Den vår de svaga kalla höst

Tillbaka till ordningen!

Eller ...?

För nog kändes det lite märkligt, att i början av november stå på gårdsplanen och förnimma en känsla av vår.

Det var 14 grader varmt, fåglarna sjöng och luften var full av surrande och sötma.

Det som fångade mitt intresse denna dag var inte fåglarna utan det, som surrade vid huset.

Fasaden är täckt av murgröna, som blommar nu och eftersom nektarutbudet så här års är begränsat, hade nog traktens alla insekter hittat dit........

Jag plockade fram makrot, som jag inte använt på hela sommaren och ordentligt ringrostig insåg jag, att övning var av nöden tvunget.

Objektivet hade inte begat ihop men aj, så svårt jag hade med det korta skärpedjupet.

Men ack så roligt och vårkänslorna var en bonus.

För den, som inte känner till murgröna mer än som en krukväxt kan jag berätta,  att den faktiskt är en härdig växt i vårt klimat. Åtminstone i landets sydligare delar.

I mina egna trakter här i Skåne täcker den gärna in både mark, fasader, träd och allt annat den kan klänga på med hjälp av sina sugfötter.

När den blivit några år, inleder den en ny vuxen fas och börjar bilda skott, som saknar sugfötterna men som istället växer ut till buskliknande grenar med annorlunda bladform och som sätter blom.

På så sätt kan den bilda trädliknande plantor med relativt grova grenar, som växer ut i det fria.

Om man tar en stickning från dessa delar, får man en planta med alla den vuxna formens egenskaper, som alltså kommer att förbli buskliknande utan förmåga att utveckla luftrötterna men blomma och bära frukt.

I vår egen trädgård satte jag för många år sedan ett antal sticklingar, som nu etablerat sig och täcker både mark, byggnader och också börjat klättra upp i träden.

Sedan de börjat blomma och sätta frö hittar jag nu också ständigt nya små fröplantor och jag undrar om hela trädgården, om ingen bromsar dess framfart, så småningom kommer att vara helt inhöljd i murgröna.