Första mötet

 När jag började blogga här på Fotosidan tänkte jag mig, att jag skulle visa en viss sorts bilder.

Till det, som jag ALDRIG skulle visa var bilder, som jag då tyckte bara hörde hemma i Familjealbumet. 

Men jag har redan, sedan länge, släppt den principen.

Hon, som gjorde skillnaden, var första barnbarnet.

Nu har nästa barn kommit och igår kom den lilla familjen på besök.

Det blev förstås en laddning bilder på Lillebror, fyra dagar gammal

Att jag frångick min ursprungliga princip, berodde inte bara på att tösabiten är vårt barnbarn och dessutom en osedvanligt rar liten tös utan för att jag vill utveckla mitt barnfotograferande.

Så nu hoppas jag på kritiska kommentarer till bilderna.

Lek med liten flicka

Nollgradigt och snöblandat regn.

Jag fortsatte mitt testande av verktygen i bildbehandlingsprogrammet.

Plockade fram några bilder av barnbarnet från i höstas, som jag försökte förbättra.

Allmänljuset i vårt hus är mycket sparsamt, vilket jag vanligtvis tycker är skönt.

Men när jag ska fotografera, måste jag antingen flytta fram läslampan eller passa på,

när barnet sitter helt nära en befintlig lampa.

Ändå behöver jag ofta skruva upp isot mer än önskvärt och åtskilliga gånger har jag svurit över resultatet.

Ibland har det bara blivit brusigt.

Ibland (ofta) oskarpt på grund av för långa slutartider.

Och ibland har färgerna blivit totalt fel.

Detta har jag haft i åtanke, när jag övervägt att börja fotografera i raw.

Dessutom är bildvinkeln förstås begränsad till den lilla del, som är belyst.

 De korrigeringar jag tidigare försökt göra, har definitivt inte gjort mig nöjd.

Nu tänkte jag se, om jag skulle kunna få fram något bättre med mina nyfunna kunskaper.

Före bildbehandlingen var flera av bilderna så mörka, att inga detaljer kunde urskiljas och färgskalan gick genomgående i morotsfärg.

Och se, nog tyckte jag, att det blev klart bättre.

Nu tror jag inte, att jag har mer än skummat på ytan och jag behöver massor av träning men jag undrar ändå, hur mycket bättre det troligen skulle kunnat bli, om utgångsmaterialet varit i rawformat. 

Jag är själv nog mest nöjd med de svartvita bilderna, där jag tycker, att jag fick fram mer nyanser i gråtonerna än jag fått tidigare.

Men jag tar mer än gärna mot kritiska synpunkter.

Att grundmaterialet sätter gränserna, syns i bilderna från ett annat fotostillfälle,

som ger mig tillräckliga skäl för att ta det där steget till raw...

Då försökte vi snabbt få till lite ljus med hjälp av en mobil men det räckte inte långt, tyvärr

och inte mina bildbehandlingsförsök heller.

Klänningen

Hon hade fått en ny klänning.

Pappa tog sin finklädda dotter och åkte till farmor.

Som blev bedårad, även om fina klänningar kanske egentligen inte direkt är hennes cup of tea.

Tösen hämtade direkt leksakslådan.

Farmor hämtade kameran.

Ljuset i köket och den oroliga bakgrunden var det inte mycket att göra något åt.

Men så kom barnet på, att det saknades en buss i lådan.

Yes!

Tänkte farmor, som visste, att den stod parkerad på verandan.

Med möjlighet till bättre ljus och bakgrund.

Om bussen är en tillgång eller sabbar bilden kan man ju fundera över.

Sen fortsatte barnet in i vardagsrummet.

Satte på musik och började dansa.

Ryckte åt sig en liten spetsduk, som hon svepte runt med.

Ljuset var om möjligt ännu sämre än i köket.

Farmor ryckte åt sig en golvlampa och riktade den mot det dansande barnet.

Ljuset blev bättre men inte bra.

Isot var uppskruvat, blandaröppningen stor och slutartiden medvetet lång

Så var sessionen slut för den här gången.

Inga försök gjordes för att förlänga den.

Farmor tycker nämligen, att bilderna oftast blir bättre om man inte lägger sig i.

Förhoppningsvis tycker barnbarnet, att det är roligare att bli fotograferad om man inte blir avbruten i leken och tillsagd vad man ska göra och var, även om bilderna rent tekniskt skulle ha kunnat bli bättre då.

I stället är de nödtorftigt efterbehandlade för att om möjligt ge dem ett bättre uttryck.