Porträtt i Hilleröd

Igår tog jag en paus från bilderna från Norge och åkte till Danmark, som i motsats till Norge känns som hemma.

Vi hade ärende till Hilleröd

och tänkte kombinera det med ett besök på Frederiksborgs slott.

Dit åker vi regelbundet för att beundra och njuta av den fina rekonstruerade barockträdgården och strosa omkring i parken.

(Bilden ovan är från ett tidigare besök.)

Men själva slottet, som är det största renässansslottet i Skandinavien är i sig värt ett besök.

Får dock erkänna, att jag nog bara varit inne i slottet en gång tidigare.

I våras berättade Gun-Inger på sin blogg om en sevärd porträttutställning där som frestade, så nu prioriterade vi den efter en kort promenad i parken och trädgården.

Jag började med att fotografera turister på borggården

och fortsatte med besökarna inne på utställningen.

Det blev förstås också en del bilder på de utställda porträtten.

Porträtt, som gav både mersmak och inspiration.

 Förutom nordiska bidrag var kinesiska, vitryska, kazakstanska, ryska och ukrainska porträttkonstnärer inbjudna att delta, representerande olika konstformer.

De senare visade prov på såväl traditionellt måleri som mera moderna och västerländskt inspirerade verk.

Bilden nedan, som är en kombination av två verk i form av en spegling av en målning i en annan, får representera detta.

Istället för rena avbildningar av de utställda verken valde jag, att använda de motiv 'hängningen' gav upphov till 

i form av kombinationer med lokalen, speglingar av andra verk

 och besökare.

Det blev förstås en selfie också.

Ett bidrag till temat 'Konsten att spegla sig i andras konst....'

Själva slottet hann vi inte med denna gång men i motsats till Norge har jag goda förhoppningar om att återvända.

Den aktuella utställningen visas dock tyvärr bara juli ut.

Avslutar med en spegelbild av ett av tornen i en vallgrav. 

Onaturligt

Bilderna i de två senaste inläggen är tagna på samma plats och vid samma tid, som bilderna i det här.

En udda miljö, som triggade min fantasi och lust att fotografera den.

Eftersom den också krävde lite experimenterande vid fotograferandet och bilderna därför blev av olika karaktär, låg det nära till hands att fortsätta experimeterandet/lekandet vid efterbehandlingen.

Bilderna fick därmed olika uttryck, vilket fick mig att fundera över vad en bild kan säga, beroende på teknik vid fototillfället, efterbehandling och inte minst i vilken kontext bilden visas.

För att undvika att påverka tolkandet, la jag ut bilder med helt olika känsla i två tidigare inlägg.

Här kommer en omgång till.

Nu mer i reportageform men fortfarande bilder med olika uttryck.

Vi åkte alltså iväg.

 Till ett annat land.

En annan värld.

Långt från friska vindar och fågelsång.

Ner i underjorden steg vi.

Till en värld av icke natur.

Till en märklig värld skapad av människohänder för länge sedan.

Till människans nytta.

Och nu till hennes förnöjelse.

Landet var grannlandet Danmark.

Det, som egentligen känns som hemma.

Byn var förstås Byen, dv. Köpenhamn och målet en gammal vattenreservoar, Cisternerne.

Tömd och 'torrlagd' för några decennier sedan, används den numera för utställningar och andra arrangemang.

Det är en miljö, som för tankarna både till sakrala landskap, till katedraler och till katakomber.

Nu på nytt 'vattenfylld' i en installation av Ingvar Cronhammar, där ljus och vatten bland annat i form av ett stort antal ljussatta vattenpelare samspelar med ställets säregna karaktär och klimat.

Jag såg en installation men jag upplevde också ett stiliserat vattenlandskap, där jag tassade fram på spänger precis som på en mosse, där pelarna blev till trädstammar och vattenkaskaderna till vattenfall.

Det var mörkt och det var fuktigt.

Mycket mörkare än vad som framgår av bilderna.

Häftigt och roligt att fotografera men rätt svårt i skumrasket.

Ögat vande sig vid dunklet men kameran kippade efter ljus.

Efter en stund tröttnade mitt sällskap.

Tyckte, att han sett allt.

Att alla bilder redan borde vara tagna.

Att ljudet av det forsande vattnet var besvärande.

Han tog sig upp i dagsljuset och jag stannade kvar med kameran som enda sällskap.

Smög omkring i mörkret.

Insöp atmosfären.

Den sakrala.

Den mystiska.

Den vackra.

Men också den hotfulla och skrämmande.

En plats för mörkrets makter.

Trots liknelsen med kombinationen av katedral och katakomb,

den stiliserade bilden av en öde skog i ett vattenlandskap, där jag tassade fram på spänger precis som på en mosse, tyckte jag ändå, att något saknades.

