I gröngräset...

Så här när årets slut är skönjbart, har jag börjat gå igenom vilka bilder det blev i år. En del minns jag rätt väl. Andra har jag glömt och åter andra har jag på något sätt missat. Vissa perioder är jag mer aktiv i mitt fotograferande. Mycket beroende på att det under en tämligen kort period på året händer det rätt mycket i naturen.

I maj var jag ute och körde sakta, sakta på vägarna runt trakterna kring Esmared i Halland. Jag hade varit där tidigare och haft stor tur med älg. Jag närde således förhoppningar om fler bilder på älg. Nu blev inga älgbilder den här gången utan istället blev det rådjur.

#2

Rådjur är vaksamma

#3

och snara att till ta till flykten,

#4

men är samtidigt lite nyfikna på vem det är som är i deras marker med konstiga makapärer i synen.

#5

Jag visste att det fanns vildsvin i området. Jag hade noterat det låga stängslet som fanns vid många av fälten, men eftersom jag också vet att de är tämligen skygga av sig har jag inte heller närt något större tanke åt dem. I en liten öppning mellan en del buskar och träd såg jag först något som jag uppfattade som stenar på avstånd, men jag tyckte att en av dem rörde sig. Jag backade tillbaka till öppningen. Kollade med kikaren. Jodå, det var vildsvin. Två stycken vuxna individer och tre kultingar. Avståndet var rätt långt och jag spanade efter om det fanns något sätt att försöka ta sig lite närmare. Det gick en liten grusväg till vänster om fältet där vildsvinen höll hus. Kruxet var att därifrån hade jag ingen chans att se dem eftersom de befann sig i en liten svacka på fältet. 

#6

Istället för vildsvinsbilder blev lite fler rådjursbilder.

#7

Jag stannade bara helt kort. Bilen var rätt dold bakom träden, men jag ville inte oroa henne alltför mycket. Jag tog två bilder och körde sakta därifrån.

TheInvisibleJackal

Morups tånge

I våras bestämde min fru och jag mig för att åka till Morups Tånge någon mil norr om Falkenberg. Jag har varit vid Morup vid åtskilliga tillfällen som f d fågelskådare, men nu skulle jag åka dit och se med helt andra ögon. Det kändes spännande och lite ovant. Åka till Morup utan kikare. Jag brukar visserligen oftast ha med mig handkikaren, men nu lämnade jag även den hemma. Tuben vet jag inte när jag hade med mig sist.

Det var en otroligt vacker eftermiddag i slutet av maj. Det var i princip vindstilla vilket inte händer alltför ofta vid Morup.

Det blev en del bilder, dock inga på några fåglar. 

#2

En gammal stock fånge mitt intresse ganska tidigt. Och jag beslutade mig för att se hur man skulle kunna använda den.

#3

Nu var det inte bara trästockar och fyrar som lockade utan det visade sig även att det fanns en del vilt att fotografera i Morup. Inget storvilt dock utan vilt av en mindre karaktär, men lika fascinerande.

#4

#5

#6

Det var riktigt roliga att fotografera dessa små kaniner som sprang upp och ner i sina bohålor ideligen. Tyvärr var det inte så lätt alla gånger utan telet att kunna komma tillräckligt nära utan att störa. En tanke föddes dock om att återvända med telet och lägga sig någonstans och ägna några timmar åt att fota kaninerna. Ibland rinner tiden iväg fortare än vad man anar, så den tanken ser det ut som att jag får försöka realisera nästa vår istället. Något att se framemot.

Till Morup har jag återvänt vid ett par tillfällen till under sommaren. Mer om det framöver.

TheInvisibleJackal

Fördelen med att fota träd...

Fördelen med att fota träd är de inte är så lättskrämda och springer iväg. I förra inlägget skrev jag om ån Assman i Gårdshults naturreservat. På vägen tillbaka till bilen ifrån det lilla vattenfallet fotograferade jag en del träd. Det har blivit en del trädfoton under de senaste åren. Jag gillar träd. Har alltid gjort. Det är lätt att bli överväldigad av en stor gammal ek.

Hur ska man fotografera ett träd brukar jag fundera på. En del ger sig självt att det där solitära trädet gör sig bäst i helbild med krona och allt. Hos andra träd är det stammen eller grenverket som drar till sig min blick. Ibland är det trädets växtplats. Jag har redan i en del andra inlägg lagt ut bilder på träd och det kommer garanterar mer bilder på träd vad det lider framöver.

