En gås, två tranor och tre lommar

Ännu en kortresa.

Denna gång till Hunneberg.

 I regnet gick vi till Fågelsjön.

Jag såg något avvikande långt där borta i fjärran och med kamerans hjälp kunde jag konstatera, att det var en trana.

Jag tyckte mig skymta ännu en trana men när vi närmade oss, var den som uppslukad av det höga gräset.

Men när jag vände mig om på tillbakavägen stod där två tranor.

Efter att ha traskat runt och hamnat vid spänger, som var oanvändbara (åtminstone för oss gamlingar) tröttnade vi och körde vidare.

Till en sjö, där jag fick syn på dessa...

Det var för mörkt att fotografera och jag återvände i gryningen, då jag tog bilden ovan.

Dimman låg fläckvis över den lilla sjön och det var rätt kallt.

Jag satte mig ner, där jag sett fåglarna dagen innan.

Hörde deras rop men såg inga.

Så skingrades dimman och där var de!

En lång stund satt jag och njöt av deras närvaro.

Så dök en tredje lom upp.

Oj, tänkte jag och mindes svarthakedoppingarnas fighter.

Men lommarna verkade betydligt mera vänskapligt lagda.

Så simmade de ihop tätt, som om de förtroligt tisslade om något.

Om någon vet om detta beteende, där de möttes huvud mot huvud ingår i deras repertoar, får ni gärna berätta. 

Den tredje lommen flög iväg

och kvar låg de två, medan solen steg och färgade vattnet till guld.

Så dök de för att dyka upp igen en bit bort på nytt i sällskap med den tredje.

De rundade den lilla holmen och försvann utom synhåll.

Jag väntade.

I fjärran hördes en gök.

En ensam kanadagås gled förbi.

Jag följde den med blicken, när den fortsatte in i mörkret på andra sidan, dit solens strålar ännu inte nått..

Såg den dyka upp igen och hoppades, att den skulle flytta sig längre bort i solljuset...

Jag fotograferade speglingarna, som bröts när fiskarna slog.

Då var de där igen.

Lommarna.

Efter ännu en stund försvann de på nytt.

Solen hade gått upp och ljuset var inte längre så fint, så jag tänkte återvända till maken.

När jag reste mig, var jag både stel och frusen.

Ute i solen stannade jag och kände hur gott den redan värmde.

Ett krickpar landade en bit bort.

Då dök lommarna upp ännu en gång.

Nej, för långt bort och inget tilltalande ljus, tänkte jag och fortsatte att njuta av solen.

Sa jag för långt bort?
Ögonblicket efter såg jag något i ögonvrån och bara någon meter från mig kom en av lommarna.

Så nära, att jag inte riktigt kunde fokusera och alldeles fel vinkel men ändå.... !

Den tittade nyfiket på mig och simmade lugnt förbi.

Och jag, som trodde, att de var skygga!

Vilken upplevelse!

Det här var första gången jag såg eller hörde lom, så gissa om jag var nöjd.

Bilderna blev väl inte de bästa man sett men förhoppningsvis får jag fler chanser.

Så det, som började missmodigt med en flopp i form av tredskande utrustning och dåligt väder slutade med en riktig smash hit! 

Pulkens tranor - några till

Hade bara snabbt ögnat genom bilderna från Pulken, när jag skrev förra inlägget.

Det var många bilder.

Med risk att trötta ut er,

 är här några till.

Min tanke var,

att försöka ta bilder,

som var lite annorlunda än de, som jag redan tagit.

En del är kanske ändå rätt  lika

vad jag visat tidigare.

Här några bilder med rörelseoskärpa..

Tillbaka till Pulkens tranor

Yes!

Det blev ännu en tur till Pulken, där det fortfarande fanns tillräckligt med tranor för min smak.

Även om de var betydligt färre än tidigare räckte de mer än väl..

Jag föredrar faktiskt om de inte är allt för många, eftersom det annars är svårt att undgå att få med en kroppsdel från någon annan trana, än den man tänkt fotografera.

Nu försökte jag ta lite andra bilder än de jag redan tagit.

Men visst är det svårt att undvika att t.ex. fotografera de landande fåglarna, när de singlar ner.

Gärna då med långa slutartider.

Lika visst är det nästan omöjligt,

att låta bli att fotografera dem när de börjar buga,

hoppa eller dansa.

Även om det ibland ändå var lite trångt på dansgolvet.

Men några nya motiv blev det

och några gamla i ny skepnad.

Här ett inlägg från ett tidigare besök på Pulken 2015

och här från ännu tidigare besök.

Pulkens tranor

Vi hade planerat att åka till Hornborgasjön och titta på (läs fotografera) tranor men insåg, att vädret nog inte skulle bli det bästa (ur fotosynpunkt).
Raskt ändrade vi våra planer och for istället till Pulken, som ligger betydligt närmre.

Vädret var lovande när vi åkte hemifrån men under resans gång tätnade molnen och det blev alltmer grått och tjockt.

Jag hade hoppats på fina fotomöjligheter men bilderna blev lika grå som vädret och det, som jag speciellt uppskattar med Pulken (fotomässigt) nämligen bakgrunden, framträdde inte alls.

Korta stunder bröt solen genom diset men mest var det bara grått.

