det ska bli ett reportage i Hallands Nyheter. Hittills håller inte bilderna för det men jag smyger in på fotoavdelningen till veckan och ber ödmjukast om att få låna fotografernas 200-400 mm/4 och en två ggr konverter.

Återkommer. Tills dess ha en skön helg.

Ett isande kallt inlägg frän den lilla bäcken

Minus tretton vid läggdags igår kväll, bara fem i morse. Som gjort för en tur till en av de små bäckarna som så sakta börjat frysa igen.

Efter det lilla fallet planar bäcken ut och blir ganska grund. Det passar fint för det krävs att man kliver ut i bäcken för att få bilderna.

Gummistövlar är ett måste, dubbla raggsockor och inte för långa pass så går det bra. Och i bäcken döljer sig fantastiska motiv.

Bottenstenarna är såphala och jag bannar mig själv som glömt att lägga de grova broddarna i bilen. Nu ligger de där inför nästa tur, borde egentligen aldrig lämna bilen för de gör god nytta även vid fotografering i och vid vattendrag även på övriga årstider.

På vissa ställen rinner vattnet stilla fram både över och under isen som bildats.

Isglass. Det är enbart fantasin som sätter gränser.

Vattenstänk från den brantare delen av fallet har format denna - ska vi säga iskalla rakborste?

Följsamt.

Det är något stort på gång.

Isen skapar så otroligt vackra mönster.

Som avslutning en bild från igår och från en annan bäck inte så långt ifrån dagens. Det är svårt att inte imponeras av denne lille tuffing som inte räds de kalla strömmarna. Inga gummistövlar med dubbla raggsockor, som om det vore badtemperatur på vattnet dyker strömstaren till botten för att plocka upp sin föda.

Naturen är i sanning fascinerande. Och nu börjar det snöa och vinden tar i, gott att jag hann med en liten tur innan jag nu också ska på födelsedagskalas. Jag är lika spänd som födelsedagsbarnet som fyller 15, jag har gjort en bok om och till henne från hennes konfirmation tidigare i år.

Havsörnar, färgrik soluppgång och rysskyla

Vädret är sällan eller aldrig lagom. Det konstaterade jag i mitt förra blogginlägg och fick det på nytt bekräftat i morse. Efter fem dagars underbar ledighet väntade hemresa idag men först en tur bort till Hornborgasjön. Jag såg i går morse hur vacker himmeln var i soluppgången men var upptagen med annat och kunde inte fotografera den. Så i morse drog jag i väg ganska tidigt och tänkte mig lite fina bilder tagna borta vid utloppet.

När jag körde från Mösseberg visade termometern tio minusgrader och det är rätt ok men helst ska det inte vara så mycket kallare än så för att jag ska trivas. Sakta men säkert kröp kvicksilvret allt lägre ju närmare Hornborgasjön jag kom och vi utloppets parkering visade mätaren på 17 grader. Det blev till en magiskt vacker soluppgång och i det höga trädet längst till vänster satt två havsörnar. Den ena lyfte när jag kom närmare och slog sig ned en bit norrut. Den andra satt tålmodigt kvar och kan skönjas som en prick mitt på trädet.

Här är en vy bortåt fågeltornet på Ore backar. 

På hemvägen stannade jag till vid Trandansen. Inte en trana, ingen fågelskådare och tacka för det - minus 16 grader. Men vackert var där. Svårt att tänka sig att här räknades in smått otroliga 25 000 tranor en dag i våras.

Nästan lika plötsligt som solen så sakta gick upp hände något, solen gick i moln och det blev för en stund ett häftigt ljust och dramatisk himmel. Trots den bitande kylan var det mödan värt att avsluta den sköna femdagarsledigheten med ytterligare ett besök vid Hornborgasjön.

Nu har vintern kommit till Västergötland

För ett par dagar sedan smågnällde jag lite över gråvädret. Nu är det inte längre grått utan snövitt, kallt och faktiskt ett sådant vinterväder jag gillar allra bäst. 20-30 centimeter snö och runt fem minusgrader, ja då trivs jag som bäst.

På Mösseberg där vi har vår husvagn kom det ytterligare några centimeter snö i natt men vid Skarpemo, ett par mil mot Jönköping, låg cirka 25 centimeter. Och bara några få mil åt andra hållet, Kvänum, sägs det ha kommit en dryg halvmeter. Vädret är sällan lagom.

Påklädd ek.

Tidan uppströms Herrekvarns kraftstation.

Tidan.

Spegling.

Naturen vid och runt Skarpemo påminner om den vid Hökensås, mycket tallskog.

Många träd har gett vika för snötyngden.

Som avslutning en bild från gårdagen vid Hornborgasjön. När fåglarna höll sig på behörigt avstånd blev det ljusets skiftningar som fångade intresset.