Kinnekulle II - Guckusko

Jag känner till en växtplats på Öland där det växer Guckusko, men det är bara knappt en handfull. Jag har förstått att norröver är den vanligare och en av platserna där den växer mer talrikt än på Öland är just Kinnekulle. Att hitta den här växtplatsen och fotografera guckusko var den här lilla resans huvudmål. I mitt förra inlägg sa jag att det var en långhelg, men nu när jag tittar tillbaka på bilderna minns jag det rörde sig om endast en övernattning. Vi gick således upp redan vid halvfem-tiden för att hinna med att packa ut i bilen för att börja den här långa dagen med att hitta till guckuskorna. Vi hade valt att gå upp tidigt då parkering vid växtplatsen inte var särdeles stor. Det kanske fanns plats till tre - fyra bilar på sin höjd och eftersom det kanske kunde vara fler som var ute i samma ärende som vi var det lika bra att vara där tidigt. Dels för att få en parkering och dels att kanske få en stund med guckuskorna på egen hand.

#2

På vägen till guckoskorna sprang det närmare tio dovhjortar över vägen och jag räknade till nästan 30 ute på olika fält. Detta  under lite drygt en mils bilkörning.

#3

Vi var först på plats och efter en liten vandring på en stig kom vi fram till växtplatsen. Den syn som mötte oss går knappt att beskriva. Det var mängder av guckusko. Det var nästan bisarrt med tanke på vår tidigare öländska erfarenhet av guckusko. Precis som på Öland var växtplatsen inhägnad och man man fick avnjuta blommorna utanför denna då guckuskons rötter är känsliga för tramp.

#4

#5

#6 

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

Det blev under några timmar; hur många, vet jag inte, en hel del bilder. Det var svårt att slita sig därifrån. Vi var som trollbundna. Under nästan hela tiden var vi själva där. Endast ett annat par som snabbt gick runt och tog några mobilbilder var där en kort stund. Ibland vet jag inte om när man är ute så här med sin kamerautrustning med stativ och allt, på något sätt skrämmer undan andra som också vill fotografera på den platsen. Det är som om ens kamerautrustning och hur man hanterar den gör en del obekväma. Än värre är om allt är uppställt och jag bara står där, men jag fotograferar inte d v s jag trycker inte kamerans avtryckarknapp. Varför gör jag inte det? De uppträder då ofta som om de av misstag har råkat klampa in i en filminspelning. De hastar iväg nästan på en gång när de har kommit och de har trots kommit av en anledning. Allt med jag bara står där och hoppas att det ljus som fanns alldeles nyss ska komma tillbaka. En del bryr sig ett dugg och börjar prata. Vilket jag inte har något emot. Andra däremot nästan smyger med att de vill ta en bild av något som de tycker om, något som de vill ha med sig ett minne ifrån. För att sedan smyga undan. Rädd för att störa. Jag kan delvis känna igen mig det här. Om jag t ex går in i en musikaffär plockar jag ogärna ner en dyr elgitarr. Vad ska jag med mina kunskaper om max tre ackord och där ett av det kanske inte ens är ett ackord göra med en sådan gitarr. Nä, då låter jag hellre bli. Att bara stå och hålla i den känns dumt. Låter det bekant?

TheInvisibleJackal

Öland IV - På alvaret igen

Efter att ha återstiftat bekantskapen mer Arontorpsrosen körde vi ner till Eriksöre alvar. Intog en andra frukost innan det var dags att klättra över stättan in till orkidéerna på alvaret. Precis som dagen före var det mycket bilar av alla de slag på parkeringen. Vi fick som tur var en plats tack vare att en bil körde precis när vi kom. Lyckans blinda gudinna log åt oss.

#2

Krutbrännare.

Nästan en av de första orkidéerna på detta synnerligen orkidébemängda alvar var den lille krutbrännaren. Den reser sig inte många centimeter över marken och är mycket lätt att missa och att trampa ner.  Det gäller med andra ord att gå långsamt och hela tiden ha koll var man sätter sina fötter i dessa marker.

#3

Krutbrännare.

#4

Krutbrännare.

#5

Göknycklar.

Här syns tydligt de gröna ränderna hos göknycklarna.

 #6

Göknycklar.

#7

Göknycklar.

#8

Krutbrännare.

#9

Krutbrännare.

#10

Eva och Adam. Här Adam.

#11

Sankt Pers nycklar

#12

Sankt Pers nycklar.

Ett något udda växtsätt. Jag kan inte låta bli att undra om den i ett tidigare skede har blivit trampat på och ändå överlevt om än något böjd.

#13

Adam och Eva. Här Eva.

#14

Adam och Eva tillsammans.

Efter att ha krälat runt i åtskilliga timmar på Eriksöre alvar var det dags att köra hemåt. Där hemma väntade två sura katter.

TheInvisibleJackal

Öland I - Eriksöre

Adam och Eva. Här Adam.

I slutet av maj brukar vi fira min frus födelsedag. En helg vid den tiden skulle mina föräldrar också komma för att fira henne. På grund av sjukdom fick de lov att ställa in besöket  hos oss. Helt sonika stod vi inför helg som inte var uppbokad av något. Det är maj. Det är som allra vackrast i naturen. Vi hittar därför snabbt ett boende på Öland och far dit. Vi har en lördag och en god bit av en söndag på oss att återigen uppleva denna fantastiska ö. Skulle tro att det är femte året på raken som vi besöker ön.

#2

Adam och Eva. Här Adam.

Med ganska kort tid på oss bestämmer vi oss för att lägga vårt krut på några få ställen. Däribland Eriksöre alvar, som ligger sida vid sida med Station Linné på södra Öland.

