Så som jag ser det
Det trodde jag inte om mig själv!
För ett halvår sedan fanns det inte på kartan att jag skulle göra ett blogginlägg om gatufoto, en genre som jag aldrig ägnat mig åt eller ens tyckt varit särskilt spännande. Efter många års landskaps- och naturfotografering så varför inte testa att strosa omkring på stan likväl som i Åkulla bokskogar. Nu är det inte riktigt lika enkelt som det kanske låter och ser ut. Det är en sak att fotografera landskap, bokskog och vilda djur av olika slag. Djuren protesterar inte, de flyr möjligen fotografen. När människor för en kamera helt plötslig riktad mot sig kan det uppstå många olika reaktioner. Hittills har det gått bra, mestadels ett leende eller tummen upp. Men inte från alla, några väljer att se lite buttra ut, andra kan muttra något ohörbart och någon ilsknar till och säger att det är förbjudet och hänvisar till GDPR.
Nåväl, för att få lite tips och inte minst inspiration till mitt nya område anmälde jag mig till en gatufotofestival, Gothenburg Street Photo Festival. Den hölls under två dagar förra helgen i just Göteborg. För övrigt Skandinaviens första gatufotofestival. Tillsammans med 150 andra fotografer från både Sverige och utlandet bjöds det på föredrag i absolut toppklass och inte minst diskussionerna med övriga deltagare var väldigt givande.
Nu ska ni veta att gatufoto i en storstad är något helt annat än i ens egen lilla småstad Varberg, för att inte tala om svårigheten på min egen lilla hemort strax utanför Varberg, Tvååker. Medan inspirationen fortfarande satt kvar från festivalen blev det några timmars fotopromenad i Varberg denna undersköna höstdag. Varbergs torg är ett ganska säkert kort, där är alltid liv och rörelse och stora möjligheter till fotografering.
Definitionen på gatufoto är inte helt kristallklar enligt min mening och tenderar i många avseenden dokumentär fotografi. Så följande bilder kan nog sägas vara en mix av de båda. Och ja, jag gillar genren som ett uppfriskande avbrott och kanske, kanske får det en fortsättning.