Rådjursmöte i ottan

Jag var hel övertygad om att rådjuret skulle se mig och sätta av långt innan jag kom inom fotograferingsavstånd. Jag smög längs åkerkanten så gott jag kunde och varje gång rådjursgeten tittade upp stannade jag. Hon stirrade på mig men tog mig väl för en stubbe eller nåt för strax fortsatte hon äta sin frukost. Plötsligt var jag bara en 40 meter bort, döm om min förvåning när hon istället för att fly fältet lugnt sjunker ned i det knappt halvmeterhöga gräset för en matpaus. Efter en stund tittar hon upp, då har jag tagit ytterligare några steg närmare henne, och då inser hon att det är nog bästa att dra till skogs. Men först en ordentlig koll och jag hinner få mina bilder innan hon med spänstiga språng springer mot den skyddande skogen samtidigt som hon  utstöter några skällande ljud i irritation över att ha blivit störd. Jag avvaktade en lång stund för att se om där möjligen fanns några kid men det gjorde det inte, rådjuret var ett så kallat smaldjur.

På hemväg från det mycket fina mötet med rådjuret blev det några fågel- och blombilder och se - det var en riktigt lyckad lördagsmorgon.

Här är jag osäker på artbestämningen men den betedde sig som en grå flugsnappare och det tror jag också att det är. Men helt säker är jag inte.

Buskskvätta.

Blåklockor.

Barnkammare i reservatet

Familjebilder passar kanske inte i bloggen men idag gör jag ett undantag. Blåsigt, regn och ganska kyligt, inte som gjort för en vandring i skogen så därför tog jag en tur till Getteröns naturreservat och lilla gömslet. Det är sällan det reservatet gör en besviken, där finns nästan alltid något nytt att titta på eller så händer det något.

Nu kan man verkligen tala om reservatet som en enda stor barnkammare. Det är underbart att se alla de olika familjerna på ett hyggligt sätt samsas om utrymmet. Några har lyckats mycket väl med sin häckning medan andra haft det svårare och kanske mist några av sina ungar till kanske räven eller någon av de glupska trutar som häckar i reservatet.

Hur som helst blev det ett par trivsamma timmar i gömslet och här kommer lite av vad jag såg och upplevde. Trevlig helg tillönskas er alla.

Knölsvanen glider majestätiskt fram med sin kull. Stoltheten går inte att ta miste på.

Skedänder.

Skedandungens näbb är nästan löjligt stor och ger den lille ett ganska komiskt utseende.

Grasandshonan har samlat sin kull men...

...en har gett sig ut på egen hand vilket kan vara livsfarligt.

Alla ungar är inte lika söta. Men sothönan ändrar snart utseende.

När skrattmåskolonin lyfter är det oftast fara å färde. En rovfågel sveper över reservatet och skapar kaos.

En ren bildblogg idag

Kungstrollslända.

Kungstrollslända.

Blåvinge.

Blåbandad jungfruslända.

Blåbandad jungfruslända.

Röd flickslända.

Den går jag bet på.

Ett botaniskt äventyr

Jaha, är den fridlyst? Och är det så den heter, den något lätt violett blomman? Det är i sanning på riktigt okänd mark jag gett mig ut på tillsammans med ett gäng kunniga botanister i Hallands Botaniska Förening. Kursen leds av Nils-Gustaf Nilsson och det han inte vet om växter är knappast vårt att veta. Men Gud vad roligt det är att få lära sig lite nytt och träffa nya människor.

Här följer några bilder från de första träffarna som samtliga sker på ett antal fina lokaler i Falkenbergs kommun.

Nils-Gustaf Nilsson.

Nejlikrot.

Getrams.

Skogsnäva, kallas också midsommarblomster.

Nattviolens fröställning från i fjol.

Kransrams.

Skogsfräken.

Ängsviol.

Liljekonvalj - mångas favorit.

Med smak för sländor

Dagarna på Öland var fyllda och fågel- och sländeskådning. Väl hemma lockade det att fortsätta med sländorna och försöka fånga de snabba flygarna på bild. Det är inte helt enkelt men otroligt spännande och roligt. Det finns gott om vattendrag, dammar och märgelgravar i omgivningen som hyser stora bestånd av allehanda sländor. 

Jag har ägnat några sköna timmar vid några vatten idag. Det finns mycket positivt med att skåda och fotografera sländor. Det ena är att de är fascinerande, vackra varelser, det andra är att de sällan flyger i dåligt väder och är heller inte särskilt morgonpigga. Det räcker gott att vara på plats vid 8-9-tiden när solen värmer ordentligt. Det är först då som sländans muskulatur fungerar riktigt bra och den börjar flyga. Sovmorgon med andra ord när det är dags för sländfotografering om man nu inte väljer att köra ett annat pass först förstås...

De fem första bilderna är fyrfläckad trollslända, den är allmän och vanlig i de flesta miljöer. Därtill är den tämligen lättfotograferad då den ofta återvänder till samma utsiktsplats. I flykten är de dock betydligt svårare...

Den sista sländan är en helt annan typ och betydligt färgrikare. Den förekommer inte i lika stort antal vid de vatten jag besöker men även den slår sig gärna ned på vasstråna och spanar. Jag är inte helt säker på arten men tror att det är en myrtrollslända.