Bufflar

Ett av de farligaste djuren i Afrika är den afrikanska buffeln. Varje år blir  många människor dödade av bufflar. Då rör det sig främst om sårade djur eller ensamma hannar. Man kan komma ganska nära en hjord med bil utan större fara. Vi körde vid ett tillfälle på en liten väg över savannen i Masai Mara. På båda sidor om vägen var det gott om bufflar, men de tog ingen större notis om oss.

På lodgerna fick vi inte gå ut på egen hand utan beväpnad eskort efter mörkrets inbrott. Det berodde främst på bufflarna.

De är stora och verkligen respektingivande djur och jag måste erkänna att det kändes lite extra pirrigt när det fanns buffel i närheten av våra fordon. Särskilt då rörde sig om ensamma bufflar. Vid ett tillfälle i El Karama stod en stor hanne bara ca 7-8 meter ifrån vägen.

Här är några buffelbilder:

TheInvisibleJackal

Lejon

Under vår resa med Annelie Utters Naturresor kom vi att stöta på lejon vid flera tillfällen. Både under vår vistelse i El Karama och när vi var i Masai Mara.

Lejon har de flesta av oss någon gång sett i olika djurparker. De väcker kanske inte någon större vördnad utan upplevs som tämligen tråkiga. De ligger oftast bara ner eller vandrar kanske lite ointresserat i hägnet.

Att möta lejon i det fria där de hör hemma är något helt annat. De är kraftfulla, vackra, roliga och mycket sociala. Av de stora rovdjuren på savannen såg vi lejon flest gånger. Trots det var det lika välkomnande att få se och uppleva dessa fantastiska djur varje gång.

Givetvis generar dessa möten med lejon mängder med bilder. Ofta är vi ganska nära. Ibland rör det sig om kanske bara fem-tio meter. Jag har här valt ut en handfull av mina lejonbilder.

Detta är en av de första lejonhannarna vi stötte på i El Karama.

På Masai Maras grässavann kom denna hanne vandrade i det höga gräset.  Över honom surrar det mängder med flugor. Flugorna kommer i sällskap med alla de gnuer som är på vandring söderut. Nu är inte flugorna så petiga utan även lejon går bra att surra runt.

En lejonhona ligger i gräset och vilar i El Karama.

Ett ömsesidigt studium.

Att hälsa på varandra genom att buffa på varandra är viktigt för att inskärpa flockgemenskapen. Här är två lejonungar som hälsar varandra och njuter av varandras sällskap. Masai Mara.

En kort vila för en liten lejonunge nyfiken på den stora vida världen. Masai Mara.

TheInvisibleJackal

Antiloper och gaseller

En safari kan många gånger vara inriktad på att man ska få de  s k "Big Five"  d v s elefant, noshörning, buffel, lejon och leopard. Vi fick se fyra av dem. Noshörningar är tämligen sällsynta och i El Karama där vår resa började finns de inte alls. En safari är dock så mycket mer än dessa Big Five. De är otroligt häftiga djur att se och uppleva, men det finns så otroligt mycket annat att se och fota. Egentligen är tio dagars safari på tog för kort. Man skulle behöva bo på plats och under många års tid arbeta med att fotografera djur, fåglar och landskap. En dröm. Om det är någon som har drösvis med pengar, men inte riktig vet vad de ska göra av dem så hör av er till mig, så löser jag problemet. Alla belopp stora som jättelika tas emot.

Några andra djur som till en början för en ovan betraktare automatiskt hamnar i en stor diffus grupp av brunfärgade växtätande djur är alla antiloper och gaseller. De är till en början lite svåra att skilja ut från varandra. Mycket beroende på att när man ser dem så springer de oftast undan i skydd. Det tar ett tag att lära sig detaljstudera dem och finna ut skillnader. När man lärt sig det går de från att vara en brunaktig gräsätare till  specifika arter. Det blir då tacksammare  och intressantare att uppleva dem. Kunskap berikar alltid naturupplevelserna. Kunskap är nödvändigt för att få ut något av naturupplevelserna. Visst man kan sitta på kammaren och läsa sig till olika arters skillnader, men det är i fält kunskapen får fäste.

I El Karama förekom  det en del olika antiloper och gaseller. Alla fastnade dock inte så gärna på bild. Vad är då skillnad på dem? Alla gaseller är antiloper, men alla antiloper är inte gaseller. Glasklart eller hur?

Här är några som jag fotograferade i El Karama.

Vårt första möte med en Beisa Oryx - Östafrikansk oryx. Stående inne bland träden döljer den sig ganska så väl trots sin iögonfallande teckning. De är hotade, så att bara få se en oryx på det här viset var häftigt.