Istället för att grina illa över bilder, som inte blev som jag tänkt mig, blir det ett reportage från Pulken, som passar bättre till de bilder jag fick.

Pulken ligger strax sydväst om Åhus i nordöstra Skåne.

För ca 10 år sedan började man på försök utfodra de tranor, som årligen mellanlandade på de nysådda fälten i trakten och till lantbrukarnas irritation åt upp sådden.

Det ledde till ett samarbete mellan myndigheter, lantbrukare och ideella organisationer.

Idag utfodras tranorna 2- 3 gånger dagligen och det sprids ca ett halv ton korn (ibland vete) åt gången. (I fjor spreds 27 ton korn.)

Pengarna kommer dels från Naturvårdsverkets viltskadefond och dels från lantbrukarnas egna organisationer och en lantbrukare i trakten står för serveringen.

Utfordringen har betytt, att inga skador på sådden rapporterats de senaste åren men

det har också inneburit, att allt fler tranor nu stannar till och att fler besökare kommer för att titta på dem.

Under ca 4 veckor kan man dagtid beundra tranorna, som då och då gör korta ansatser till dans.

Men mest äter och vilar de.

På kvällarna flyger de ut till de våtmarker, som finns i närheten, där de tillbringar nätterna.

Ett fågeltorn och ett litet utemuseum har byggts och en parkeringsplats har anlagts.

Det finns också en webkamera, som visar vad som händer, även om man inte är på plats.( http://www.webbkameror.se/djurkameror/kristianstad/index.php  )

Under 'högsäsong' finns representanter för Nordöstra Skånes Fågelklubb och/eller  Naturrum Vattenriket på plats, som frikostigt delar med sig av sin kunskap om tranorna (och de andra fåglarna) och dessutom har med tubkikare, som man kan titta i.

Var tredje kväll räknas fåglarna av medlemmar i fågelklubben.

Det är två personer, som räknar och deras skattning brukar vara närmast identisk, vilket borgar för att antalet stämmer.

Som mest har det funnits nära 7000 tranor på plats samtidigt.

Vid mitt besök uppskattades antalet till runt 2000 men några kvällar tidigare hade man räknat nästan 6000.

I allmänhet stannar tranorna 3 dygn men det är beroende av väderleksförhållandena.

En del av tranorna fortsätter säkert norrut via Hornborgasjön men många drar möjligen österut.

Men området besöks också av andra fågelarter.

Vid mitt besök såg jag bland annat jag gravänder, gräsänder, bläsgäss, starar, tofsvipor, svanar  och en stjärtand.

En bit därifrån stod några storkar på ett fält och någon individ syntes flyga över området.

Ofta ser man rovfåglar som glador och havsörn dra förbi.

Nu hoppas jag, att en del tranor ska finnas kvar ännu några veckor (till efter påsk) och att vädrets makter då också ska stå mig bi.

Då blir det ett nytt besök en riktigt tidig morgon.

Blir det bilder då, som jag är nöjd med får ni se.

Annars får ni, som jag, kolla på de gamla.

Här är ett gammalt inlägg med bilder från  Pulken.

I stort sett samma motiv men vilken skillnad ljuset gör.

Tranor My way

Påbörjade i december en tänkt tillbakablick på fågelfotograferandets höjdpunkter under 2014 med ett inlägg om vinterfåglarna strömstare och salskrake.

Förutom fotograferandet vid matningen i trädgården, var nästa peak tranornas ankomst.

Alla skönsjungande småfåglar må ursäkta men inget slår tranornas ankomst som vårtecken.

När de trumpeterande passerar där långt uppe i skyn, på väg mot sina sommarställen, då är det vår!

Jag drömde länge om att åka till Hornborgasjön men när jag väl kom dit,

 blev jag faktiskt rätt besviken.

Visst blev jag helt betagen av de stora, dansande fåglarna.

Lika visst  imponerade mängden av fåglar men samma mängd omöjliggjorde  fotograferande, så som jag önskade.

Dessutom var det varken någon naturupplevelse av rang eller i övrigt bra fotoförutsättningar, att stå på en utsiktsplats tillsammans med massor av andra människor och ha fåglarna under sig på en betydligt lägre nivå.

Nu ska jag med en gång revidera denna dåliga uppfattning om Hornborgasjön.

Vi landade den gången vid den s.k. Trandansen och mitt sällskap var fullständigt 'nöjd' med det stoppet, så det blev inga fler.....

Men jag visste redan då och vet bättre nu, att där finns andra ställen, som troligen är bättre att välja också om man vill fotografera tranor.

Hur som helst valde vi ifjor, att istället enbart åka till Pulken, som dessutom ligger betydligt närmre.

Inte lika upphaussat och därmed avsevärt mindre folk.

Kanske lite längre till fåglarna men i mina ögon mycket bättre fotoförhållanden jämfört med Trandansen.

Framför allt snyggare bakgrundsmöjligheter.

Så nu har jag samlat ihop några av bilderna därifrån.

Alla bilderna i  inlägget är alltså från Pulken i fjor.

 De är tagna från samma ställe men vid olika tidpunkt och med olika teknik och utsnitt.

Slutligen några med lite mer efterbehandling.