Höstfåglar

Hösten har bjudit på många fina dagar.

Alldeles för fina för att inte passa på att njuta.

För drygt en vecka sedan åkte jag till Vombs ängar.

Där rastade bland annat en stor flock med ljungpipare innan de gav sig av vidare söderut..

Då och då  lyfte hela flocken, virvlade runt över landskapet, varpå de landade på samma ställe. 

Kvar satt några enkelbeckasiner och en till synes ensam brushane. 

Så småningom drog beckasinerna iväg.

Fast fåglarna var på väg bort, var det lätt att känna känslan av hur det är här när de kommer tillbaka på våren.

De stora flockarna, som virvlade runt.

Gässens kacklande bandat med vipornas skriande och några vadares gälla skrik.

Hemma i trädgården har vi nu satt upp den första foderautomaten till småfåglarna.

Hittills har de haft mat på naturlig väg, så eg. var nog automaten mest till för min egen skull....

Pilfinkarna intog den omedelbart.

Grönfinkarna fortsatte länsa nyponbusken.

Det gäller att passa på medan det finns något kvar av godbitarna. Frö i automaterna kommer det att finnas hela vintern!

Men nötväckan försåg sig.

Och laddade sitt skafferi inför vintern.

Som om han inte litade på mig.

Talgoxen och blåmesarna fortsatte att själv förse sig med föda så länge det går.

När jag fyllde på mat idag dök nötväckan upp omgående.

Dilemmat med fotograferandet vid foderautomaten är att det är betydligt roligare att fotografera än att senare ta fram och titta på just matbilderna.

Dessutom blir det ofta ganska många bilder, varav de flesta ganska snabbt hamnar i papperskorgen.

Så det gäller att (försöka) begränsa sig.

Jag studerade nötväckans flängande en stund i insikt om att när småfåglarnas kiv blir den enda förnöjelsen, kommer det nog att rassla i kameran framför matplatserna.

 När jag återgick jag till mina sysslor fortsatte väckan sitt idoga samlande..

Skafferiet är stort och vintern kan bli både lång och kall.

Två andra

Två annorlunda bilder från lördagens höstpromenad.

Två bortvalda.

  Varför?

Delvis för att inte få för många bilder i inlägget men också för att jag var orolig över att de skulle uppfattas som för mörka och dystra.

Inte tillräcklig 'catchy'.

Inte överväldigande braskande eller insmickrande vackra.

 Men jag tycker om dem.

Tycker, att de är vackra på ett annat sätt.

Vilsamma.

Återspeglande en annan sida av höstens väsen.

Lugnet som förberedelse inför den stora vintervilan.

Så här är de.

Åldrande och förfall

Helgen gick i arbetets tecken.

Massor kvar att göra i trädgården innan vintern gör entré och definitivt gör slut på fägringen.

 Medan jag räfsade löv såg jag, att det fortfarande finns en del som blommar.

Bland annat några hortensior.

Kameran hämtades och riktades mot de spänstiga nya blomstren men fastnade på några utblommade delar.

Hortensia.

Åldrandets primadonnor!

Vackra i alla sina stadier.

 I knopp  såväl som i blom.

Sedan vackert åldrande.

Snygga till och med när de är i upplösning.

Tänk om man kunde få åldras och försvinna så där tilltalande, sa jag till mig själv.

Varpå jag åkte på en egenhändig snyting.

Men tänk, om man kunde få lösas upp till intet på ett så tilltalande sätt...

Nästa snyting undrade om jag inte istället borde önska och tänka på,

att bilden av mig skulle baseras på något annat än mitt sätt att åldras och tyna bort.

Jag vände bort huvudet och skämdes.

Det är bara höst hos mig

Läser på era bloggar om snö och åtskilliga minusgrader.

Samtidigt läser jag i tidningen, att det fortfarande är sommar i Skåne.

Meterologiskt sett i alla fall.

Själv har jag vårkänslor.

Men det är ju höst.

Efter några regniga och mörka dagar skiner solen på nytt trots förutspått regnväder.

Vi åkte till bäcken för att fånga de höstfärger jag trodde jag missat.

Bokarna har fällt de flesta av sina blad.

Stammarna är silvriga men marken lyser av guld.

Lärkens barr har skiftat till gult men sitter kvar.

Bäcken.

Det blev en fin promenad och när vi på hemvägen passerade Vombfältet, var solen redan på väg ner.

Konstmuseum med textila förtecken

Jag gillar, att titta på konst.

I alla former.

Med närhet till Köpenhamn är jag bortskämd med fina konstmuseer.

Vackra byggnader och konst i världsklass.

Men ändå blev jag helt betagen, när jag för några år sedan hamnade på Abecita konstmusem i Borås.

