Giraffer

Giraffen är inte bara en utan flera arter eller underarter om man så vill. En av dessa som lever i El Karama i Kenya är Reticulated Giraffe (nätgiraff). Det är en mycket vacker giraff med ett fint rutmönster och en varm färgton.

Att möta giraffer i del vilda är väldigt speciellt. De har ett sådant lugn över sig och rör sig i sakta och makligt i en majestätisk värdighet. Jag skulle tro att det är en av orsakerna till att vi inte tröttnade på att se och fotograferna dem. Vissa djur går det helt inte att låta bli att fotografera hur många gånger man än ser dem. Reticulated Giraffe är sannerligen ett av de djuren.

I El Karama såg vi de här girafferna så gott som dagligen och vid ett tillfälle såg vi över 40 st som vandrade bland akaciorna och betade. Att de är så stora gör att det är inte lätt att få med hela giraffer eller flera giraffer i bild när man som jag fotograferar med 7D2 och 400mm. De kommer helt enkelt för nära.

Det här var vår första safari och vi var begränsade till totalt 15 kilos packning. Nästa gång vi åker kommer jag lämna många onödiga saker hemma och satsa på att ha med en mer anpassad kamerautrustning. Jag skulle välja ta med två kamerahus - ett aps-c och en fullformat, mitt 400:a och en 70-200 samt en 16-35. Med en sådan utrustning är man redo för det mesta på en safari.

En gammal hanne som vandrar över bit av busksavannen i El Karama.

Här en hona som tar samma väg. Under någon timmes tid passerade ett tiotal giraffer den här vägen över busksavannen.

Akaciornas späda blad låter sig väl smaka och de sylvassa taggarna bekommer giraffen inte nämnvärt.

Frukost i det gröna.

Att ha en lång hals är en fördel om man ska kunna nå saker som är högt upp

men även lite längre ner.

Man kan även om man är ståtlig och ser vida omkring aldrig vara nog försiktigt när man går över vägen.

Det finns dock ibland tillfällen då en lång hals gör livet lite besvärligt.

Och det är när man behöver dricka. Det är vid dessa tillfällen som girafferna är som mest sårbara för attacker från lejon. Dock är de förvånansvärt snabba att resa sig upp igen efter att de har druckit färdigt, men innan de börjar dricka spanar de väldigt noga och medan några dricker håller några utsikt.

TheInvisibleJackal

Grevy's Zebra i El Karama, Kenya

Ett av  de djur vi hoppas mycket att få se under vår safari till Kenya och då speciellt El Karama var den starkt hotade Grevy´s Zebra. Den skiljer sig från den vanliga zebra med att smalare ränder, dess mage är helt vit och den är större och tyngre. Det är ingen Zebra som man kan förvänta sig att få se om man åker till Kenya på Safari. Man måste helt enkelt bege sig dit där den lever. El Karama är en av de få platserna.

Det var först på eftermiddagens game drive under vår tredje dag som vi lyckades få syn på en flock med allt som allt åtta Grevy's Zebra. Däribland några föl. Vilket var väldigt uppmuntrande. Vår reseledare sa att det var länge sedan hon såg en så här stor flock.

Det är svårt att förklara känslan av att få se ett så här pass ovanligt och vackert djur. Tiden står nästan stilla samtidigt som på något sätt rusar fram och kvar är en känsla av något overkligt.

TheInvisibleJackal

Existensens innersta väsen

Att finna ut vem man är kan vara en snårig väg.

"Vad är jag?"

"Jag inte kontrollera..."

"...det bara händer.."

"Oh! Jag flyger!!

"Jag måste vara en - Humla!"

TheInvisibleJackal

El Karama Eco Lodge, Kenya

I september åkte jag och min fru vår livs första safari med Anneli Utter Naturresor. Efter att ha landat i Nairobi tidigt på morgonen den 15:e september packade vi och resten av vårt ressällskap in oss i tre jeepar och for norrut mot den första lodgen - El Karama Eco Lodge. På vägen dit skulle vi stanna någonstans för att köpa bönor till våra bean bags.

Vi kom fram till El Karama på eftermiddagen och efter att ha fått våra bandas m m, var det dags för den första game driven. Vi kom att stanna i El Karama i fyra nätter. Den tiden vi var i El Karama kan bara beskrivas som magisk.  Jag skulle lätt kunna tillbringa ett par år där och fotografera fåglar och djur.

Jag tänkte att jag skulle publicera lite av de bilder jag tog under den här fantastiska resan under tio dagar i september. Här är den första:

Hyaena Brothers

TheInvisibleJackal

Längtan...

Det händer att min cykel ömsom tar mig än dit och än hit, men ofta för den mig mot havet till. Att en tidig morgon cykla genom landskapet och höra fågelsång, surrande insekter och känna doften av morgonen det är något som jag alltid längtar efter och försöker göra så mycket jag kan.

Vad längtar då en strandskata efter när den blickar ut över havet?

Är det en längtan att återigen att få ta till vingarna och flyga såsom

ejdrarna gör med blicken stadigt mot söder, men i sinnet stadigt flygande mot norr eller

längtar den att svepas med av de vitkindades böljande vingfärd över vattnet.

Är det måhända längtan efter den där honan (eller är det en hanne), som så kokett och oberört av omvärlden står på sin sten. Vem vet vad en strandskatas längtan är.

TheInvisibleJackal