DEN ANALOGA KÄNSLAN?
***
Ibland känner jag för att diskutera lite. Det är inte meningen att säga att nå´n har fel, eller att det inte finns nån skillnad (alls) mellan digitalt och analogt. Diskussionslusten kom fram när jag svarade på en annan blogg i förmiddags, då skrev jag så här:
"Ursäkta en avvikande mening. Säkert finns det en del skillnader mellan analogt och digitalt för vissa motiv och ljussituationer, men jag betvivlar att dom är så uppenbara för de flesta. Tex tror jag att det du kallar vasshet till stor del beror på bättre optik, i många fall väsentligt bättre optik än vad normala amatörfotografer hade för säg 50 år sen (och ändå mer för 100 år sen) plus att många idag efterskärper bilderna onödigt mycket. Jag tror också att det är så att den allmänna känslan vi får inför gamla analoga bilder till största delen beror just på att bilderna är gamla inte på att dom är analoga. Gamla bilder har stort egenvärde just för att dom är gamla, dom representerar bilder som inte går att ta idag eftersom den tiden, dom klädstilarna, den arkitekturen eller dom personerna helt enkelt inte finns längre. Och den känslan tror jag spiller över på att det var något alldeles extra med den filmen och den analoga metoden.
Observera nu att jag inte påstått att det inte finns skillnader, men dom är mindre än vi oftast tror och beror bla på att vi gärna utnyttjar den nya digitala teknikens alla möjligheter till skärpa och efterbehandling på ett sätt vi inte behöver göra om vi vill att det ska se ut som dom gamla bilderna Och som sagt, mest saknar vi nog dom gamla motiven/ Björn T"
*
Till det vill jag tillägga att för mig känns det lite märkligt att jag skulle kunna hitta "den analoga känslan" eller särdrag som är genomgående, oavsett om jag fotar med en storformatskamera som Linhof Technika eller en Minox med negativformatet 8x11 mm, oavsett jag varmframkallat min Tri X till 1600 ASA (eller mer) eller om jag använt Ilford FP3 eller varför inte ADOX KB 17? Eller om jag fotar med en högklassisk Leicaoptik eller med min gamla Novar Astigmat i min Zeiss Nettar?
Ändå känner jag också ibland att jag gillar den analoga känslan - fast jag har ingen aning om vad den består av - eller om den finns....Trots att jag fotat analogt från 1952 eller -53 till och med 2005 vet jag inte vad den består av
Nåväl, här några svartvita analoga ur egen fatabur
Första bilen, fotad 1953: Pappas lådkamera, troligen köpt 1936, format 6x9 cm, 120 film
*
Tyskalektion i realskolan 1956: Robot IIa och Xenar 37,5/ 2,8, varmframkallad Tri X
*
Klasskamrat i gymnasiet 1958-59: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5
*
Mattelektion på gymnasiet 1958-59: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5, Tri X
*
Från mammas femtioårsfest 1959: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5 och blixt
*
Semesterresa till Rhodos 1966: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5
*
***
Fina bilder!
MvH
Johnny
Ps. detta är hur jag ser på det och fixar det, finns säkert en miljon synpunkter på detta. Men jag gjorde ett experiment i Gnesta för några år sedan och visade 20 gatufoton där ett var konverterat från min 5D Mk2 och de andra analoga från mina Leicor, ingen lyckades se vilken bild som var digital.
/Affe
Såg nyss Serkan Gunes i ett videoklipp där han när det gäller bildbearbetning från digital bild hävdar att det är reglagen clarity, vibrence och saturation som ökar upplevelsen av digitalt fotande. Är man sparsam med dem kan man enligt honom få ett mera analogt uttryck. Man behöver inte dra på i spakarna bara för att möjligheten till det finns....
Hälsn Anne-Sophie