Solig förmiddag i bokskogen.

Vädret rår man inte över. Det var idag fotokompisarna från Göteborg, Ralph Torgardh och Günter Dippe, skulle varit på besök. Morgonen och förmiddagen i bokskogsområdet var som gjort för en naturfotograf. Vindstilla, lite lätta dimmor och en både skön och vacker soluppgång. En höstdag i oktober när den är som bäst. Jag hoppas kunna bjuda göteborgarna på en sådan vid ett annat tillfälle.

Vid Öströö Fårfarm.

Morgonljuset i bokskogen.

Humsjön.

Ovan Skärbäck.

Den lilla tjärnen.

Ytan.

Björnmossans sporhus.

Alltid närvarandes Prillan.

Skogsbäcken.

Bokskogen vid Humsjön.

Humsjön.

Varför inte en nationalpark i Åkulla bokskogar?

Klockan fem i morse väcktes jag av blixt och dunder. Då blir det att hålla sig inne, tänkte jag. Men hundarna behöver ju få sin lilla morgonrunda och medan vi tog den drog ovädret vidare. Det blev till en hyggligt fin höstdag om än med några korta regnskurar. Prillan, vår springer spaniel, har nu hunnit bli nio månader. Hon har mycket spring i benen så jag försöker dagligen ta mig till bokskogen så hon får springa av sig. Nu är det inte enbart för hennes skull jag tar mig till bokskogen utan det är mitt favorittillhåll för fotografering. Bokskogen har alltid något att erbjuda. Nu om hösten lockar det vackra färgerna men det senaste har jag kravlat mycket omkring bland svampar och mossor. Den lilla världen som vi ofta förbiser och trampar på är otroligt fascinerande med sin mångfald.

Det är befriande skönt att röra sig i marker som är naturreservat och skyddade från modernt skogsbruk. Jag har fullt klart för mig betydelsen av det svenska skogsbruket men skänker en tacksamhetens tanke till både markägare och myndigheter som ser till att det bildas naturreservat. Funderar ibland på om det inte skulle gå att ta ett steg till för till exempel Åkulla bokskogar. En nationalpark i Varbergs kommun hade inte varit fel.

Här så lite bilder från dagen där den sista är från grannens fina plantering.