Livet kring en sten skulle det här inlägget kunna heta

Skärflöcka

Det är inte ofta jag sitter i gömslet på Trönninge ängar nuförtiden. För 7-8 år sedan satt jag där kanske två, ibland tre gånger i veckan. Nu blir det kanske två-tre gånger under våren och eventuellt en gång under hösten eller inte alls. Jag har svårt att säga vad som gjorde att jag fick för mig att sätt mig i gömslet en morgon i juni. Maj är väl egentligen den bästa månaden i mitt tycke, men samtidigt också kanske den mest välbesökta månaden under året.

De senaste årens besök har ofta slutat med besvikelse. Den här gången hade jag i förväg bestämt mig för att oavsett hur går ska jag försöka att inte lägga för mycket möda åt grämelse över besöket utan istället försöka ta det som är. Kan jag lyckas med det kanske jag också finner ny motivation att återkomma lite oftare. Vem vet. Sanningen är det lockar inte fotografiskt lika mycket som förr. Fåglar är inte längre det primära i mitt fotograferande. Inte ens det sekundära.

De två första bilder är densamma, med den skillnaden att jag i den första, genom att bl a öka exponeringen LR, har skapat en s k high key bild. Mest av nyfikenhet.

#2

#3

Smådopping

På en bale strax utanför gömslet  ligger en smådopping.

#4

Skärfläcka

Skärfläckorna gick ner och ställde sig för att vila en stund. Rasta som det heter på skådarspråk. När det kommer till skärfläckor har jag precis läst Niclas Ahlbergs bok - "Skärfläckan - den gracila vadaren". Kan rekommenderas.

#5

Knölsvan

En knölsvansfamilj kommer simmande. Den är så utsträckt att hannen inte fick plats i bild.

#6

Fisktärna

En fisktärna meddelar att den här platsen har jag tagit i besittning och jag döper den till Stone-upon-water.

#7

Fisktärna och skrattmås

En ung skrattmås bestrider besittningen först lite försiktigt.

#8

Fisktärna och skrattmås

Och sedan allt mer

#9

Fisktärna och skrattmås

intensivt.

#10

Fisktärna

Fisktärnan står dock på sig.

#11

Fisktärna

Förvisso lite törstigare efter meningsutbytet.

#12

Smådopping.

Smådoppingen kastar på doppingars vis ett getöga åt fotografens håll. 

#13

Skrattmås

"Hök! Vem ropade hök?"

"Inte jag, jag sa titta en gök!"

"Och jag till min son, vill du ha mat så sök."

"Kolla på den där anden, den dök!"

"Kan den som ropade hök,

slutade med det, det blir sånt stök."

"Snälla låt bli, försök."

#14

Skrattmås

Skrattmåsar har tagit den lilla stenen i sin besittning.

#15

Skrattmås

"Fan! Det händer ju ingenting på den här stenen!"

#16

Skrattmås

"Och se där kommer mor. Hon har varit ute och kommer nu med käk".

#17

Skrattmås

"Var blir det idag mor?"

#18

Skrattmås

"Det blir det samma som i går och dagen innan - uppspydda fiskrester". En bok om skrattmåsmors kulinariska anrättningar lär väl aldrig bli någon kioskvältare.

#19

Vigg

"Dyk du först så dyker jag sedan".

"Är det säkert?" Du ser så lurig ut."

"Inte då."

"Du sticker inte väg och umgås med de där krickfröknarna i bortre dammen."

"På hedersord. Du är allt jag har för mina ögon."

#20

Sothöna

Familjen sothöna simmar förbi. Ungarna fula som stryk.

#21

Gräsand och sothöna

Men ve den...

#22

Skrattmås och sothöna

... som säger det till sothönan.

#23

Sothöna

"En liten sten. Den ska jag minsann ta i besittning".

#24

Sothöna

Det är inte så lätt...

#25

Sothöna

...med dessa knepiga fötter. 

#26

Sothöna

Med vingarnas hjälp går det till sist. Stenen är tagen i besittning.

#27

Sothöna

"Vi skola du simma min hulda moder?"

"Knip näbb, ditt plyte och simma på!"

