Bara några bilder idag

Törnsångare.

Björklöv.

Sävsparv.

Ringduva.

Ett hastigt möte i ottan

Ett mycket hastigt möte med en räv med munnen full av någonting obestämbart blev helgens höjdpunkt. Två riktigt tidiga mornar i skogen har fått öronen att nästan bågna av all fågelsång men på minneskorten har det inte fastnat så mycket.

I morse dök det plötsligt upp en räv på vägen framför mig. Räven kom upp precis vid ett litet skogsdike/bäck och var ordentligt skitig om benen. I munnen bar den morgonens fångst men tyvärr håller bilderna jag hann med att ta inte kvalitén för att avgöra vad det är. Min svåger är dock övertygad om att det är en mink och då säger vi det tills någon annan hävdar något annat. Ett pälsdjur är det så en mink är nog inte så dumt förslag.

Här följer lite blandade bilder från de senaste fotoutflykterna.

En mink till frukost?

Hen vill inte dela med sig.

Trädpiplärka.

Gulsparv.

Boklöv.

Vackraste skatan i byn.

Gråsparvshonan samlar bomaterial.

Backsipporna i Valinge.

Snart är vitsipporna överblommade.

Kanske den vackraste platsen jag vet

Det lilla jordbruket en bit bortom Valinge ligger mer naturskönt än något annat. Det brutna och kuperade landskapet har slitit på många ryggar innan det blivit odlingsbart. Det vittnar inte minst alla gärdesgårdar om. Nuvarande lantbrukaren är mån om sin natur och vårdar markerna med både kunskap och stor kärlek. Belöningen uteblir heller inte. De ekbeväxta kullarna hyser ett stort bestånd av den ljuvliga backsippan, fågellivet är rikligt och utsikten bort över dalgången mot Valinge kyrka är bara så vacker. Det är en plats som gjord för en söndagsutflykt med fikakorgen fylld av godsaker. Årligen blir det några besök till den här platsen och idag, just nu, vågar jag påstå att där är som allra vackrast. Tack Henry för att du alltid välkomnar mig.

Vårbruk.

Mäktigt kulturlandskap.

Det kan man kalla för träd.

Backsippor.

Skönhet.

Kullen är som en blomsteräng.

Vacker i rätt omgivning.

Maskrosen bjuder på nektar.

Stenskvättan trivs.

Borta bra men hemma bäst

Det är något visst med hemmamarkerna. Att tidigt om morgonen få ge sig ut i den vackra omgivningen med närhet till både hav och skog, det är lycka och livskvalitet som alla borde vara förunnat. Just nu är bokskogen sagolikt vacker när den skiftar i skir grönska, fågelsången öronbedövande när revirhävdande hannar försöker överrösta sina rivaler. På Getteröns naturreservat har de första ungarna kläckts och det blir ett fruktansvärt oväsen när en rovfågel eller kråka kommer för nära boplatserna där skrattmåsarna och skärfläckorna håller till. 

Det är inte alltid skrattmåsarna eller skärfläckorna lyckas freda sin bon och ungar. Särskilt besvärligt blir det när en trut får smak på ungar och spatserar omkring i kolonin och sväljer de försvarslösa ungarna hela. Sådan är naturen men något man helst vill slippa se.

Något jag också vill slippa se är mer död fisk som den senaste tiden upptäckts i kanalen intill reservatet, en kanal som mynnar ut i reservatet. Handlar det om ett giftutsläpp kan de i förlängningen få förödande konsekvenser för reservatet och alla arter som är beroende av friskt vatten fullt av liv. Här gäller det för ansvariga att agera med beslutsamhet och kraft för att förhindra att det upprepas. För jag utgår ifrån att de inser allvaret och förstår värdet av Getteröns naturreservat. 

Efter tio dagar i Kristiansstad vattennrike och Öland var längtan stor att komma ut i hemmamarkerna. Här är några bilder från de senaste två dagarna.

Måndag morgon.

Nytt och gammalt i bokskogen.

Boklöv.

Forsärla.

Stenskvätta.

Ingen vet var haren har sin gång.

Skärfläckan försvar sitt bo mot kråkan.

Fisktärnan på jakt.

Kvällsmålet, en liten fisk, räddad och nu vänds den rätt för att enklare slinka ned. 

En sista från älskade Öland

Öland är oslagbart och inte jämförbart med något annat. Efter en vecka på ön längtar jag redan tillbaka. Tillbaka till landskapet som inte enbart drar därför vad som helst i fågelväg kan dyka upp utan också för landskapets skönhet, det karga, vindpinade landskapet som också hyser massor av rara växter, inte minst orkidéer. 

Den här veckan har det varit lika många fågelskådare som fåglar på ön. Rariteterna har varit få men de som dykt upp har jag lyckats missa. Blåhaken i Grönhögen och den svartpannade törnskatan i Näsby borde jag fixat när det var så nära Ås camping där vi bor. En anledning att å det snaraste återkomma.

Här är några bilder från dagen som i övrigt bjöd på strålande väder och som avslutades med middag tillsammans med vännerna Gerd och Helge Sundén från Falköping.

Nu blir det västkusten, Getteröns naturreservat, Åkulla bokskogar, Galtabäck. Och trädgårdsarbete. Det är mycket nu. Funderar ibland på hur jag tidigare hann med jobbet...

Solen går upp över södraste Öland.

Södra udden i ottan.

Större strandpipare.

Grönbena.

Stenskvätta.

Svarthätta, hona.

Ärtsångare.

Fisktärna.

Den nybadade talgoxen verkar inte helnöjd.

En lite favorit som avslutning - mindre flugsnappare, hona.