En gasell vi såg tämligen ofta var Grant's Gazelle. Till en början misstog vi den ofta för Thomson's Gazelle. De har många gånger samma mörka strimma på flanken, en Grant's har vita långkallingar som går upp en bit på rumpan. Vackra djur, men ack så nervösa.

Impala är en antilop med imponerande horn. Det är bara hannarna som har horn. De är också mycket vanliga och vi såg dem under flera tillfällen på våra game drives. De lever i flockar bestående av antingen en hanne med sitt harem av honor eller i en s k ungkarlsflock (bachelor herd). I ungkarlsflocken lever unga hannar tillsammans med äldre hannar. De finns äldre hannar som försöker göra anspråk på en egen samling honor samt äldre hannar, som förlorat sin honflock till förmån för någon yngre och starkare förmåga. Flocken ger skydd.

Defassa Water Buck är också en antilop. Här en hanne. De är tvungna att varje dag ta sig till något vattendrag för att dricka och kan inte likt andra antiloper och gaseller ta vara på vätskan som finns i de växter som de betar.

Sista game driven i El Karama fick vi äntligen se en Beisa Oryx ute i det fria.

TheInvisibleJackal

Giraffer

Giraffen är inte bara en utan flera arter eller underarter om man så vill. En av dessa som lever i El Karama i Kenya är Reticulated Giraffe (nätgiraff). Det är en mycket vacker giraff med ett fint rutmönster och en varm färgton.

Att möta giraffer i del vilda är väldigt speciellt. De har ett sådant lugn över sig och rör sig i sakta och makligt i en majestätisk värdighet. Jag skulle tro att det är en av orsakerna till att vi inte tröttnade på att se och fotograferna dem. Vissa djur går det helt inte att låta bli att fotografera hur många gånger man än ser dem. Reticulated Giraffe är sannerligen ett av de djuren.

I El Karama såg vi de här girafferna så gott som dagligen och vid ett tillfälle såg vi över 40 st som vandrade bland akaciorna och betade. Att de är så stora gör att det är inte lätt att få med hela giraffer eller flera giraffer i bild när man som jag fotograferar med 7D2 och 400mm. De kommer helt enkelt för nära.

Det här var vår första safari och vi var begränsade till totalt 15 kilos packning. Nästa gång vi åker kommer jag lämna många onödiga saker hemma och satsa på att ha med en mer anpassad kamerautrustning. Jag skulle välja ta med två kamerahus - ett aps-c och en fullformat, mitt 400:a och en 70-200 samt en 16-35. Med en sådan utrustning är man redo för det mesta på en safari.

En gammal hanne som vandrar över bit av busksavannen i El Karama.

Här en hona som tar samma väg. Under någon timmes tid passerade ett tiotal giraffer den här vägen över busksavannen.

Akaciornas späda blad låter sig väl smaka och de sylvassa taggarna bekommer giraffen inte nämnvärt.

Frukost i det gröna.

Att ha en lång hals är en fördel om man ska kunna nå saker som är högt upp

men även lite längre ner.

Man kan även om man är ståtlig och ser vida omkring aldrig vara nog försiktigt när man går över vägen.

Det finns dock ibland tillfällen då en lång hals gör livet lite besvärligt.

Och det är när man behöver dricka. Det är vid dessa tillfällen som girafferna är som mest sårbara för attacker från lejon. Dock är de förvånansvärt snabba att resa sig upp igen efter att de har druckit färdigt, men innan de börjar dricka spanar de väldigt noga och medan några dricker håller några utsikt.

TheInvisibleJackal

Grevy's Zebra i El Karama, Kenya

Ett av  de djur vi hoppas mycket att få se under vår safari till Kenya och då speciellt El Karama var den starkt hotade Grevy´s Zebra. Den skiljer sig från den vanliga zebra med att smalare ränder, dess mage är helt vit och den är större och tyngre. Det är ingen Zebra som man kan förvänta sig att få se om man åker till Kenya på Safari. Man måste helt enkelt bege sig dit där den lever. El Karama är en av de få platserna.

Det var först på eftermiddagens game drive under vår tredje dag som vi lyckades få syn på en flock med allt som allt åtta Grevy's Zebra. Däribland några föl. Vilket var väldigt uppmuntrande. Vår reseledare sa att det var länge sedan hon såg en så här stor flock.

Det är svårt att förklara känslan av att få se ett så här pass ovanligt och vackert djur. Tiden står nästan stilla samtidigt som på något sätt rusar fram och kvar är en känsla av något overkligt.

TheInvisibleJackal