#28

Gråhäger

#28

Sothöna

"Se, vad far har tagit besittning! Den flottaste sten ni någonsin lagt ögonen på."

#29

Sothöna

"Hmm...om du ställer dig där och du där, får vi nog rum allihop."

#30

Sothöna

"Jag är bajsig."

#31

Grågås

Grågässen gör sin morgongymnastik. Vingarna, uppåt sträck!

#33

Smådopping

När jag sitter där och stirrar in i sökaren får jag plötsligt en sådan där förnimmelse av närvaro man ibland kan få. Det är inte en annan fotograf som tassat in i gömslet. Det är en ung smådopping som simmar väldigt nära gömslet. Jag trasslar mig loss och lyckas sticka ut objektivet oändligt långsamt och försiktigt genom de låga gluggarna på golvnivå och tar några bilder.

#34

Smådopping

#35

Smådopping

#36

Fisktärna

Fisktärna är åter på stenen. Och för mig är det dags att packa ihop och lämna gömslet för den här gången. Jag kan inte säga att det gav mig mersmak, men det kändes ändå helt okej.

TheInvisibleJackal

I gömslet

Knölsvan

Det var länge sedan jag besökte Trönninge ängar även om jag bara bor någon halvmil därifrån. Ängarna har sedan upphöjningen till naturreservat och med de ändringar som därvid gjorts tappas charmen för mig. Från att varit en plats för både kryssare och fotografer är det numera främst en plats för kryssare. Jag vet ärligt inte riktigt varför jag valde att göra ett besök. Mina tidigare besök de senaste tre-fyra åren har mest blivit en besvikelse och nu tänker jag inte på möjligheten att fotografera mängden arter utan på chansen att några arter kan komma ganska nära där jag sitter i gömslet. Den chansen har minskat betydligt sedan uppförande av en observationsplats uppe på en vall i anslutning till våtmarken.  Här står man helt öppet. Vilket säkert en del fåglar har anpassat sig till medans andra inte har gjort det och kommer heller aldrig att göra det. I mina ögon hade den här observationsplatsen gärna tagits bort helt. Det hade varit mycket bättre om en observationsplats uppförts på den sidan där fågeltornet ligger och inte i närheten av ett gömsle. Förstår inte hur man tänkt här.

#2

Vigg

#3

Skrattmås

#4

Skrattmås

#5

Årta

Trönninge ängar är de platser man under våren har chans att se årta. Här är det en hane som visar sig. En av Sveriges vackraste andfåglar i mitt tycke. Avståndet är rätt långt och bilden är ganska så beskuren. Före observationsplatsen uppförande var det inte ovanligt att denna lite skygga fågel kom ganska nära gömslet om man höll sig stilla och tyst. Vilket inte alltid är fallet. Många kryssare sliter upp luckorna i gömslet, sticker ut huvudet och konstaterar högt att här var ju inget särskilt, bara en rödbena. Rödbenan som jag kanske suttit den senaste timmen och väntat på att den ska komma lite närmare, ställa sig på kompositionmässigt tilltalande plats. Den tar givetvis till vingarna och lär inte återkomma i det första taget.

#6s

Grågås

#7

Sothöna

Sothönor finns det en del hel på ängarna och de går oftast inte att missa emedan de i många fall har synnerligen kort stubin.

#8

Sothöna

#9

Grågås

Grågässen har fått sina dunungar. Dunens färg gör att de smälter hyfsat väl in i blandningen av av nytt gräs och fjolårsgräs.

#10

Årta, skedand, grågås, vigg

Årthanen visade sig ha en kompis. Och i bakgrunden syns en skedandshane. 

#11

Mindre strandpipare

Den mindre strandpiparen med sin omisskännliga gula orbitalring runt ögat är en ofta sedd vadare vid ängarna och den häckar även där.

#12

Grågås

#13

Skrattmåskolonin ser ut att ha ökat sedan mitt senaste besök och det är positivt. En skrattmåskoloni innebär fler ögon som håller utkik efter predatorer och ger därmed och andra arter en större chans att föda upp sina ungar.

#14

Smådopping

Smådoppingen häckar på ängarna och det är oftast goda möjligheter att kunna fotografera dem. 