Det är lite lustigt hur ens fotografiska resa ser ut. Jag började fotografera för fem år sedan för att jag vill dokumentera de fåglar jag såg som fågelskådare. Särskilt då med flyktbilder på fåglar. Då rörde det sig ofta om slutartider mellan 1/800 s upptill 1/4000 s beroende på vilken art. Snabba beslut hela tiden, men nu har fotograferandet växlat ned betydligt i tempo. Visst, jag fotar alltjämt fåglar emellanåt, men inga flyktbilder. Om det inte händer något spännande och det finns en intressant bakgrund. Tiden med rena flyktbilder är förbi. De är tämligen intetsägande faktiskt. Jag tror att alla dessa bilder på flygande fåglar som jag tog i början av mitt fotograferande mer har varit ett slags bevis, ett kvitto för mig själv att "yes", jag kan fotografera snabbt flygande fåglar, men nu efteråt säger bilder mig inget mer än det var den eller den arten, men inget mer. 

När jag fotograferar träd är det mer känslor inblandade. Ofta också något som närmast skulle kunna beskrivas som vördnad. Minnet är också inblandat när det gäller t ex hur löven prasslar i vinden, om det är någon vind att tala om. Jag har lagt märke till att olika träds löv prasslar olika i vinden beroende var trädet växer, hur formen på dess löv är beskaffade. Träden böljar av spröda toner. Det är som en finstämd musik som man måste var helt stilla med sitt väsen för att höra och beröras av. Den kräver hängivenhet och koncentration. Att blunda hjälper mycket. Då kommer även lukterna fram.

Det är lätt att fotografera den stora, det egenartade trädet, men hur är det med "genomsnittsträdet"? Finns det ens ett sådant? Är inte alla träd unika på sitt sätt? 

Här är bilder på några olika träd i Gårdshult naturreservat.

#2

Bild 3 - 5 är på samma träd fast ur olika vinklar. Om jag kan och har möjlighet försöker jag se och fotografera ett träd ur olika vinklar för att ibland är inte den första vinkeln den mest talande. Ibland är det summan av vinklarna som är det väsentliga, som säger något trädet.

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Under lång tid

Jag har under året börjat med att ta bilder med längre exponeringstider. Ett av de motivområden jag då kommit att rikta kameran emot är vatten. Vatten är tacksamt, särskilt när det rinner fram bland lite stenar och annat som formar dess väg genom landskapet. Jag tror inte att jag besökt så mycket olika vattendrag som i år för att försöka hitta bilder jag vill ta. Ett av de ställen jag hittat är Gårdshults naturreservat några mil sydost om Halmstad. Det är ett rätt omväxlande naturreserverat med både hagmarker och myrar, men det som drog sig min blick eller snarare kanske förhoppning när jag studerade en karta över området var ån Assman som rinner genom reservatet. Från parkeringen är det bara en kort bit att gå för att komma fram till Assman. 

Den här gången var det inte så mycket vatten som det förmodligen kan vara, så jag vågade mig på att kliva runt på lite stenar och klättra nerför en lite stenbrant för att ta mig till ett litet vattenfall, som man inte ser direkt utan mer anar att det skulle finnas där det är. Här några bilder jag tog på det här lilla vattenfallet.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Tillbaka till Hallandsåsen

Det finns några platser som jag gärna återvänder till lite då och då. Osbecks bokskogar på Hallandsåsen är ett av dessa ställen. Att kunna återvända till en plats har både sina fördelar och nackdelar. Fördelar är att om man kan återvända tillräckligt ofta får man möjligheten att fotografera i olika typer av ljus och tider på året. Nackdelen skulle kunna vara att man kan bli lite lätt hemmablind och fotograferar ett antal motiv för att de har fångat ens blick tidigare och ligger liksom inpräntade i minnet - "Det här var ett fint motiv." - och så letar man på något sätt undermedvetet efter dessa motiv för att ännu en gång ta en bild. Inget fel det, men man tappar lite skärpan och öppenhet för nya motiv.

Oftast väljer jag att gå samma slinga på åsen. Mycket berodde på att jag vet att här finns det motiv som tilltalar mig, men för att inte drabbas av hemmablindhet har jag den här gången valt att gå en slinga som jag sällan går för att på så sätt låsa upp hjärnan och försöka se nya motiv.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal