I gömslet

Knölsvan

Det var länge sedan jag besökte Trönninge ängar även om jag bara bor någon halvmil därifrån. Ängarna har sedan upphöjningen till naturreservat och med de ändringar som därvid gjorts tappas charmen för mig. Från att varit en plats för både kryssare och fotografer är det numera främst en plats för kryssare. Jag vet ärligt inte riktigt varför jag valde att göra ett besök. Mina tidigare besök de senaste tre-fyra åren har mest blivit en besvikelse och nu tänker jag inte på möjligheten att fotografera mängden arter utan på chansen att några arter kan komma ganska nära där jag sitter i gömslet. Den chansen har minskat betydligt sedan uppförande av en observationsplats uppe på en vall i anslutning till våtmarken.  Här står man helt öppet. Vilket säkert en del fåglar har anpassat sig till medans andra inte har gjort det och kommer heller aldrig att göra det. I mina ögon hade den här observationsplatsen gärna tagits bort helt. Det hade varit mycket bättre om en observationsplats uppförts på den sidan där fågeltornet ligger och inte i närheten av ett gömsle. Förstår inte hur man tänkt här.

#2

Vigg

#3

Skrattmås

#4

Skrattmås

#5

Årta

Trönninge ängar är de platser man under våren har chans att se årta. Här är det en hane som visar sig. En av Sveriges vackraste andfåglar i mitt tycke. Avståndet är rätt långt och bilden är ganska så beskuren. Före observationsplatsen uppförande var det inte ovanligt att denna lite skygga fågel kom ganska nära gömslet om man höll sig stilla och tyst. Vilket inte alltid är fallet. Många kryssare sliter upp luckorna i gömslet, sticker ut huvudet och konstaterar högt att här var ju inget särskilt, bara en rödbena. Rödbenan som jag kanske suttit den senaste timmen och väntat på att den ska komma lite närmare, ställa sig på kompositionmässigt tilltalande plats. Den tar givetvis till vingarna och lär inte återkomma i det första taget.

#6s

Grågås

#7

Sothöna

Sothönor finns det en del hel på ängarna och de går oftast inte att missa emedan de i många fall har synnerligen kort stubin.

#8

Sothöna

#9

Grågås

Grågässen har fått sina dunungar. Dunens färg gör att de smälter hyfsat väl in i blandningen av av nytt gräs och fjolårsgräs.

#10

Årta, skedand, grågås, vigg

Årthanen visade sig ha en kompis. Och i bakgrunden syns en skedandshane. 

#11

Mindre strandpipare

Den mindre strandpiparen med sin omisskännliga gula orbitalring runt ögat är en ofta sedd vadare vid ängarna och den häckar även där.

#12

Grågås

#13

Skrattmåskolonin ser ut att ha ökat sedan mitt senaste besök och det är positivt. En skrattmåskoloni innebär fler ögon som håller utkik efter predatorer och ger därmed och andra arter en större chans att föda upp sina ungar.

#14

Smådopping

Smådoppingen häckar på ängarna och det är oftast goda möjligheter att kunna fotografera dem. 

#15

Smådopping

Särskilt den här gången då de gärna höll till och fiskade i den gröna algsörjan framför gömslet. Och att ingen kryssare kom och skrämde bort dem.

#16

Skrattmås

Som sagt det är inte de spektakulära arter som lockar utan det är möjligheten att kunna få uppleva ett beteende som är kryddan för mig när jag försöker mig att på att fotografera fåglar. 

#17

Skrattmås

#18

Skrattmås

#19

Skrattmås

#20

Drillsnäppa.

Det här var den utdelning jag fick efter suttit sex timmar i gömslet och likt John Lennon utbrister efter att ha spelat "Helter Skelter" skulle jag i en modifierad tappning utbrista - "I got blisters on my..."

TheInvisibleJackal

Öland III - Jordtorpsåsen

Andra och sista morgonen på Öland för den här gången bestämde vi oss för undersöka Jordtorpsåsen. En plats enligt guider med en hel del olika orkidéer, men även annat. vi var lite tidiga för orkidéerna i år. Det är också möjligt att vandra mellan Jordtorpsåsen och Borgs ängar. Det var inget vi brydde oss om. Har för mig att det är runt 7 - 8 km enkel väg och den tiden hade vi inte riktigt. Vi tänkte mest hålla oss på åsen en stund på förmiddagen och sedan köra hem till två sura katter.