#15

Smådopping

Särskilt den här gången då de gärna höll till och fiskade i den gröna algsörjan framför gömslet. Och att ingen kryssare kom och skrämde bort dem.

#16

Skrattmås

Som sagt det är inte de spektakulära arter som lockar utan det är möjligheten att kunna få uppleva ett beteende som är kryddan för mig när jag försöker mig att på att fotografera fåglar. 

#17

Skrattmås

#18

Skrattmås

#19

Skrattmås

#20

Drillsnäppa.

Det här var den utdelning jag fick efter suttit sex timmar i gömslet och likt John Lennon utbrister efter att ha spelat "Helter Skelter" skulle jag i en modifierad tappning utbrista - "I got blisters on my..."

TheInvisibleJackal

Det var ett tag sedan jag...

Mindre strandpipare

Det är alltmer sällan jag besöker Trönninge ängar nu för tiden. De ändringar som gjorts vid ängarna sedan det fick naturreservatsstatus tilltalar mig inte som fotograf. Ängarna som förr var en plats för såväl fotografer som fågelskådare är numera primärt ett ställe att skåda fågel. Det är som till fromma för den ena gruppen (skådarna) är det inte för den andra. 

#2

Ung rödbena

Gömslet på ängarna är dock fortfarande ett av de bästa vad gäller att kunna sitta dold. Sedan är det en annan sak att skådare slänger upp luckorna och skrämmer bort det mesta från gömslets omedelbara närhet. Det bästa är att vara där någon sällsynthet huserar någon annanstans för då flockas skådarna likt flugor kring en lort där istället.

Det här tillfället var ett sådant; tror jag är det kanske bäst att tillägga. Jag hade i varje fall hela gömslet för mig själv, vilket är perfekt. Då kan jag dra upp 1-2 luckor, sätta mig tyst och vänta.

Det var inte speciellt mycket som rörde sig. Lite skrattmåsar, några grågäss. Ett par brushanar som flög förbi och landade en bit bort. För långt för att det skulle löna sig att försöka fota dem. Lite bläsänder, krickor, gräsänder och skedänder. Och så några vadare. En mindre strandpipare spatserade i leran när jag kom. Längre bort födosökte några skärfläckor. Rödbenor flöjtade. 

#3

Ung rödbena

En ung rödbena gick runt i starren utanför gömslet. Snappade åt sig insekter och annat.

#4

Ung rödbena

#5

Ömma moder rödbena eller fader.

På en sten i närheten höll den vuxna fågeln ett vakande öga över sin telnings förehavanden.

#6

Rödbena

Blicken vändes än hit än dit.

#7

Ung rödbena

#8

Ung rödbena

Det visade sig efter en stund att det var två unga rödbenor på plats. 

#9

Rödbena

Den vuxna fågelns vaksamhet släppte inte för en sekund.

#10

Rödbena

"Jag blundade bara lite. Det är ett svårt filosofiskt problem som upptagit mig en del. Frågan om människans brist på flygförmåga."

#11

Ung rödbena

#12

Hona, gräsand

Att klia sig utan ha några händer till hjälp är en smula omaka, särskilt då det kliar på svårnådda ställen.

#13

Ung grågås

Det var överlag rätt mycket ynglingar vid ängarna den här kvällen.

#14

Ung sädesärla

En del tog tillvaron med ro.

#15

Ung skrattmås

Medan annan vingburen ungdom flög runt och upplät sina stämmor bäst de kunde.

#16

Sävsparv

Efter några timmar tackade jag för mig och vinkade adjö till sävsparven i vassen utanför.

TheInvisibleJackal

Ängarna

Detta är mitt första inlägg på ett tag. Jag har snart varit sjukskriven i två veckor. Fick influensa och låg med hög feber, frossa och värk i leder i nästan en vecka. Har så sakteliga börjat återhämta mig och ska jobba igen på måndag är tanken. Jag kan inte minnas när jag var så kass senast. Jag har inte mäktat med att varken läsa eller Netflixa än mindre att vara på FS. Fick Jonas Classons fina bok om lappugglor bara någon dag före influensan bröt ut. Har bara orkat bläddra lite i den.

