Galtabäck

Jag tror att jag har varit vid Galtabäck högst en gång tidigare. Att valet föll på Galtabäck på den här gången var mest att vi under få hemfärd från midsommarfirandet i Göteborg kom att köra andra vägar hem än E6:an. I höjd med Galtabäck infann sig ett visst fikasug och eftersom det verkade en lämplig plats stannade vi till. Ungefär lite som gråtruten i bilden ovan. Platsen befanns vara lämplig.

#2

Bak vassruggen gömde där sig ett fågeltorn.

#3

Ett torn bevakat av en större mängd kor.

#4

Det gick ta sig upp i tornet medelst en liten grusad stig. Inte en enda ko behövde konfronteras, vilket alltid är trevligt. 

#5

Mellan stolpar, spjälor och ribbor kunde korna betraktas säkert och tryggt.

#6

Uppifrån tornet sedan tedde de sig sedan nästan löjligt små. Till och med mitt korädda jag kunde morska upp sig.

TheInvisibleJackal

Gött ös!

En dimmig morgon i oktober förra året anlände vi till Tingsryd. Vi hade ställt färden dit emedan vi hade hört att Börjes marknad där var något alldeles extra. 

Först undrade vi vad som var meningen med kravallstaketet. Publiken såg lugn och städad ut.

#2

Inte heller den ditresta underhållningen såg ut att uppmuntra till upplopp och våldsamheter.

#3

När så två stora stadiga oxar ledes ut för att visas upp förstod vi syftet med kravallstaketet.

#4

Det var kraftfulla djur som såg ut att behöva ett fast och kraftigt handlag för att förmås att göra det som önskades.

#5

Genom att leda oxarna runt någon slags anordning kunde man med deras hjälp begagna sig av någon typ av tröskverk.

#6

Efter några kämpiga varv leddes oxarna tillbaka till sin kätte. Vi tog en titt på resten av marknaden som inte resulterade i mer än att jag inhandlade fem burkar lokalproducerad honung. Jag är mycket svag för honung och brukar försöka köpa lokalproducerad honung när tillfälle bjuds och här var det inte bara tillfälle utan även ett bra erbjudande.

TheInvisibleJackal

Hovar i sanden

För ett tag sedan skrev jag om när fotoklubben var och fotograferade vallhundar som vallade får. Känns som en evighet sedan nu  så här i slutet av året. Det var en mycket trevlig upplevelse som alla deltagarna tyckte att det var det roligaste de varit med om på länge. När så en förfrågan kom om fotoklubben skulle vara intresserade av att fotografera några medlemmar ur en fältrittklubb, när de red på en strandremsa norr om stan, var gensvaret stort. Jag kan inte säga hur många som dök upp, hågade att än gång ge sig i kast med actionfoto. Den här gången med hästar och ryttare i sökaren. Det var fotografer utspridda lite här och var längs stranden. Alltifrån långa telezoomar till normalobjektiv användes. Helt beroende på vad var och en hade att tillgå i sina objektivarsenaler.

Det blev mycket bilder, väldigt mycket bilder den här kvällen. Jag tog över 600 bilder och även om givetvis inte alla blev något får jag ändå redan nu be om ursäkt för att det här inlägger innehåller mycket bilder. Jag tror att jag aldrig har haft så svårt att välja bort bilder. Att det blev så många bilder beror nog mycket på den glädje som strålande från dessa unga ryttare när de ohämmat kunde göra något av det bästa som de vet. Bilderna är ifrån början av september. 

#2

Både vi och ryttarna tyckte att det kunde bli fina situationer när de red i vattnet längs stranden.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Vattnet sprutande om ekipagen och det var  stor glädje hos dessa unga ryttare.

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

Även om det gäller att hålla tungan rätt i mun var det svårt att låta bli i att inte rida vattnet.

#21

#22

#23

Alla hästar var dock inte helt pigga på att doppa hovarna.

#24

#25

#26

#27

#28

#29

#30

Att spränga fram i full galopp måste vara en fantastisk känsla.

#31

#32

#33

#34

#35

#36

#37

#38

#39

#40

#41

#42

#43

#44

#45

#46

#47

TheInvisibleJackal

Får... får... får...jag lov att...

Som en av de första punkterna på Fotoklubbens höstprogram stod fårvallning. Inte då av klubbens medlemmar utan av pälsklädda fyrfotingar. Upptakten till att det kom sig att vi var iväg och fotade fårvallning var att  klubben i slutet av maj var hos en hundklubb och fotograferade hundar. De som som var med där tyckte att det var fantastiskt roligt att fotografera hundarna eftersom det blev mycket action. Jag var själv inte med eftersom jag tyckte att det inte speciellt upphetsande att fotografera några jyckar och andra knähundar. Jag har dock fått bita i det sura äpplet över min förutfattade mening. 