#2

Även på Jordtorpsåsen hittade vi en hel del fältsippor.

#3

Och den hör lilla busken eller möjligen träd, som jag inte vet vad det är. Påminner lite om något slags fruktträd. 

#4

#5

Vi vandrade sakta stigen fram i reservatet och tittade oss omkring efter vad som kunde vara intressant att fotografera. Nu så här efteråt när jag sitter och skriver  om det hela känns vår vandringen den här dagen som en utopi då jag sedan fem veckor har dubbla inflammerade hälsenor och därmed starkt begränsad i min rörlighet. Enligt min sjukgymnast kan det ta uppemot ett halvår att bli bra. Eventuellt längre. De efterlängtade vandringarna i Grövelsjön har därför fått avbokas. Jag får cykla, men ska undvika att gå alltför mycket. Den effektivaste behandlingen mot inflammerade hälsenor är stötvågor, men p g a jag sedan en tid tar blodförtunnande får jag inte behandlas med stötvågor. Det finns risk för blodproppar då och det vill jag ju inte ha. Återstår därför olika övningar, träningsdisciplin och tålamod. 

#6

#8

Blåsippor växte det även här. Hemmavid växer det bara blåsippor på ett par platser som jag vet om. Och vill man vara säker på att få se några är det till dessa man får ta sig. På Öland däremot hittade vi blåsippor lite här och var.  Väldigt roligt.

#9

Buskviol

#10

Här är en blåsippa med nio kronblad.

#11

#12

Efter en liten fikastund var det dags att packa in i bilen och köra hemåt. Precis som alltid är de väldigt svårt att slita sig och när vi passerar Ölandsbron igen, fast nu på fel håll så att säga infinner sig återigen en saknad och längtan efter att kunna stanna längre, men än en gång pockar vardagen på uppmärksamhet. Det blir säkert ett nytt besök nästa år. I blir det inga fler. 

TheInvisibleJackal

Öland II - Nunnedalen

Vi hade hört talas om Nunnedalen på Öland. Detta var först denna gång som vi passade på att stanna till och besöka den. Vi har kört förbi vid många tillfällen tidigare. Troligen beroende på att den bästa tiden att besöka den är under tidig vår. Vi parkerade vid den mindre parkeringen. Gick och ställde oss att begrunda den på platsen uppsatta informationstavlan. Det såg ut som om det fanns lite olika vägar att ta sig ner till själva dalen. En del kunde vara lite besvärliga stod det. Den undviker vi sa vi bestämt.  Vi hittade snart  en stig som såg fin och trevlig ut. Efter tag möttes vi av ett rep, som var till för att hålla sig i medan man fortsatte stigen ner. Bitvis lite kämpigt, men det gick. Väl nere undrade vi  för en kort stund hur den tuffa stigen kunde se ut. Sedan såg vi skylten. Vi hade av valt den tuffa stigen. Ja, så kan det gå.

#2

Nere i dalen gick det stig och längs med stigen växte det otroliga mängder vitsippor, gulsippor och blåsippor samt här och var hålnunneört.

#3

Det var en färgprakt utan dess like. Längs stigen vandrade många besökare och även om de inte som vi försökte oss på att fotografera det vi såg, var helt hänförda. Jag pratade med en del, som sa att de aldrig sett något liknande. Jag var böjd att hålla med om det.

#4

#5

Hålnunneört

#6

#7

Gulsippa

#8

#9

#10

Blåsippan är spännande på flera vis. Kronbladens kan ha lite olika färg från nästan lila till mörkblått. Dessutom kan kronbladens antal variera. I den här bilden har blomman sex kronblad.

#11

Medan den här inte bara visar upp en annan färg utan även hela åtta kronblad. Jag har även sett exemplar med nio kronblad.  Och ja, vi tog den tuffa stigen tillbaka. Det var  ändå den snabbaste vägen till bilen.

#12

Efter kvällsvard körde vi ner till Färjestaden för att få en glimt av Ölandsbron i kvällsljuset.

TheInvisibleJackal

Till solens och vindarnas Ö än en gång.

Efter att fått lite blodad tand av att fota backsipporna i Grevie backar sa jag till min fru att det finns ytterligare en hårig sippa - fältsippan. När blommar den frågade hon. Den blommar nu sa jag. Var? På Öland. Vi sticker dit. Sagt och gjort. Vi bokade en boende som vi haft en gång tidigare. Det ligger perfekt i förhållande till de örtersrika markerna på Öland. Efter jobben på fredagen körde vi de ca 25 milen till vår favoritö ännu en vårhelg.

