Det är i soluppgången det händer

Hur många timmar jag tillbringat i skogarna i trakterna av Dagsås och Åkulla bokskogar vet jag inte. Men många är det och jag har fått frågan "Har du flyttat till bokskogen, Bengt?. Nej, jag har inte flyttat men trivs så otroligt bra i skogen, att bara få strosa runt och njuta av naturen och tystnaden i min ensamhet. Jag har ett passionerat fårhållande till bokskogen som bara tycks öka. Några som också trivs i bokskogen är vildsvinen som ökat kraftigt. Varje dag ser jag nya spår efter deras härjningar och bökande efter bokollon som tillhör favoritfödan. Trots att jag många gånger varit ute precis i gryningen har jag aldrig lyckats få syn på ett vildsvin, de är fenomenala på att gömma sig och trycker oftast stenhårt i det tätaste av snår och granbestånd som finns.

Men jag har många gånger tänkt att nån gång så ska jag ju få syn på något i vart fall. Och så i ottan, före klockan sex denna underbara morgon, hände det som kan beskrivas som den berömda ketchupeffekten. Jag kom fram till en liten plöjd åker högst upp i skogen när jag plötsligt får syn på en mörk skugga längst bort i hörnet. Jag håll på att tappa kameran i pur förvåning, ett vildsvin. Pulsen steg. Vildsvinet vinklade något lite och fortsatte snett mot mig följt av ytterligare ett. Så kom de ut i solen på vägen framför mig och då blev fotomöjligheten plötsligt mycket bättre. Men de var inte alls enbart två utan följdes av en hel drös kultingar.Jag stod blick stilla, andades knappt, och fick utan att störa de små svinen vara med om en upplevelse som jag bara drömt om. Det hela var över på max ett par minuter om ens det men det blir ett minne för livet.

Här så några bilder från mitt morgonpass.