　Det var och förblev tomt, ödsligt och också lite kusligt och jag gjorde precis som man kan göra med en bild.

Jag fyllde bilden med mina tankar och fantasier.

Tänkte på alla scener, som skulle kunna utspelas i denna spännande miljö...

Jag såg människor och händelser.

Var det en miljö för ljusskygga element, där det utspelades scener, som i skydd av mörkret inte var avsedda att ses?

Men jag såg också en vacker exotisk värld befolkad av sagoväsen, djur och växter.

Jag kunde se en dansföreställning med svepande tyll, så skirt mot den tunga betongen.

Jag hörde musik.

(Det fanns musik en bit bort skapad av Martin Hall men den överröstades av vattenkaskaderna..)

Jag försökte fotografera droppstenarna och fortsatte med att leka med långa slutartider, när ett sällskap dök upp.

Den saknade länken...

Jag smög efter dem i mörkret och tog några av de bilder ni redan sett.

När de lämnade platsen, blev det på nytt 'tyst' och tomt.

Jag gick mot utgången, där jag mötte ett nytt sällskap, som fick uppleva magin på egen hand.

Mitt eget sällskap väntade en trappa upp...

Och därefter fortsatte vi mot nya möten och upplevelser av ett helt annat slag.

PS. Utställningen H visas i Cisternerne till den 29 november.

Ordentliga skor rekommenderas.

När jag googlade för att kontrollera en faktauppgift till ett bloggsvar, hittade jag denna länk till den aktuella utställningen.

(Vid mitt besök hördes ingen musik. Bara ljudet av det forsande vattnet.)

Konstmuseum med textila förtecken

Jag gillar, att titta på konst.

I alla former.

Med närhet till Köpenhamn är jag bortskämd med fina konstmuseer.

Vackra byggnader och konst i världsklass.

Men ändå blev jag helt betagen, när jag för några år sedan hamnade på Abecita konstmusem i Borås.

Om fasaden inte direkt tillhör de glassigaste, så är innehållet desto klassigare.

                                                                                              (Fotot till höger i bild av Maria Espeus.)

 Och om namnet får er att tänka på underkläder, så tänker ni rätt. Museet är inrymt i de gamla fabrikslokalerna, där företaget med samma namn som museet tidigare hade sin tillverkning.

Här visas en unik samling modern konst i världsklass, där grunden utgörs av Bengt och Berit Swegmarks privata samling av internationell grafik och fotokonst.

Paret, som tidigare drev företaget, började som unga samla på modern konst. När samlingarna blev så stora, att de inte längre rymdes hemma och fabrikslokalerna blivit tomma sedan tillverkningen flyttats utomlands, föddes idén att visa konsten där.

Utställningsytan har sedan dess successivt ökat och rymmer nu 3 våningsplan i huset.

Den textila anknytningen märks redan i trapphuset, där affischer med företagets produkter samsas med konstfoto.

Jag känner mig som ett förväntansfullt och nyfiket barn när jag går upp för trappan.

Jag är betagen, ja trollbunden av detta unika ställe.

En miljö, som känns intim och familjär. Som både spelar på min nostalgi och ger min egen fantasi spelrum.

                                                                              (Fotot på väggen är taget av Hans Hammarskiöld.)

Bakom några fina glasdörrar från Orrefors ryms ett litet behåmuseum med material från företagets historia.

Reklammaterial, skyltdockor med gamla korsetter och strumphållare väcker tillsammans med

några gamla symaskiner både minnen och viss munterhet.

Det var här jag fotograferade skyltdockan i ett tidigare inlägg.

Från museidelen är steget inte långt (bort) till den avdelning, där det visas textil konst, så låt oss börja där.

Vartannat år delas ett stipendium ut till en nordisk textilkonstnär och verk från pristagarna finns förstås i samlingen.

Verken är av vitt skilda slag men här är några smakprov med anknytning till kropp och klädesplagg.

Ovan: Hrafnhildur Sigurdardottir från Island var pristagare år 2005.

Att Monika Nilsson, pristagare år 2000,  inspirerats av Marilyn Monroe och filmen Flickan ovanpå,  när hon skapade verket med samma namn, där en vit plisserad kjol snurrar runt och virvlar upp med hjälp av en fläkt, är inte svårt att förstå.

Danskan Anne Damgaard är ännu en av pristagarna, år 2008 . Hennes Porcupine Dress är en snurrande torso prydd med en kreation, som knyter an till klädestemat men som är så mycket mer än ett klädesplagg. 

 Men om det textila temat är förutsättningen och ramen för museet, så rymmer det alltså framför allt makarna Swegmarks fantastiska samling.

