Konstmuseum med textila förtecken

Jag gillar, att titta på konst.

I alla former.

Med närhet till Köpenhamn är jag bortskämd med fina konstmuseer.

Vackra byggnader och konst i världsklass.

Men ändå blev jag helt betagen, när jag för några år sedan hamnade på Abecita konstmusem i Borås.

Om fasaden inte direkt tillhör de glassigaste, så är innehållet desto klassigare.

                                                                                              (Fotot till höger i bild av Maria Espeus.)

 Och om namnet får er att tänka på underkläder, så tänker ni rätt. Museet är inrymt i de gamla fabrikslokalerna, där företaget med samma namn som museet tidigare hade sin tillverkning.

Här visas en unik samling modern konst i världsklass, där grunden utgörs av Bengt och Berit Swegmarks privata samling av internationell grafik och fotokonst.

Paret, som tidigare drev företaget, började som unga samla på modern konst. När samlingarna blev så stora, att de inte längre rymdes hemma och fabrikslokalerna blivit tomma sedan tillverkningen flyttats utomlands, föddes idén att visa konsten där.

Utställningsytan har sedan dess successivt ökat och rymmer nu 3 våningsplan i huset.

Den textila anknytningen märks redan i trapphuset, där affischer med företagets produkter samsas med konstfoto.

Jag känner mig som ett förväntansfullt och nyfiket barn när jag går upp för trappan.

Jag är betagen, ja trollbunden av detta unika ställe.

En miljö, som känns intim och familjär. Som både spelar på min nostalgi och ger min egen fantasi spelrum.

                                                                              (Fotot på väggen är taget av Hans Hammarskiöld.)

Bakom några fina glasdörrar från Orrefors ryms ett litet behåmuseum med material från företagets historia.

Reklammaterial, skyltdockor med gamla korsetter och strumphållare väcker tillsammans med

några gamla symaskiner både minnen och viss munterhet.

Det var här jag fotograferade skyltdockan i ett tidigare inlägg.

Från museidelen är steget inte långt (bort) till den avdelning, där det visas textil konst, så låt oss börja där.

Vartannat år delas ett stipendium ut till en nordisk textilkonstnär och verk från pristagarna finns förstås i samlingen.

Verken är av vitt skilda slag men här är några smakprov med anknytning till kropp och klädesplagg.

Ovan: Hrafnhildur Sigurdardottir från Island var pristagare år 2005.

Att Monika Nilsson, pristagare år 2000,  inspirerats av Marilyn Monroe och filmen Flickan ovanpå,  när hon skapade verket med samma namn, där en vit plisserad kjol snurrar runt och virvlar upp med hjälp av en fläkt, är inte svårt att förstå.

Danskan Anne Damgaard är ännu en av pristagarna, år 2008 . Hennes Porcupine Dress är en snurrande torso prydd med en kreation, som knyter an till klädestemat men som är så mycket mer än ett klädesplagg. 

 Men om det textila temat är förutsättningen och ramen för museet, så rymmer det alltså framför allt makarna Swegmarks fantastiska samling.

 På 2400 kvadratmeter visas flera hundra verk ur samlingen av modern konst från 60-talet och framåt. Grafik såväl som foto. Många av de främsta namnen är representerade här, bland annat Warhol, Rauschenberg, Bourgeois, Hockney och Hamilton.  Ommöbleringar sker hela tiden, ibland kompletterade med inlånad konst och tillfälliga utställningar.

Dessutom och inte minst avlöser högklassiga fotoutställningar av vitt skilda slag varandra. Sedan starten år 2008 har många av våra största fotografer kunnat ses här och bredden är minst sagt imponerande.

Listan är alltför lång för att visa här men klicka på länken.

Några av årets utställningar:

I somras visades Jesper Molins Yes Baby. Vid samma tillfälle kunde man se Paul Hansen och Roger Turessons smärtsamma bilder från världens oroshärdar vägg i vägg med John Weyrich´s trädgårdsfoton.

Vid vårt senaste besök kunde vi se både Brutus Östlings djurporträtt och Emma Svenssons rockfoto.

Just nu visas en utställning med bilder av Sune Jonsson, Vardagsliv, med verk från såväl den egna samlingen som från Hasselblads Center och Hasse Perssons privata samling. Samtidigt introduceras Lars Lerin som fotograf i utställningen Lars Lerins värld. Båda dessa utställningar hänger kvar till den 22 februari.

Dessutom arrangeras fotokvällar, workshops och kurser.

Lägg därtilll, att Neva books har en filial i anslutning till kaféet med ett rikt urval av fotoböcker och ni förstår säkert, att det är lätt att bli förförd.

Min bild med en del av Alexander Bergströms porträtt, som tidigare hängde i trapphuset, får avsluta.

Jag hoppas, att ni blev nyfikna om ni inte redan hittat dit.

Börja gärna på deras hemsida.

PS. Bilderna i inlägget är tagna vid flera olika besök.