Trötthet och beundran
Det infinner sig en viss trötthet så fort jag läser om alla nya kameror och all fantastisk mjukvara som ständigt uppdateras.
Jag tänker på den kvällen min fru kom hem från Prag med en stor bok med bilderna från Sovjets invasion av Tjeckoslovakien 1968.
Bilder tagna av den då unge fotografen Josef Koudelka.
Boken är makalös, så enastående och närgången. Inte minst är den en uppvisning i teknisk briljant svartvit fotografi.
Och vad hade då Koudelka att tillgå?
Jo, en hopplöst gammal Exakta-kamera, en 28 mm optik och svartvit långfilmsfilm som han laddade i kassetter. En utrustning som mätt i dagens mått är som att jämföra en Grålle-traktor med en Tesla om du förstår liknelsen.
Jag drabbas inte av analog-nostalgi när jag ser Koudelkas bilder men av en djup beundran inför stor fotografi.
Stilla ser jag på mina två moderna digital-kameror med superoptik och undrar:
VAD VILL JAG egentligen med er?
Förutom ett och annat knäpp, som här innanför Damaskusporten i Al-Quds/Jerusalem.
./.
Och sen var han ju Koudelka! Det var nog det avgörande....
Allt gott/per-erik
Sista gången jag var nere i Prag med ungdomarna hade vi en träff med en av undertecknarna av Carta 77. Det var ett intressant möte. En slags mjuk kollision mellan två olika ungdomstider. (Det var svårt för våra ungdomar att förstå och leva sig in i ett Václavské Náměstí med ryska tanks och ryska styrkor på de mest oväntade ställen i staden. Och rädslan inte minst. Framför allt för angivarna, medlöparna.)
Vad gäller Koudelka får jag hålla till godo med "Gypsies" så länge. Det är också ruggigt bra foto. Och ouppnåeligt från ens egen horisont.
Ha det gott
/Gunnar S
Allt gott/per-erik
Den verkar finnas på Amazon.
/Gunnar S