Att möta hösten

En tanke med att förlägga en liten minisemester till just trakterna runt Tingsryd var att det kunde kanske ges möjlighet till att få lite höstbilder. Frågan var bara var. Lite märkligt kanske. Det borde väl bara vara att köra runt och hålla ögonen öppna för lite vackert höstfärgade lövträd. Så tänkte vi också, men det var inte det att det saknades vackra färger utan snarare vart tusan ställer man bilen utan att den är i vägen och inte behöver gå en halvmil tillbaka för att hitta den där scenen igen. 

Således kom vi att köra lite kors och tvärs på vägar att skiftande storlek utan att finna någonstans att stanna. Mycket säkert beroende på bristande lokalkännedom. Till sist hamnade vi i Lessebo och där stannade vi för att ta en liten promenad i omgivningarna av pappersbruket. Och helt otippat vart det här som jag fick möjlighet att fotografera lite höstfärger.

#2

#3

#4

#5

#7

TheInvisibleJackal

Minisemester

I mitt jobb har vi semesterperioder. En tidig period och en sen. I år var det min tur att ha tidig period. Det har man vartannat år. Det funkar med undantaget att hösten blir  väldigt lång. Därför bestämde jag och min fru oss för några dagars minisemester i trakterna av Tingsryd i Kronobergs län i början av oktober. 

Vi kom fram lagom till vårt boende för att packa in och hinna med kort promenad i närområdet innan mörkret föll. 

#2

Dagen därpå körde vi till Korrö. En gång en vår för bortåt tusen år sedan hade vi bott på vandrarhemmet där i våra yngre upplagor. En fantastisk vistelse. Den gången gjorde vi en tur både i glasriket och en i Vilhelm Mobergs fotspår. Jag är sedan lång tid tillbaka medlem i Vilhelm Moberg sällskapet. 

#3

Nu var det begynnande höst. Skulle Korrö än en gång fängsla oss trots att vi inte bodde där den här gången.

#4

#5

Hösten hade så smått börjat sitt intåg.

#6

Det fanns några speglingar som drog mig till sig likt en fluga till en sockerbit. Det svårt att slita sig därifrån.

#7

#8

#9

#10

#11

Efter att ha gått runt och tagit lite bilder och letat i minnet efter det där som var så fantastiskt en gång, växte en insikt fram att ibland var det bättre förr. Man ska nog inte försöka jaga efter stämningar och intryck som en gång varit. Det var därför med en smula ambivalens som vi körde vidare. Jag har svårt att tro att vi kommer att besöka Korrö fler gånger. Det är ett fint ställe, men vårt Korrö ligger bakåt i tiden och dit går det inte att ta sig annat i minnet. Och det är nog bäst.

#12

När vi båda var barn var våra respektive föräldrar på det klara med att ska man inmundiga någon typ av måltid så skall det helst göras vid en sjö eller vid något typ av tilltalande vattendrag. Således hittade vi fram till en liten sjö där vi kunde njuta våra ståltermosars innehåll. Varefter vi gick runt i området och tog lite bilder. Förmiddagens lite fadda stämning i Korrö var nu som försvunnen. Utbytt mot upptäckarglädje.

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal

Rönnö

Återigen har jag var ute på en fotovandring i Länsstyrelsens regi. Den här gången till ett ganska nybildat naturreservat kallat Rönnö. Ett reservat med fina skogsmiljöer. Den här gången hann vi bara sniffa på reservatet kändes det som. Det är stort och flera besök måste göras för att man ska få en helhetsbild. Ett reservat med potential. Jag hade tänkt återvända lite längre fram i höst för möjlighet till lite mer höstlika bilder, men sjukdom och annat satte käppar i hjulet. Ibland är det så. Reservatet ligger där det ligger. Det får istället bli besök framåt våren.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Hovar i sanden

För ett tag sedan skrev jag om när fotoklubben var och fotograferade vallhundar som vallade får. Känns som en evighet sedan nu  så här i slutet av året. Det var en mycket trevlig upplevelse som alla deltagarna tyckte att det var det roligaste de varit med om på länge. När så en förfrågan kom om fotoklubben skulle vara intresserade av att fotografera några medlemmar ur en fältrittklubb, när de red på en strandremsa norr om stan, var gensvaret stort. Jag kan inte säga hur många som dök upp, hågade att än gång ge sig i kast med actionfoto. Den här gången med hästar och ryttare i sökaren. Det var fotografer utspridda lite här och var längs stranden. Alltifrån långa telezoomar till normalobjektiv användes. Helt beroende på vad var och en hade att tillgå i sina objektivarsenaler.

Det blev mycket bilder, väldigt mycket bilder den här kvällen. Jag tog över 600 bilder och även om givetvis inte alla blev något får jag ändå redan nu be om ursäkt för att det här inlägger innehåller mycket bilder. Jag tror att jag aldrig har haft så svårt att välja bort bilder. Att det blev så många bilder beror nog mycket på den glädje som strålande från dessa unga ryttare när de ohämmat kunde göra något av det bästa som de vet. Bilderna är ifrån början av september. 

#2

Både vi och ryttarna tyckte att det kunde bli fina situationer när de red i vattnet längs stranden.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Vattnet sprutande om ekipagen och det var  stor glädje hos dessa unga ryttare.

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

Även om det gäller att hålla tungan rätt i mun var det svårt att låta bli i att inte rida vattnet.

#21

#22

#23

Alla hästar var dock inte helt pigga på att doppa hovarna.

#24

#25

#26

#27

#28

#29

#30

Att spränga fram i full galopp måste vara en fantastisk känsla.

#31

#32

#33

#34

#35

#36

#37

#38

#39

#40

#41

#42

#43

#44

#45

#46

#47

TheInvisibleJackal

Det där gnaget

Har ni inte också känt det där suget ibland att ni bara måste fotografera något. Ljuset. Det är något med ljuset som gnager och sliter i en. Det bönar och ber om att få bli utnyttjat. Pinoredskapen hacka, spade och kratta och allt vad de kan heta låses snabbt in i redskapsboden. Några snabba ord med grannen:

"Vilken kväll. Ett fantastiskt ljus!" bubblar det ohämmat ur mig.

"Ja, det blir en fin grillkväll."

Grilla!?

Är det grilla man ska göra en kväll som den här? Min blick söker hustruns. Hon läser mig som en öppen bok och strax sitter vi på cyklarna ivrigt spanande efter de rester av det fina ljuset som alltjämt ligger kvar. Det går fort nu. På bara några minuter ändras allt. Det som bara för en stund sedan såg mycket lovande ut är nu förbi och annat har intaget dess plats.  Det gäller att bestämma sig. Stanna kvar eller fortsätta framåt. Vi stannar där vi är. Det finns några träd där som lockar mig. Det blir inte många bilder, men det blev bilder. Grilla, det kan vi gör en annan gång. Det här var bättre.

#2

#3

TheInvisbleJackal