Vid det här tillfället var det en man som hade med sig en bordercollie och han kände till några som ägnade sig åt fårvallning med just bordercollies. Klubben kunde få möjlighet att komma och fotografera vid ett av deras träningstillfällen innan SM i vallning om vi var intresserade, och det var vi verkligen.

Jag minns inte hur många som var med och fotade vallningen, men det var mer än på bra länge. Jag går in i min egen lilla bubbla vid sådana här fototillfällen och ser inte mycket annat än fotoobjekten. Fast det kunde ha slutat med fiasko för precis när vi skulle börja satte det igång att hällregna. Vi väntade ut regnet någon halvtimme i våra bilar och senare framåt kvällen lättade till och med molnen och solen behagade skina en smula.

Det var fantastiskt roligt att se hur ägarna med olika kommandon fick hundarna att göra än si, än så. Och hundarna tyckte detta var rasande kul. Vad fåren tyckte var inte lika lätt att utläsa, men jag fick känslan av att de delvis var lite blasé, lite irriterade och lite förvånade i en lagom mix. Hursomhelst hade nog hundarna det roligare än fåren.

Det blev en hel del bilder på både hundar och får. Fåren hade ofta helt underbara minspel.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

TheInvisibleJackal

Öland XVI - beauty and the beast

Efter att ha sett tullkvarnen i Näsby kände vi att kvällen ännu var ung och ljuset alltjämt behagligt. Jag brukade under många rapportera de fåglar jag såg på Artportalen.se. Jag fick en ingivelse att se efter om det var möjligt att se rapporter om växter också. Det gick det. Där hittade jag en rapport om purpurkniprot. Den växte på alvaret nära en plats där vi varit tidigare i veckan och dessutom inte speciellt långt ifrån där vi just då befann oss. Jag satte igång vägbeskrivningen och så körde vi iväg. 

Vi hittade en plats att parkera bilen utan att den skulle vara i vägen. Med telefonens gps letade vi oss fram till växtplatsen. De sista 50-tal metrarna tog vi oss fram ganska så försiktigt, för vi ville inte av misstag råka trampa ner någon av växterna. Det var tur att vi närmade oss sakta. För när vi väl lokaliserat dem visade det sig att det inte var speciellt stora och det fanns blad här och var som skvallrade om att fler var på gång. En del hade börjat slå ut, men det var mycket knopp. 

Det var en mycket speciell känsla att kunna hitta den här lilla fina orkidéen ute på alvaret.

#2

Purpurkniprot.

#3

Purpurkniprot.

#4

Purpurkniprot.

Här kan man se se fler bestånd är på gång att växa upp. Jämför man med grästuvorna i bakgrunden förstår man de är ganska små och lätta att missa.

#5

En snäcka höll till också där ute. 

#6

Som tur var fanns det inga kor ute bland purpurkniproten. Troligen för att det är en känd växtplats och man vill inte riskera att de blir uppätna av de här krabaterna.

Dessa hittade vi däremot vid parkering invid Möckelmossen. Vi hade stannat till där för att ta lite kvällsfika.

#7

Plötsligt kom det kor från alla håll och kanter.

#8

Det visade sig att de var ute efter att släcka törsten. Öland och alvaret är tämligen torrt. De få vattenpölarna som finns är eftertraktade. Precis invid parkeringen fanns det en liten vattenansamling. Det var den korna var ute efter. Att ha dem så här med ett stängsel emellan tycker till och med jag kan vara trivsamt.

#9

#10

#11

"Jag har hört att du är lite rädd för kor."

#12

"BUU!"

#13

På andra sidan vägen låg de ett stort svart djur som på håll likande en stor svart klippa. Ett par holländare uppmärksammade oss på dess existens.

"Have you seen the big black cow out there?"

Jag tittade ut mot hållet de pekade. 

"That's a big one. Are sure it's not a bull?"

"Yes, it has no..." gör en gest kring sitt huvudet.

"...no horns"

"Yes, it has no horns. It must be a very large cow."

Holländarna åkte vidare efter ett tag. Vi stod kvar och tittade på det stora djuret, som jag var tämligen övertygad om att det var en tjur som man kapat hornen på. 

#14

Till sist reste det på sig avslöjade sin könstillhörighet.

#15

Tjuren vände sig om och började med kraft skrapa med klövarna i den tunna jorden så det att dammade om det. Nu snart få vi snart se på äkta tjurrusning var jag övertygad om. Jag höll sökaren stadigt fäst på tjuren och tänkte att här gäller det att vara beredd.

#16

#17

#18

När tjuren var nöjd med krafsande i jorden. Stod den stilla en stund och bligade år vårt håll för att strax därpå lägga sig i ungefär samma ställning som tidigare. Dagens motionspass var tydligen över.  Den kände aldrig något behov av att komma närmare.

#19

Inte som den här sädesärlan i alla fall.

TheInvisibleJackal