TheInvisibleJackal
Bosgårdsfallet BW
Vanan trogen testade jag att konvertera en del av bilderna från Bosgårdsfallet till svartvitt. En del funkar helt ok tycker jag även i svartvitt. Andra är jag däremot inte lika övertygad om
#2
#3
#4
#5
#6
#7
#8
#9
#10
#11
TheInvisibleJackal
Fruset fall
Det nya årets första fotoutflykt gjorde jag tillsammans med kamrat i fotoklubben. Vi hade dagen före bestämt att vi skulle åka till Bosgårdsfallet som ligger ca fyra mil inåt landet. Det hade varit minusgrader ett tag och det var möjligt att vi skulle kunna mötas av ett delvis fruset fall. Något vi hoppades på.
Jag var ledig den här måndagsförmiddagen och termometern hemmavid visade på -15 grader. När vi anlände till fallet lite drygt halvtimmen senare visade termometern i bilen på -19. O... vilken fantastisk morgon!
#2
Det var gnistrande kallt och obeskrivligt vackert ute.
Det är för sådan här stunder som man klär på sig rejält varma kläder från topp till tå för att kunna var ute och njuta i fulla drag. Man fryser snabbt om man inte är tillräckligt klädd för att klara några timmar i nästan 20-gradig kyla.
Under en tid har jag samlat på mig varma underställ, strumpor, stickade tröjor m m. Allt i ull. Jag är en varm förespråkare för ull. Det är ett suveränt material både i kallt och varmt väder för det har egenskapen att det andas.
#3
#4
#5
#6
#7
#8
#9
#10
#11
#12
Tyvärr varade de här konditionerna bara i en någon dag. Vilket var synd. Det är sällan vi får riktigt vinterväder här i Halmstadstrakterna. Jag hade mer än gärna återvänt och fortsatt leta kompositioner, men vardagens gärningar pockade på.
TheInvisibleJackal
Bosgårdsfallet i svartvitt
Många gånger när jag sitter och arbetar med bildbehandling funderar jag på hur ena eller andra bilden skulle se ut konverterad till svartvitt. En fundering jag hade även denna gång då jag suttit och arbetat med bilderna från Bosgårdsfallet. Skillnaden den här gången är att jag gått från steget att fundera till att göra slag i saken. Således går jag över de bilder jag redan redan har bildbehandlat en gång och testar att konvertera dem till svartvitt. Jag är långt ifrån någon expert på området utan drar i spakar och reglage tills jag tycker att jag får fram en bild som tilltalar mig. En del fungerar i svartvitt, andra åter inte alls. Åter andra bättre än färgversionen av bilden.
#2
#3
#4
#5
För mig handlar det svartvita uttrycket om att skapa stämningar samtidigt som det ger mig möjlighet att ta ut svängarna mer än normalt. Jag kan inte säga att jag har hittat mitt sätt att uttrycka mig i svartvitt. Ibland känns den svartvita bilden mer som en humörsgrej. Eller sinnesstämning. Den svartvita bilden som en själens spegel.
#6
#7
#8
#9
Om det nu skulle vara på det viset, varför då? Är det för att den svartvita uttrycket gör det lättare att skala bort oväsentligheter och istället lyfta fram och blottlägga det som är betydelsefullt? Frågan är då vad som är betydelsefullt? Jag vet inte. Jag bara dras till vissa motiv utan att jag i egentligen mening vet varför. Jag kan resonera mig fram till ett möjligt varför, men ändå inte fullt ut förstå varför jag valde just det utsnittet för min bild eller varför jag bildbehandlar bilden sedan på det ena eller andra viset. Det närmaste jag kan komma en förklaring är - att det kändes bara bra på något sätt.
#10
#11
#12
#13
Synnerligen vagt eller hur? Det är troligen mycket av mitt fotograferande i ett nötskal - "Det kändes bra". Jag har lärt mig att jag inte är typen av fotograf som ger mig ut att fånga en i förväg visualiserad bild. Jag vet aldrig på förhand vilka bilder jag kommer hem med. Jag kan åka till en bestämd plats för ett specifikt motiv, men väl på plats tar improvisationen överhand. Det är så jag gillar att fotografera. Det är så jag trivs att fotografera. Det är så fotografi blir lustfyllt för mig. Det är den okända utkomsten som driver mitt fotograferande.