#3

Adam och Eva. Här Adam.

Det som lockar med Eriksöre är den rika förekomsten av orkidéer. Det är inte så många arter, men förekomsten av de som finns är betydande. Det lyser orkidéer lång väg. Vid rastplatsen vid Eriksöre fanns flera utlandsregistrerade fordon med dem en turistbuss från Schweiz.

#4

Adam och Eva. Här Eva.

Det är så mycket orkidéer att man gör bäst i att gå sakta och se var man sätter sina fötter.

#5

Ängspiplärka.

Jag fotar orkidéer och även andra blommor med min 100 - 400. Ett perfekt objektiv för detta enligt mig. Det är också väldigt behändigt när det kommer till att få bilder på annat lite längre bort, som den här ängspiplärkan i toppen av en enbuske. 

#6

Göknycklar.

Göknycklar är troligen en av de lättare orkidéerna är lära sig att känna igen. Ränderna på blomman gör den omisskännlig. 

#7

Göknycklar.

#8

Göknycklar.

#9

Sankt Pers nycklar

Vi var vid Eriksöre även förra våren. Fast då lite längre fram. Då var den rika förekomsten av Sankt Pers Nycklar något som slog mig. 

#10

Adam och Eva. Här Adam.

Adam och Eva som är de av tidigt blommande orkidéerna var den orkidé som tilldrog sig mitt största intresse den här gången. Förra gången vi var här såg vi bara några enstaka emedan majoriteten redan hade blommat över.

#11

Göknycklar.

#12

Göknycklar.

Efter några timmar på alvaret var det tid att ta del av den medhavda lunchen, för att sedan leta upp vårt boende. Installera oss och sedan köra till det andra besöksmålet för vår Ölandstur. Gick allt som det skulle vi senare under eftermiddagen äntligen få stifta bekantskap med den kända rosen från Arontorp - våradonisen.

TheInvisibleJackal

Öland i maj VI - sista dagen

Att se Ölandsbron sträcka ut sig mot fastlandet fyller mig många gånger med en smula vemod då det betyder att Ölandsvistelsen den här gången är över. När man kommer och kör upp på bron och passerat puckeln och man ser Öland breda ut sig framför en väcks känslor som ibland kanske kan liknas vid de man hade som barn och fick lov att gå in i den stora leksaksaffären som syntes ha allt mellan himmel och jord. 

Ölandsäventyret är över för den här gången. Medan jag packar bilen tar frun hand om den sista biten städning innan vi checkar ut ur den lilla fina stuga vi hyrt några dagar.

Innan vi styr bilen över bron och vidare färd mot hem och jobb kör vi den knappa milen till Borgs ängar för ett sista besök. Vi har valt att gå upp tidigt den där resdagen för att hinna med ett morgonbesök vid Borg innan hemfärd. 

Frukosten intar vi i det gröna. Det är trevligast så.

#2

Humleblomster

#3

Teveronika

#4

Gullviva och Sankt Pers Nycklar

#5

Johannesnycklar

#6

Sankt Pers nycklar med blomkrabbspindel

#7

Ängsnycklar

#8

Johannesnycklar

TheInvisibleJackal

Öland i Maj V - på jakt

Göknycklar

Det är inte i svinottan, men solen har inte varit alltför länge över horisonten. Vi har kommit överens med våra vänner att träffas på Station Linné. Ett bra ställe eftersom även de fotograferar. Vi hittar en del orkidéer vi känner för att fotografera. 

#2

Adam & Eva. Här en Adam.

Vi fotar och pratar om än det ena, än det andra och på något sätt kommer vi in på växtskydd och hur begärliga en del växter är. Särskild då just orkidéer. Det har hänt mer än en gång att några rejäla stolpskott grävt upp orkidéer för att försöka plantera dem i sina trädgårdar. Något som är dömt att misslyckas. 

"En del orkidéers växtplats hålls därför hemliga."

"Jag känner till en sådan, men det är trettio år sedan jag var där. Jag tror att jag kan hitta dit igen.  Är ni sugna på att se om det går att hitta den på nytt?"

Absolut tyckte vi. 

#3

Guckusko

Vännens minne visade sig vara gott.

Och där var den skogens drottning. Det kändes nästintill overkligt att se den. Norröver växer den ymnigt på sina ställen, men på Öland är den en stor sällsynthet som få vet om var den växer. Just för att förhindra att den grävs upp av "trädgårdsintresserade". Eftersom växtplatsen är hemlig. Tänker jag inte heller avslöja den.

#4

Guckusko

#5

Guckusko

Det var på något märkligt sätt svårt och nästan lite motigt att packa ihop kamerautrustningen och lämna guckuskon. Det var dags ändå. Det var hög tid att hitta någonstans att äta.

#6

Ängsnätfjäril

Efter en mycket behövlig och trevlig lunchpaus bestämde vi oss för att köra till Södra Greda för att se vad det kunde ge. Vårt fotosällskap hade inte varit där förut.

#7

Backsippa

#8

Krutbrännare

#9

Humleblomster

#10

Även den här dagen syntes himlen dra ihop sig. Det fanns både ena och andra att fotografera, men regnet var inte långt bort kändes det som. Det var tid att återvända till parkeringen.

#11

Det var inte direkt döden på larvfötter jag lämnade på tryggt avstånd bakom mig utan mer döden med juver. Mitt i den fina blomprakten gick dessa bestar omkring. Jag försökte gå därifrån så normalt som möjligt för att i görligaste mån dölja min hälsporre. Minsta tecken på svaghet och de skulle kasta sig över mig.

TheInvisibleJackal