 På 2400 kvadratmeter visas flera hundra verk ur samlingen av modern konst från 60-talet och framåt. Grafik såväl som foto. Många av de främsta namnen är representerade här, bland annat Warhol, Rauschenberg, Bourgeois, Hockney och Hamilton.  Ommöbleringar sker hela tiden, ibland kompletterade med inlånad konst och tillfälliga utställningar.

Dessutom och inte minst avlöser högklassiga fotoutställningar av vitt skilda slag varandra. Sedan starten år 2008 har många av våra största fotografer kunnat ses här och bredden är minst sagt imponerande.

Listan är alltför lång för att visa här men klicka på länken.

Några av årets utställningar:

I somras visades Jesper Molins Yes Baby. Vid samma tillfälle kunde man se Paul Hansen och Roger Turessons smärtsamma bilder från världens oroshärdar vägg i vägg med John Weyrich´s trädgårdsfoton.

Vid vårt senaste besök kunde vi se både Brutus Östlings djurporträtt och Emma Svenssons rockfoto.

Just nu visas en utställning med bilder av Sune Jonsson, Vardagsliv, med verk från såväl den egna samlingen som från Hasselblads Center och Hasse Perssons privata samling. Samtidigt introduceras Lars Lerin som fotograf i utställningen Lars Lerins värld. Båda dessa utställningar hänger kvar till den 22 februari.

Dessutom arrangeras fotokvällar, workshops och kurser.

Lägg därtilll, att Neva books har en filial i anslutning till kaféet med ett rikt urval av fotoböcker och ni förstår säkert, att det är lätt att bli förförd.

Min bild med en del av Alexander Bergströms porträtt, som tidigare hängde i trapphuset, får avsluta.

Jag hoppas, att ni blev nyfikna om ni inte redan hittat dit.

Börja gärna på deras hemsida.

PS. Bilderna i inlägget är tagna vid flera olika besök.

En sorts selfiesar i en annan sorts konst

Tidigare i somras åkte vi till Gunillaberg i Småland.

Dit åkte vi, som de trädgårdsnördar vi är, för att njuta av anläggningen, som den danske blomsterkreatören Tage Andersen skapat där.

 I huvudbyggnaden var ett helt rum fyllt av stora verk av Ellen Norman Lindhardt. Tavlor som är gjorda i en collageteknik, som kallas decoupage.

Tekniken består, om jag förstod det rätt, i att hon klippt delar ur tidningar och med hjälp av scanner satt ihop delarna till spännande bilder med många små symboliska pusselbitar. Jag tog några bilder och när jag såg min spegelbild i tavlorna väcktes genast tanken på att utnyttja den.

Bilderna blev istället för avbildningar ett slags selfies, där jag hamnat och tassade runt i  hennes spännande värld.

Jag lyckades till och med att lura in min ovillige (men ovetande)  make ...

Tyvärr blev detta en av de sista bilderna från Gunillaberg den här gången.

Den uppmärksamme kanske se, att mina glasögon i fotoögonblicket kasade ner i nacken, för att falla i golvet bakom mig. Och gå i kras. Vi försökte tejpa ihop dem men det var svårt att se tillräckligt bra för att kunna fotografera något mer.

Fotoutställning i Smygehuk

Vad göra en gråmulen, regnig och kulen söndag?

Vi åkte till Smygehuk, där Fotografiska Föreningen i Malmö just nu ställer i Köpmansmagasinet, som för övrigt är en av de sydligast belägna byggnaderna i Sverige.

Den vackra utställningslokalen ligger på andra våningen.

De utställda bilderna (140 stycken av knappt 40 medlemmar i föreningen) utgör en spännande samling.

Bland utställarna finns några medlemmar här på Fotosidan bl.a. Wolfgang Gerlach och det var ett inlägg i hans blogg, som gjorde mig uppmärksam på utställningen.

Här finns analogt och digitalt, färg o svartvitt, abstrakt o avbildande, dokumentärt och konstfoto.

Motiven och utskriftsvarianterna är lika skiftande som antalet utställare.

Det fanns naturligtvis bilder, som inte föll mig lika mycket på läppen men det är just det, som är en del av det spännande med att besöka utställningar. Att inte enbart titta på det man redan gillar. Och här hittade jag både uttryckssätt och former jag kanske inte sett annars.

Mina bilder gör inte de utställda fotona rättvisa men låt inte det hindra er.

Platsen är gudaskön och lokalen ett himmelrike , som utställarna och de som hängt bilderna har gjort full rättvisa.

Åk dit!

Utställningen pågår augusti ut.

Genom fönsterna såg jag dessutom en av de kalkugnar, som Wolfgang skrivit om i ett annat inlägg och på plats kunde jag snabbt konstatera, att jag sökt skydd bakom den en blåsig dag i februari i fjor.

Då var vädret verkligen kallt och ogästvänligt och vi lämnade stelfrusna den märkliga byggnaden utan att reda ut vad den eg. brukats till.

Nu vet jag!