Om fasaden inte direkt tillhör de glassigaste, så är innehållet desto klassigare.

                                                                                              (Fotot till höger i bild av Maria Espeus.)

 Och om namnet får er att tänka på underkläder, så tänker ni rätt. Museet är inrymt i de gamla fabrikslokalerna, där företaget med samma namn som museet tidigare hade sin tillverkning.

Här visas en unik samling modern konst i världsklass, där grunden utgörs av Bengt och Berit Swegmarks privata samling av internationell grafik och fotokonst.

Paret, som tidigare drev företaget, började som unga samla på modern konst. När samlingarna blev så stora, att de inte längre rymdes hemma och fabrikslokalerna blivit tomma sedan tillverkningen flyttats utomlands, föddes idén att visa konsten där.

Utställningsytan har sedan dess successivt ökat och rymmer nu 3 våningsplan i huset.

Den textila anknytningen märks redan i trapphuset, där affischer med företagets produkter samsas med konstfoto.

Jag känner mig som ett förväntansfullt och nyfiket barn när jag går upp för trappan.

Jag är betagen, ja trollbunden av detta unika ställe.

En miljö, som känns intim och familjär. Som både spelar på min nostalgi och ger min egen fantasi spelrum.

                                                                              (Fotot på väggen är taget av Hans Hammarskiöld.)

Bakom några fina glasdörrar från Orrefors ryms ett litet behåmuseum med material från företagets historia.

Reklammaterial, skyltdockor med gamla korsetter och strumphållare väcker tillsammans med

några gamla symaskiner både minnen och viss munterhet.

Det var här jag fotograferade skyltdockan i ett tidigare inlägg.

Från museidelen är steget inte långt (bort) till den avdelning, där det visas textil konst, så låt oss börja där.

Vartannat år delas ett stipendium ut till en nordisk textilkonstnär och verk från pristagarna finns förstås i samlingen.

Verken är av vitt skilda slag men här är några smakprov med anknytning till kropp och klädesplagg.

Ovan: Hrafnhildur Sigurdardottir från Island var pristagare år 2005.

Att Monika Nilsson, pristagare år 2000,  inspirerats av Marilyn Monroe och filmen Flickan ovanpå,  när hon skapade verket med samma namn, där en vit plisserad kjol snurrar runt och virvlar upp med hjälp av en fläkt, är inte svårt att förstå.

Danskan Anne Damgaard är ännu en av pristagarna, år 2008 . Hennes Porcupine Dress är en snurrande torso prydd med en kreation, som knyter an till klädestemat men som är så mycket mer än ett klädesplagg. 

 Men om det textila temat är förutsättningen och ramen för museet, så rymmer det alltså framför allt makarna Swegmarks fantastiska samling.

 På 2400 kvadratmeter visas flera hundra verk ur samlingen av modern konst från 60-talet och framåt. Grafik såväl som foto. Många av de främsta namnen är representerade här, bland annat Warhol, Rauschenberg, Bourgeois, Hockney och Hamilton.  Ommöbleringar sker hela tiden, ibland kompletterade med inlånad konst och tillfälliga utställningar.

Dessutom och inte minst avlöser högklassiga fotoutställningar av vitt skilda slag varandra. Sedan starten år 2008 har många av våra största fotografer kunnat ses här och bredden är minst sagt imponerande.

Listan är alltför lång för att visa här men klicka på länken.

Några av årets utställningar:

I somras visades Jesper Molins Yes Baby. Vid samma tillfälle kunde man se Paul Hansen och Roger Turessons smärtsamma bilder från världens oroshärdar vägg i vägg med John Weyrich´s trädgårdsfoton.

Vid vårt senaste besök kunde vi se både Brutus Östlings djurporträtt och Emma Svenssons rockfoto.

Just nu visas en utställning med bilder av Sune Jonsson, Vardagsliv, med verk från såväl den egna samlingen som från Hasselblads Center och Hasse Perssons privata samling. Samtidigt introduceras Lars Lerin som fotograf i utställningen Lars Lerins värld. Båda dessa utställningar hänger kvar till den 22 februari.

Dessutom arrangeras fotokvällar, workshops och kurser.

Lägg därtilll, att Neva books har en filial i anslutning till kaféet med ett rikt urval av fotoböcker och ni förstår säkert, att det är lätt att bli förförd.

Min bild med en del av Alexander Bergströms porträtt, som tidigare hängde i trapphuset, får avsluta.

Jag hoppas, att ni blev nyfikna om ni inte redan hittat dit.

Börja gärna på deras hemsida.

PS. Bilderna i inlägget är tagna vid flera olika besök.