Till solens och vindarnas Ö än en gång.
Efter att fått lite blodad tand av att fota backsipporna i Grevie backar sa jag till min fru att det finns ytterligare en hårig sippa - fältsippan. När blommar den frågade hon. Den blommar nu sa jag. Var? På Öland. Vi sticker dit. Sagt och gjort. Vi bokade en boende som vi haft en gång tidigare. Det ligger perfekt i förhållande till de örtersrika markerna på Öland. Efter jobben på fredagen körde vi de ca 25 milen till vår favoritö ännu en vårhelg.
I en bok över botaniska sevärdheter för Öland hade jag läst att Gårdby Sandhed var en säker plats att kunna få se fältsippor. Jag kan inte säga att vi steg upp med tuppen, men det nya dygnet gnuggade alltjämt sömnen ur ögonen när vi satte oss i bilen. Det tog inte lång tid för oss att köra till Gårdby Sandhed. Vi hittade en plats att parkera och steg ur. Samlade ihop vår packning och steg förväntansfulla ut i den öländska naturmorgonen. Det första som möte mitt öga var en solitär tall ståendes ut på heden. Det var oundvikligt att jag skulle ta en bild på den. Frågan som dock uppstod sedan var åt vilket håll vi skulle gå för att få se fältsippor. Svaret kom snabbt. Bara två meter från bilen såg jag den första fältsippan och sedan ytterligare en och ännu en. De hade inte synts förrän nu när ljuset föll på dem. De var mindre och spädare än backsipporna. På håll kunde vi se allt fler. Vi bestämde oss för att gå sakta söderut på en liten grusväg som fortsatte utmed sandheden. Med jämna mellanrum fanns det stättor att ta sig över och ut på heden.
#2
Efter ett tag tyckte vi att här blir det bra. Vid den här stättan kliver vi över och in på sandheden. Mängden fältsippor blev bara större allt längre vi gick på grusvägen. Att försöka fånga mängden på bilden är inte det lättaste. Det måste snarare upplevas. Precis som när jag fotograferade backsipporna var det enskilda sippor eller grupper av sippor jag letade efter. Sippor som jag tyckte hade karaktär eller på vilket ljuset i visst läge föll intressant.
#3
Som jag säkert nämnt tidigare äger jag inget renodlar makroobjektiv utan fotograferar s k närbilder på växter och annat med min 100-400:a. Närgränsen på detta objektiv ligger under metern, vilket gör att det i fullt inzoomat läge närapå är som ett makro. Det blir i varje fullt möjligt att ta närbilder i den utsträckningen att jag känner mig till freds. Oftast tar jag fler bilder på olika brännvidder och börjar därför många gånger med just kanske 100mm för att sedan zooma in till brännvidder som jag tror och tycker passar motivet. För att förhindra skakningar och annat som kan ge upphov till rörelseoskärpa fotograferar jag med stativ och trådutlösare. Stativet sätter jag i spagatläge, vilket ofta blir för mig tillräckligt lågt. Inget av mina stativ har mittpelare kan påpekas. Precis som alla andra inställningar fokuserar jag manuellt. Tycker att jag har mer kontroll då när jag fotograferar blommor. Även om jag ibland tycker att mina ögon spelar mig ett spratt.
Bilden ovan var den andra bilden jag tog på fältsippor den här morgonen. Det brukliga är att först tar man de säkra bilderna, de artdokumentära bilderna och sedan kan man släppa loss och experimentera lite. Fast när jag i sökaren såg den här bilden tänkte jag - "åt fanders med artdokumentationen, den här bilden gillar jag, jag tar den."
#4
#5
Fältsippan blev ganska omgående en favorit av den håriga sipporna jag fotograferat den här våren. Mycket beroende på att ingen blomma tycktes den andra lik. Spröten eller vad nu man kan kalla det såg olika ut från blomma till blomma. Det gav blommorna inte bara spännande och intressanta karaktärer utan gjorde dem även till enskilda individer.
#6
#7
Det händer ibland att jag ser något mer än bara några blommor tillsammans. I den här bilden ser jag i de tre blommorna bilden av en familj, där ett barn just håller att förmedla något till en av sina föräldrar. En önskan, en begäran om uppmärksamhet eller en undran om något.
#8
#9
#10
I en sandgrop hittade jag de här tre fältsipporna. Jag kröp ner till dem och gjorde mig så platt jag förmådde.
#11
#12
Bäst jag låg där i sanden kom det en humla och avla visit hos fältsippan.
#13
#14
Jag tackade den solitären tallen för dess marker med alla fina fältsippor. Det hade varit en mycket trevlig morgon i deras sällskap.
TheInvisibleJackal
Det var antagligen mer på Öland än fältsippor du fotograferade, hoppas på mera 😊
Vi stannade två nätter så det blev lite fler ställen. Vi besökte framförallt nya ställen för oss.
Skillnaden mellan fältsippan och backsippan är främst att själva blomman är betydligt mindre och att de här spröten eller vad de nu kan heta finns så säga under blomman hos backsippan och ser i princip lika ut på alla backsippor. Hos fältsippan höjer de här spröten sig över blomman och bildar nästan som indianfjäderbuskar av olika utformning.
Inget är bestämt för vår del nästa vår vad gäller Öland, kanske ses vi ön någonstans.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena
Ja, det är en ynnest att kunna dela intresse.
Hälsningar Jörgen