Rapport från Vombs ängar

Det var en fin kväll igår och jag beslöt mig för att ta en sväng bort till Vombs ängar.

Jag hade uppmärksammat, att det bl.a. kunde  finnas brushanar på plats med antydan till spel och det kunde jag ju inte motstå.

Inga busiga brushanar syntes när jag kom men väl en storspov, som promenerade omkring en bit bort.

Ännu längre bort gick en flock gravänder, där hanarna emellanåt både bugade och gjorde utfall mot sina rivaler.

I ett vattenfyllt dike sökte ett par årtor efter något ätbart.

Flera röd- och grönbenor blev avbildade men på ett sätt, som föga avvek från massor av bilder, som redan finns på datorn.

Så när möjligheten dök upp, att försöka få annan bakgrund och känsla i bilderna högg jag direkt.

Det blev väl dagens största behållning fotomässigt.

Brushanarna då?
Jodå, de fanns på plats men på behörigt avstånd och väl dolda av vegetation.

Då och då avslöjade de sin närvaro genom att göra en snabb flygtur, varpå de landade igen.

Så av ev. spelande såg jag inget annat än flygturen, som väl är en del av spelet men inte direkt vad jag velat se....

Och medan jag väntade hördes det välbekanta trumpeterandet och ännu lite längre bort syntes en stor flock tranor, som gjorde ansatser till att dansa.

Snabba ben i rött, grönt och svart

Lördagskväll...

Finns det något bättre sätt att tillbringa den än att åka till ett av mina favoritställen så här års?

Efter några timmars trädgårdsjobb, åkte jag i alla fall till Vombs ängar, medan maken fixade till middagen.

Dels för att se vad som ev. anlänt men också för att kolla, att kameran och objektivet kommunicerade som de skulle efter förra veckans missöde.

Det var oväntat torrt och alls inte så många fåglar på plats, som jag hoppats på.

Först fick jag syn på en rödbena, vilket fick min puls att slå lite snabbare.

Finns det någon fågel, som gör bättre skäl för sitt namn?

Men den promenerade iväg.

Istället närmade sig en grönbena.

Sedan blev det mest gröna ben, även om just benen inte syns så mycket på bilderna.

Även om grönbenorna är tilltalande, är de kanske inte de mest fotogeniqua...

I alla fall ville dessa inte rocka loss.

Det dröjde innan jag fick utslag på aktivitetsmätaren. 

(Jag jämför med svarthakedoppingarna, som verkligen bjöd upp..)

När solen redan sjunkit och jag var på väg att packa samman min utrustning, dök det upp ännu en fågel.

Riktigt dålig bild, jag vet, men jag misstänker, att den inte är allmänt bekant, så jag tar tillfället i akt att presentera den:

Svartsnäppan.

På allt för långt håll för att göra den rättvisa men ännu en snabb vadare på fågelpaletten.

Tyvärr fick jag samma tråkiga upplevelse, som när jag skulle fotografera doppingarna.

Ingen kommunikation mellan kamera och objektiv.

Så nu får de båda åka till doktorn och jag saknar dem redan.

Jag hade ju planerat in flera fotoutflykter den närmsta tiden......