I en bok över botaniska sevärdheter för Öland hade jag läst att Gårdby Sandhed var en säker plats att kunna få se fältsippor. Jag kan inte säga att vi steg upp med tuppen, men det nya dygnet gnuggade alltjämt sömnen ur ögonen när vi satte oss i bilen. Det tog inte lång tid för oss att köra till Gårdby Sandhed. Vi hittade en plats att parkera och steg ur. Samlade ihop vår packning och steg förväntansfulla ut i den öländska naturmorgonen. Det första som möte mitt öga var en solitär tall ståendes ut på heden.  Det var oundvikligt att jag skulle ta en bild på den. Frågan som dock uppstod sedan var åt vilket håll vi skulle gå för att få se fältsippor. Svaret kom snabbt. Bara två meter från bilen såg jag den första fältsippan och sedan ytterligare en och ännu en. De hade inte synts förrän nu när ljuset föll på dem. De var mindre och spädare än backsipporna.  På håll kunde vi se allt fler. Vi bestämde oss för att gå sakta söderut på en liten grusväg som fortsatte utmed sandheden. Med jämna mellanrum fanns det stättor att ta sig över och ut på heden. 

#2

Efter ett tag tyckte vi att här blir det bra. Vid den här stättan kliver vi över och in på sandheden. Mängden fältsippor blev bara större allt längre vi gick på grusvägen. Att försöka fånga mängden på bilden är inte det lättaste. Det måste snarare upplevas. Precis som när jag fotograferade backsipporna var det enskilda sippor eller grupper av sippor jag letade efter. Sippor som jag tyckte hade karaktär eller på vilket ljuset i visst läge föll intressant.

#3

Som jag säkert nämnt tidigare äger jag inget renodlar makroobjektiv utan fotograferar s k närbilder på växter och annat med min 100-400:a. Närgränsen på detta objektiv ligger under metern, vilket gör att det i fullt inzoomat läge närapå är som ett makro. Det blir i varje fullt möjligt att ta närbilder i den utsträckningen att jag känner mig till freds. Oftast tar jag fler bilder på olika brännvidder och börjar därför många gånger med just kanske 100mm för att sedan zooma in till brännvidder som jag tror och tycker passar motivet. För att förhindra skakningar och annat som kan ge upphov till rörelseoskärpa fotograferar jag med stativ och trådutlösare. Stativet sätter jag i spagatläge, vilket ofta blir för mig tillräckligt lågt. Inget av mina stativ har mittpelare kan påpekas. Precis som alla andra inställningar fokuserar jag manuellt. Tycker att jag har mer kontroll då när jag fotograferar blommor.  Även om jag ibland tycker att mina ögon spelar mig ett spratt.

Bilden ovan var den andra bilden jag tog på fältsippor den här morgonen. Det brukliga är att först tar man de säkra bilderna, de artdokumentära bilderna och sedan kan man släppa loss och experimentera lite. Fast när jag i sökaren såg den här bilden tänkte jag - "åt fanders med artdokumentationen, den här bilden gillar jag, jag tar den."

#4

#5

Fältsippan blev ganska omgående en favorit av den håriga sipporna jag fotograferat den här våren. Mycket beroende på att ingen blomma tycktes den andra lik. Spröten eller vad nu man kan kalla det såg olika ut från blomma till blomma. Det gav blommorna inte bara spännande och intressanta karaktärer utan gjorde dem även till enskilda individer.

#6

#7

Det händer ibland att jag ser något mer än bara några blommor tillsammans. I den här bilden ser jag i de tre blommorna bilden av en familj, där ett barn just håller att förmedla något till en av sina föräldrar. En önskan, en begäran om uppmärksamhet eller en undran om något.

#8

#9

#10

I en sandgrop hittade jag de här tre fältsipporna. Jag kröp ner till dem och gjorde mig så platt jag förmådde.

#11

#12

Bäst jag låg där i sanden kom det en humla och avla visit hos fältsippan.

#13

#14

Jag tackade den solitären tallen för dess marker med alla fina fältsippor. Det hade varit en mycket trevlig morgon i deras sällskap.

TheInvisibleJackal