Förr om åren kunde jag nästan känna hur det ibland kunde värka i kroppen av längtan att få sitta i gömslet vid Trönninge ängar. Nu vet jag inte riktigt vad jag känner. Nostalgi? Vemod över en svunnen tid som inte kommer åter? Kanske det. Jag spenderar allt mindre tid vid ängarna och min längtan dit har falnat. Ändå tog jag mig dit än en gång. Vad för förhoppningar jag närde minns jag inte längre. Jag satte mig således i gömslet utan några större förväntningar.

#2

#3

De honfärgade brushanarna jag sett tidigare i höst var kvar såg det ut som.

#4

#5

En brun kärrhök uppenbarade sig och fick lite fart på änder och brushanar en stund.

#6

#7

Starrmosaikslända.

#8

Grönbena.

#9

Plötsligt fångar mitt öga en rörelse vid starren nedanför gömslet. En gulära pickar runt där efter något ätbart.

#10

Första gången jag fotade gulärla för snart sju år sedan upplevde jag en euforisk stämning. Jag kan inte säga att samma känslor infinner sig denna gång. Gulärlor tillhör förvisso alltjämt en av favoriterna. Det är inte arten i sig som dämpar mina glädjeyttringar snarare är det platsen såsom den har blivit. Att sitta i gömslet innebär inte längre att ängarna ligger öppen framför objektivet snarare är det så att det har skett en förskjutning av var de olika fåglarna väljer att rasta. De högra delen ängarna sett från gömslet ter sig  allt tommare. Från den vänstra delen syns fåglar, men de har börjat dra sig allt längre bort. Ut till de öar som skapats och andra platser. Vad är det som har skett? En tydlig förändring som skett är den plattform som anlagts på vallen som löper fram till gömslet. Tidigare var det praxis att inte gå upp på vallen för att inte störa fågellivet. Nu kan kryssarna ogenerat klampa upp till denna nya plattformen och leta nya kryss. Och inte bara det, gången upp är så pass bred att den inte utgör något större hinder att ta sig upp och ha barnkalas eller varför inte grilla lite. Under tiden flyr fåglarna. Vad gör väl det? Ett kryss är ett kryss även om det flyger bort.

#11

Det blev lite gnälligt det här inlägget. Det beror säkert på den besvikelse jag känner över ängarnas utveckling. Den stora frågan är dock om jag kommer att även i fortsättningen att besöka ängarna. Jag vet ärligt talat inte. Troligtvis men inte alls så ofta längre. Det blir nog inget mer besök i år i alla fall.

TheInvisibleJackal

Hägerbonanza

Augusti vid ängarna brukar betyda besök av sträckande vadare. Stora flockar med honfärgade brushanar rastar gärna här, men även andra vadare. I flocken av brushanar ovan syns överst i högra hörnet de isländska rödspovarna som har valt att stanna till några dagar vid Trönninge ängar den här tiden.

#2

Vadarflockar är alltid trevliga att fotografera. Deras ofta mycket synkrona flykt är som en dans över spegelblanka golv.  En lufthavets balett.

#3

Vadare i all ära, men jag hade tagit mig till ängarna den här morgonen för att det tidigare i veckan har hållit till fem stycken ägretthägrar på området. Och med lite tur  kunde kanske någon av dem vara kvar. Till en början är endast deras grå kusiner på plats, men så kommer en ägrett inflygande för landning.

#4

#5

Och landar skapligt nära.

#6

Strax kommer en till, som går ner lite längre bort.

#7

För där finns kompisarna.

#8

Eller om det är det bästa fiskestället. Trångt är det i vilket fall om saligheten.

#9

En havsörn kommer insvepande och sätter lite fart på flygmuskelaturen hos en annan bevingad gäst på ängarna.

#10

Fast istället för att sätta klorna i något går örnen ner för landning i gräset på andra sidan den öppna vattenspegling. Sitter där ett tag och blänger innan den stiger väders igen.

#11

Den isländska rödspoven fortsätter att lägga näbben i blöt.

#12

liksom brushanarna.

#13

#14

Även en grönbena vågar sig fram igen.

#15

TheInvisibleJackal