#14
TheInvisibleJackal
Bosgårdsfallet III
Bilderna i det här inlägget är tagna vid samma tillfälle som det förra för ett litet tag sedan. Samtidigt som jag var intresserad av ta upp mig till en särskild del av fallet började jag även att intressera mig för separata delar av fallet. Plocka ut vissa delar som drog min blick till sig. Jag har oftast två objektiv med mig ut. Jag faktiskt två kamerahus. Det ena med en telezoom, som vid som sådana här tillfällen kommer väl till pass.
Jag började med en brännvidd som är något vidare; om man nu kan kalla 100mm för en vidare brännvidd, och arbetar mig fram till 400mm. Därmed inte sagt att 400 mm är den ultimata brännvidden. Det kanske är 240 mm, 300 mm eller varför inte 180mm. Lika lite som att sätta på ett 10-stops ND filter innebär att nu blir det bra, innebär det samma sak att direkt ställa in brännvidden på 400mm. Motivet och vad man vill göra med det motiv man har framför sig spelar en avgörande roll för vilken brännvidd man väljer och slutartid. Personligen gillar jag att använda slutartider mellan o,3 - 0,8 sekunder när jag fotograferar vattenfall. Jag gör det eftersom det som fascinerar mig är hur vattnet formar sig. Samtidigt vill jag också få fram texturen i de draperier som de längre tiderna ger upphov till. Det är inte kraften i ett vattenfall jag vill skildra utan det är den bildmässiga musik som skapas i storleken och intensiteten i de olika vattendraperierna. Vattnets melodi. En mental inspirationskälla för mig härvid är Ernst Josephsson målning - "Strömkarlen". En målning jag ofta återkommer till i tankarna. Det vatten som faller i den här målningen finns där, men det dominerar inte. Det är en del av den större kompositionen. Strömkarlens fela sänder spröda toner ut över omgivningen. Det är inte trummornas dån vi hör vid betraktande av "Strömkarlen". Den musik som Strömkarlen skapar är det stilla vemodets musik.
Det fallande vattnet i mina bilder intar dock oftare en mer dominerade roll, även om jag strävar efter att försöka få fram samspelet mellan det fallande vattnet och dess miljö i form av klippor, hällar och block. Inte heller jag söker trummornas dån. Snarare en stilla melodi som manar till en långsam dans mellan hårt och mjukt.
#2
#3
#4
#5
#6
#7
TheInvisibleJackal
Åter till fallet
En av de punkter som fanns med på Fotoklubbens vårprogram var en tur till just Bosgårdsfallet. En lördagsförmiddag i april. Då jag i mitt yrke regelbundet jobbar lördagar inföll givetvis denna programpunkt just en sådan här jobblördag. Jag kände ändå god lust att köra upp till fallet och fotografera det jag inte riktigt hann med förra gången.
Jag hörde därför av mig till en fotokompis i klubben helgen före Fotoklubbens utflykt, och undrade om han var intresserad av hänga med. Det var han såklart. Ett vattenfall är ett vattenfall. Ett par timmar var vi där och njöt med fotografens bästa vänner - stativ, ND-filter och trådutlösare.
#2
Även den här gången klättrade jag upp vid sidan av fallet. Jag ville undersöka om det var möjligt att ta sig fram till det där stället där jag förra gången hade sett ett fritt fall på cirka två meter.
#3
Det var det. Det precis med lite trixade att få rum med stativet på en liten avsats lite nedanför det fria fallet. Kompositionerna var dock begränsade. Idealet hade kanske varit att ta sig över till motsatta sidan, men det såg ut att var lite väl riskabelt och sedan vet man ändå inte om gräset är så grönt som det verkar på andra sidan när man väl tagit sig dit.
#4
#5
#6
Efter att tagit en del foton på det fria fallet tog jag vidare upp och gick så småningom över en bro och ner på andra sida och slutligen tillbaka till bilparkeringen. Funderar ibland på om ett skulle vara idé och besöka fallet så här års i juni-juli. Det har inte regnat något nämnvärt, men det skulle vara intressant hur fallet ter sig lite mer avskalat. Ofta fotograferat man fall in anslutning till vårfloden, vilket många gånger är en upplevelse, men kanske är det intressantare att leta efter olika detaljer i fallet när det är lite lugnare. Detaljer som faller liksom utanför radarn när man är ställd inför den brusande kraften i ett vårflodsfyllt vattenfall. Jag letade förvisso redan den här gången efter olika detaljer. Mer om det i kommande inlägg.
TheInvisilbeJackal