Öland V - bron

Jag har flera gånger velat köra till Ölandsbrons brofäste och fotografera bron, men hitintills hade det inte blivit av. Vi har antingen varit trötta och velat kör hem direkt eller missat avfarten av olika anledningar, men nu så svängde vi av. Vi hade gett oss tusan på att den här gången ska vi minsann ta oss till brofästet. Och precis som med våradonisarna lyckades vi hitta ta fram. Fast att hitta till brofästet var bra mycket enklare. Det var gediget skyltat. Så gediget att egentligen skulle det bara vara ett unisont hjärnsläpp som skulle få oss missa det här gången.

#2

Nu var vi här. Och ja, det kändes lite konstigt. Jag vill inte säga antiklimax för det var det inte. Kanske var det insikten om att det var ett avsked. En insikt om att än gång lämnar vi en de platser på den här planeten som jag definierar som paradis. Olikt Adam och Eva ( orkidéernas namne) hade vi inte blivit utdrivna. Vi hade självmant kört över bron för att ta oss hemåt igen. Till jobb och vardag. Ansvarstagande tror jag man kallar det. Eller det som spräcker drömmar.

#3

Ja, här stod jag alltså nu fotograferade. Från början hade jag tänkt att ta fram stativet, leka med något filter. Söka efter kompositionen men stort K. I slutändan blev det att under tiden som jag tuggade i mig en macka tog jag lite bilder.

#4

#5

#6

#7

#8

Färdigt! Jag stoppade ner kameran i ryggsäcken. Hoppade i min i bilen och sa till min fru:

"Hit it, babe!"

Till tonerna av Mountains - Mississippi Queen, drog vi i väg i ett dammoln.  Mot hem och katter.

TheInvisibleJackal

Öland XVIII - Mot Himmelsberga

Nöjda efter morgonens återbesök vid Borgs ängar uppstod frågan vad vi skulle hitta på att göra härnäst. Vi hade en liten lista, men de återstående målen gjorde sig troligen bäst om morgonen. Jag kollade på Artportalen om de kunde finnas någon annan orkidé att åka och leta upp. Det gjorde det. Skogskniprot. Det var inte mer än ett par mil bort. Glada i hågen ställde vi kosan mot den nya orkidé. Vi hittade ganska snart till själva platsen där den hade setts, men vi kunde inte finna själva växten. Vi travande runt i en tallskog ett tag utan se minsta skymt. Vi gick sakta och försiktigt runt och spanande ömsom hit än dit. På håll skulle vi ha kunnat tas för två storkar spanande efter grodor eller annat smått och gott. Jag kollade angivelserna i artportalen. Vi var rätt plats. Det var helt klart. Dock ingen skogskniprot. Vi bestämde oss för att ge upp och återvända till bilen. Då fick jag syn på några små gröna blad, som jag misstänkte kunde vara något. Det var skogskniproten. Den hade inte kommit upp mer än så. Inte undra på att den var så svår att hitta. Det blev inga bilder. Det var liksom ingen större idé. 

Tiden hade börjat närma sig lunchdags och värmen hade börjat stiga. Vi närde ingen större längtan att dela vår om än ock så enkla lunch med allehanda flugor, mygg, bromsar och annat trevligt som önskade dela vår lunch och även ta en smak bit av vår lekamen. Därför beslutade vi att försöka ta oss  ner någonstans längs kusten och hitta något ställe som passade bättre. Nu kommer jag inte ihåg exakt vad vi körde ner, men jag skulle tro att det var vid Norra Sandby eller någonstans däromkring. Vi intog lunchen där i lugn och ro. Jag valde att efter det att gå runt på stranden efteråt och fotografera de uppbrutna kalkstenshällar som stack ut i vattnet.

#3

#4

#5

#6

Eftermiddagen blev spontan och vi tog händelserna som de kom.

#7

Min fru var intresserad av att försöka besöka något av alla de krukmakerier vi sett här och var längs vägarna.

#8

Vi hade parkerat vid kyrkan och eftersom vi ändå var där passade vi på att besöka den.

#9

Portar av alla de slag fascinerar mig.

#10

#11

Efter besöket i såväl kyrka som krukmakeri hade temperaturen stiget ytterligare något och längtan efter glass hade ökat. Inte långt därifrån låg Himmelsberga. Vi hade besökt det en gång tidigare för nästan 30 år sedan och tänkte att det kunde vara trevligt att se vad som har hänt de här åren och dessutom fanns det säkert möjlighet till att både glass och fika.

#12

Att vandra runt på Himmelsberga är trivsamt. Man lockas liksom till att ta det lite lugnare av bara miljön i sig.

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

Glass hade vi hittat redan när vi anlände och nu hade vi fika i tankarna. Bland det första vi uppmärksammade när vi kom var att en av byggnaderna hyste ett café. Det fanns gott om platser som lockade att sitta ner en stund vid.

#20

Ganska snabbt fastnade vi för den här platsen.

#21

Efter Himmelsberga begav vi oss hemåt via Ismantorp. Vad kan jag säga. Då jag inte är arkeologiskt bevandrad i någon större bemärkelse var det inte direkt någon upphetsande upplevelse. I mångt och mycket var en slags deja vu av de gånger man i skolan stått vid hög med stenar, en jordhög eller något annat lika svårt att omvandla till mänskligt leverne samtidigt som en grånad farbror med saklig ömhet i rösten förmedlade högens historia som om han själv vore barnfödd på platsen.

TheInvisibleJackal

Öland XIII - land och stad

Det hade blivit lite väl mycket sittande i bilen den här dagen och vi kände att vi ville röra lite på oss. Komma ut i naturen och känna vinden rufsa runt en i håret. Tyvärr är det inte lika lätt och smidigt att cykla stilla och ostört i den södra delen av Öland. Till den största delen handlar det om att cykla längs en i princip obefintligt vägren samtidigt som medlemmarna i SFK (Svenska FartdåreKlubben) är ute och prövar sina gaspedaler. 

Vi slog ihop våra kloka huvuden och valde en sträcka som förhoppningsvis inte var befolkad med adepter till Björn Waldegård. En sträcka som skulle mynna ut i det sköna Degerhamn. Orten det sjungs om i både schlager och visa.

#2

Himlen hade något dramatiskt över sig 

#3

som gjorde att vi parkerade våra cyklar, hängde av oss ryggsäckar och plockade fram kameror. Någonstans bortom horisonten låg Degerhamn.

#4

I Degerhamn tog vi oss en närmare titt på Brukshotellet. 

#5

Det såg ut att ha sett sina stora dagar. Nu vet i tusan om det ens ville ha gäster så effektivt som uppfarten till entrén var spärrad.

#6

Ur vår packning plockade vi fram lite smått och gott. Det var ju ändå midsommarafton. Vågorna kluckade romantiskt mot klipporna, även om utsikten kunde varit något mer intagande. Man kan dock inte få allt.

#7

Den lilla fyren i Degerhamn var rejält stängd. Istället fick det bli lite fotograferande i de inte fullt så natursköna omgivningarna.

#8

#9

#10

#11

Jag tyar icke mer kvad min äkta hälft. Vi tog därför och cyklade snabbt ut ur Degerhamn en gång för alla.

#12

På tillbakavägen såg vi några intressanta sädesfält med råg och vallmo. Där stannade vi till en stund djupt fascinerade av säden. Tills vi fortsatte färden. Ofantligt sugna på något gott bröd.

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal

Stockholm. Detalj.

TheInvisibleJackal